| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TACKA tak3a2, v.2 -ade (G1R 1: 46 (1523) osv.) ((†) pr. sg. akt. -er Psalt. 30: 5 (öv. 1536), Swedberg Schibb. 451 (1716: Betacker)). vbalsbst. -ANDE, -NING (utom ss. senare led i ssgn AVTACKNING företrädesvis i konkretare anv.; se e); -ARE (se avledn.).
säga tack; i ord l. handling (till ngn) uttrycka erkänsla l. uppskattning (av) l. glädje (över ngt som kommer l. har kommit en till del); rikta tack; i sht med bestämning styrd av prep. för, i sht förr äv. utan prep. i förb. med inf.-uttr. angivande skälet till tackandet; äv. med person- l. sakobj. betecknande den resp. det till vilken l. vilket tackandet riktas; äv., mer l. mindre förbleknat, i uttr. tacka ja l. nej, i fråga om accepterande resp. avvisande av erbjudande l. invit o. d. Vi tackade och gick hem. Hon tackade mig för hjälpen. Tacka din smala lycka för att du klarade dig helskinnad från olyckan. Hans eviga tackande gör mig galen. G1R 1: 46 (1523). Wij önskom eder samptligen fredh, / Och tackom eder thet j hafwa willat, / Wårt loflige vpsåt sålunda gillat. Brasck FörlSon. A 1 b (1645). Där han väntade mästa belöningen, blef han minst tackad. Botin Utk. 701 (1764). Jag tackar Gud att äga min goda, älskvärda moder qvar. Bremer Brev 3: 240 (1852). Se dig i spegeln så kan du tacka Skaparen att pojken inte liknar dig. Bergman Mark. 232 (1919). En och annan tackade till och med nej — inte var man kommen för att sluka i sig mat! Väring Frost. 293 (1926). Den förtryckta, som måste niga och tacka återkommer ofta som tema i .. (C. Sandels) noveller. KvinnLittH 1: 418 (1981). — jfr AV-, BE-, FULL-, MISS-TACKA m. fl. — särsk.
a) (i sht i bibeln l. bibelpåverkat språk) i fråga om att uttrycka glädje l. tacksamhet gentemot Gud; ofta liktydigt med: (lov)prisa. Joh. 6: 23 (NT 1526). (Jedutun o. hans söner) Propheteradhe til at tacka och loffua Herran. 1Krön. 25 (”26”): 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: spela tack- och lovsånger). Bönen, är ett ödmiukt och troget samtahl med Gud, ther uti wij .. bedie honom om Andelige och Lekamlige wälgärningar, såsom och tacke och prijse hans H(eliga) Nampn. Swebilius Cat. 2: 59 (1689). Tackom och lofvom Herran! Dalin (1854). Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom. Kol. 3: 17 (NT 1981).
b) (†) i uttr. tacka ngn illa, löna ngn illa, äv. i det opers. uttr. varda ngn illa tackat, bli illa lönad. Syr. 8: 19 (öv. 1536). Vppenbara icke titt hierta för hwar man, må skee at tigh warder therföre illa tackat. LPetri Sir. 8: 19 (1561).
c) (numera mindre br.) tacka till, (ta emot ngt o.) uttrycka tacksamhet; ofta liktydigt med: inte bara acceptera utan vara tacksam för (att det inte är l. blev värre). När det bjuds nu (att bli försörjd), så, i stället / att genast passa på tillfället / och vara glad och tacka till, / heter det, att hon inte vill. Andersson Plautus 39 (1901). Är man ovan vid sådana utflykter (dvs. åsneritter i berg), är man dagen därpå så pass mörbultad, att man får tacka till, om man kan gå. Sparre Ön 93 (1925). SvLittTidskr. 1973, nr 3, s. 49.
d) i mer l. mindre förbleknad bet. i uttr.
α) (†) tacka fötterna (för livet). Asteropherus 128 (1609; uppl. 1909). Bönderna som undan flydde / Måste tacka fötterna för lifwet. Peringskiöld Hkr. 1: 380 (1697).
β) tacka vet, i sht förr äv. vill jag (l. vi), jag (vi) uppskattar mer l. föredrar l. tål bättre l. står bättre ut med. Lagerström Holberg Jeppe 8 (1735). Huru säfwerliga desse flickorne äro här i Landet; tacka wil jag de Fransöske och Engelske Jungfruerne. Dens. Holberg MadApr. 50 (1736). Hvad som sker i yrsel, räknar ingen på .. Nej, tacka vet jag att bli klöst af personer, som veta hvad de göra (sade sköterskan). Almqvist Smar. 431 (1845). ”Tacka vill jag en trygg bonde, som vet va han har å står på”, sade hon. Salminen Katr. 96 (1936). SvHandordb. (1966).
γ) (vard.) (jo,) jag tackar (jag) l. jo, man tackar l. tackar, ss. uttryck för dels ironiskt l. mer l. mindre upprört avståndstagande l. betackande, ”nej, vet du vad!”, dels överraskad glädje l. beundran, ”storartat!”, ”verkligen!”. Lind (1749). Fruntimmersdåningar? tackar, det känner man till! Hedberg Sardou 45 (1866). Jo, jag tackar jag. Och så har du hjälpt honom förut, förstås? Lånat honom pengar och det …? Gustaf-Janson ÖvOnd. 22 (1957). Femtio procent, jo man tackar, och i reala termer dessutom, det blir guld! DN 13 ⁄ 2 1991, s. C16.
δ) (†) tacka honom fan för det l. det tacke honom fan för. Lindfors (1824). Tacka honom fan för det! (dvs.) det förtjenar han ingen tack för. Dalin (1854). Björkman (1889).
ε) (vard.) tacka fan l. tusan l. sjutton för det, äv. elliptiskt, tacka för det, ss. kraftuttryck o. mer l. mindre ironiskt, ss. självklart svar på fråga l. kommentar till påstående som uppfattas ss. onödigt; ofta i bet.: ”det är ju naturligt o. självklart”; jfr FAN, sbst.1 6 c. Och prosten grät / — tacka för det, / han talte om yttersta dagen! Fröding Guit. 29 (1891). Ja, tacka sjutton för att jakten i Afrika omhuldas av engelska staten. Lagercrantz SkandStorvOstafr. 30 (1930). Jag friade till mor din och hon sa ja, tacka fan för det! Vassing Dödgr. 136 (1958). Gustaf-Janson Oskuld. 245 (1968: tusan).
ζ) tacka för sig, lämna sin plats i ledet l. en tillställning l. arbetsplats o. d.; i uttr. få tacka för sig, övergående i bet.: tvingas träda tillbaka från tjänst l. uppdrag. Hagberg Shaksp. 6: 62 (1849). Nu ska jag tacka för mig och säga adjö. Holmström Benj. 86 (1932). Fredagens ommöblering (i den sovjetiska partitoppen) .. innebar att veteranen Andrej Gromyko fick tacka för sig. GbgP 2 ⁄ 10 1988, s. 2. Fem kilometer före Oxberg tackade Janne Ottosson för sig och lämnade resten av Vasaloppslöparna bakom sig. DN 4 ⁄ 3 1991, s. D1.
η) (det är l. var) intet l. ingenting att tacka för, ss. avböjande svar (vid tackande), det förtjänar inget tack; ofta liktydigt med: ”ingen orsak”. Sahlstedt (1773). Weste (1807: intet). Han svarade artigt: ”Åh, ingenting att tacka för!” Backman Reuter Bræsig 43 (1872). Marianne tittade honom djupt i ögonen. – Hej, sa hon, var det du. — Ja, tack för senast. — Det var ingenting att tacka för. Westberg WaltHus 164 (1980).
ϑ) tackar som bjuder l. som frågar, ss. artigt svar vid inbjudan till mat l. dryck l. på förfrågan om ngns (hälso)tillstånd o. d. Blanche Våln. 81 (1847). Tackar som bjuder. Topelius Vint. I. 1: 221 (1859, 1880). Hur har det varit med ditt hufvud, sedan jag sist såg dig? — Klart som en lärkas, ers högvördighet — svarade han — tackar, som frågar. PT 1903, nr 28 A, s. 2. Hur går det för den svenska boken .. i ekonomisk snålblåsttid? Tackar som frågar, ganska bra. SvD 3 ⁄ 2 1992, s. 2.
ι) tacka och taga emot, med tacksamhet acceptera (erbjudande l. gåva l. utsaga o. d.). WoH (1904). Tacka och tag emot, din dumbom! Vi behöver det minsann. SvFolksag. 8: 94 (1947). Det är bara att tacka och ta emot; klassiker får vi aldrig nog av. SvD 16 ⁄ 8 1994, s. 25.
κ) ha ngn l. ngt att tacka för ngt, förr äv. ha ngn ngt tacka, vara skyldig ngn l. ngt tack, stå i tacksamhetsskuld till ngn l. ngt för ngt. PErici Musæus 1: 88 a (1582). Migh haffuer tu (dvs. Jerusalem) tacka, at tu så mång hundrade åhr stått haffuer. Därs. 2: 218 a. Europa har .. at tacka Göther och Tyskar för denna osed (dvs. envig). Lagerbring 1Hist. 1: 394 (1769). Varberg .. har sannolikt hamnen att tacka för sin tillvaro. Torpson Norden 48 (1887). Han har inte gjort annat än hjälpt mig. Allt jag har, har jag honom att tacka för. Gustaf-Janson ÖvOnd. 23 (1957).
λ) ha sig själv att tacka, ha sig själv att skylla, själv vara skulden (till ngt). Du har dig själv att tacka för blåmärket. Han har at tacka sig sjelf för sina olyckor. Widegren (1788). SvHandordb. (1966).
e) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om enskild omgång då ngn tackar. Fröding Räggl. 1: 37 (1895). När måltiden slutat, lästes åter bordsbönerna högt, och så skedde en allmän tackning för maten. SvFestGlädje 2: 152 (1948). DN(A) 15 ⁄ 10 1965, s. 24.
Spalt T 32 band 33, 2002