Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖRPA sœr3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera mindre br.) -or (Kempe Graanen 110 (1675), FörslSAOB (c. 1817)); äv. (o. i bet. 3 uteslutande) SÖRP sœr4p, n. (Bellman (BellmS) 19: 166 (1793) osv.) ((†) r. l. m. Almqvist Grimst. 20 (1839), Strindberg Hems. 90 (1887)); best. -et (i vissa språkprov äv. att hänföra till sg. sörpe) (ss. r. l. m. -en); äv. (numera mindre br.) SÖRPE sœr3pe2, n.; best. -et (jfr sörp).
Ordformer
(syrpa 18131898. sörp 1776 osv. sörpa c. 1645 osv. sörpe 17121948)
Etymologi
[fsv. syrpa (anträffat bl. i ssgn syrpolöpher, kärl för tillredning av sörpa?, ss. tillnamn); sv. dial. syrpa, sörp(e); jfr nor. nn. sørpe; sannol. till roten i SÖRJA, sbst.; formen sörp dock snarast vbalsbst. till SÖRPA, v. — Jfr SORP, SORPA, sbst., SORPE, SÖRPA, v.]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) kreatursfoder bestående av hackelse l. agnar l. kli l. bark o. d. (samt gröpe l. kraftfoder av rovor l. potatis o. d.) utrört i (varmt) vatten l. annan vätska. Jag kan egenteligen icke skrifwa eller föreskrifwa någon, huruledes thenna föreskreffna Sörpa eller Blandfoder uthi alla sina Delar skal beredas. IErici Colerus 2: 72 (c. 1645). Af Häggebark, i watn kokad, finna sig kreaturen wäl, när Sörpe ther med blandas. Broman Glys. 3: 855 (1747). Halm blötes i watn och öfwerströs med mjöl, som kallas sörpa, hwilken, i brist af hö, gifwes både åt hästar och hornboskapen. SörmlH 3: 16 (1761). Dess emellan bör .. (kon) 2:ne gånger om dagen hafva en sörpa af hackelse, blandadt med något salt, klier, korngröpning, drank, rofvor, potates, afskräde ur köket o. d. Nilsson Fauna 1: 579 (1847). För att korna skulle få varm sörpa. Lagerlöf Mårb. 201 (1922). Det har i äldre tid förekommit, att djuren efter kvällsmjölkningen utfodrats med sörpa, d. v. s. varmt vatten, tillsatt med repade löv, sådor, gröpe eller mjöl. TurÅ 1965, s. 207. SAOL (1986).
2) (numera mindre br.) issörja bildad i rinnande vatten, kravis, sväll (se SVÄLL, sbst.2 2). TT 1943, V. s. 8. SAOL (1986).
3) (i formen sörp) [jfr SÖRPA, v. 2] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om enskild omgång av ”sörpande”, sörpling. Hon hade sin (kaffe)kopp på bordskanten och gjorde nåt mellan varje sörp. Lidman Tjärd. 9 (1953).
Ssgr, se sörpa, v. ssgr.

 

Spalt S 16639 band 33, 2002

Webbansvarig