Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄMJELIG, adj.; adv. -EN (Lind (1749)), -T (Knorring Skizz. I. 1: 41 (1841)).
Etymologi
[avledn. av SÄMJA, sbst. o. v., l. SÄMJAS; jfr äv. motsatsordet O-SÄMJELIG]
(†) som har lätt att samsas (med andra); fördragsam, fridsam; äv. bildl., om ngt sakligt. Lind (1749). Sämjeligen lefwa med hwar annan. Därs. En bibel, en dödskalle och ett radband lågo sämjeligt bredvid hvarandra. Knorring Skizz. I. 1: 41 (1841).
Avledn.: SÄMJELIGHET, r. l. f. (†) om egenskapen l. förhållandet att vara ”sämjelig”. Lind (1749).

 

Spalt S 16198 band 33, 2002

Webbansvarig