Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÅD 4d, sbst.2, äv. SOD 4d, sbst.2, l. SUD 4d, sbst.4, l. SÖD 4d, sbst.2, n. (Dom. 6: 19 (Bib. 1541) osv.), äv. r. l. m. l. f. (Aschaneus HwsRegl. 17 (1614: Kåålsodh), Nyblom Kvinna 288 (1948)); best. -et resp. -en; pl. = (OxBr. 3: 197 (1630: all såddh; möjl. att uppfatta ss. m. l. f. sg.), Schroderus Comenius 558 (1639: gallreijde sodh) osv.) ((†) -ar Weste 2: 1125 (1807), Dens. FörslSAOB 925 (c. 1817); -er Tiällmann Gr. 177 (1696), Haartman Sjukd. 184 (1759: Tobaks-såder)).
Ordformer
(sod (-oo-, -dh) 1538 osv. sud 16851953. såd (-åå-, -dh) 1555 osv. såddh 1630. sö 18111964 (: sömatsfatet). söd (-dh) 15591965)
Etymologi
[fsv. suþ, sod(h), soodh, saadh, sud, n., sv. dial. sud, n. l. m., så(d), sådd, so(d), (med slutet o-ljud), sö(d), (med grumligt ö-ljud), n.; jfr fd. soth (best. -en l. -et), ä. d. sod, nor. bm. sodd (best. -et), fvn. soð, n., nor. nn. sod (best. -et); formen söd kan (i vissa icke sydsv. dial.) äv. vara bildad till det starka avljudsstadiet av roten i SJUDA (jfr nor. nn. saud, f. l. m., kokning, mlt. sōde, m., kokning, f., köttsoppa, lt. sod, m. o. f., dets., mnl. soot, m., kokande vatten m. m.); till det svaga avljudsstadiet av roten i SJUDA; formen med slutet o är sällsynt i sv. dial.; det nutida riksspråksuttalet med slutet o torde väsentligen bero på läsuttal av skrivformen sod (som i ä. tid betecknade uttal med å-ljud o. d.)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) sjudning l. kokning; särsk. i uttr. dricka ngt i såden, dricka ngt sjudande; i sht förr äv. konkretare, om enskild omgång av sjudning. Åhlen .. Then som them gärna wil äta vtan skada, han gifwe them en Söd eller twå af Watn och Wijn til hopa, och sedan thet södet är affslagit, koka them sedan til fyllest med Såd, eller steke them. IErici Colerus 1: 70 (c. 1645). Sätt .. (flaskan med enbärsolja) på elden uti en Watngryta och lätt det få en söd. Valleria Hush. 61 (c. 1710). Thee skall man drikka i såden. Schultze Ordb. 4132 (c. 1755). Nilén AllmogemSörb. (1879). — jfr UPP-SÅD.
2) kokad l. kokande vätska; särsk. om vatten som kött l. fisk o. d. kokat i, ofta liktydigt med: soppa l. buljong l. spad l. avkok o. d.; förr äv. allmännare, dels om vätska i allmänhet (särsk. ss. förled i ssgrna FÄRG-, KLISTIR-, KÄLL-SÅD), dels om snusk l. svineri o. d. Kött med sodh. VarRerV 27 (1538). Emot .. (kolik) tagh en gammal höna eller hane, och siudh thett kötett medh myckett Salt och någott Ingefähr .. gijf then siuka thett äta och dricka sodhett, thett hielper. OMartini Läk. 25 (c. 1600). (Svinen) måste ständigt hafwa dricka inne hos sig, hwartil kan tagas sådet eller spadet, som Kålrötterna äro kokta uti. Boije Landth. 320 (1756). (Dryckeslaget fortsatte) tildesz den ena blef liggandes här, den andra där, i sit eget Sod. Weise 1: 193 (1769). Fogelqvist Minn. 24 (1930; om buljong). För några år sedan tillgrep en dödssjuk bonde .. ett urgammalt hälsomedel: köpte framdelen av en häst, kokade en tjock och mustig ”sud” därav och drack med trosviss iver. Näsström FornDSv. 1: 26 (1941). Vi 1954, nr 4, s. 4 (om fisksoppa). — jfr GRYTSTEKS-, HÖNSE-, HÖNSKÖTTS-SOD o. AL-, ANSJOVIS-, AV-, BETKÅL-, DOPPELSE-, FISK-, GALLREIJDE-, GÄDD-, KALVE-, KORV-, KÅL-, KÖTT-, LÖK-, MYNTE-, ROV-, SVART-, VIN-, ÄRTSÅD o. ALUN-, SALPETER-SÖD m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Wäll får tu thet Sådet heeta, / Men Legodrengen får khålen then feta. Aschaneus HwsRegl. 22 (1614). Många Kockar förderfwa Sodet. Grubb 551 (1665). Ju flere kåckar, ju wärre såd, säger man i ordspråket. Crælius TunaL 331 (1774).
b) (†) om salpeterlösning. Ehuru man i början gjordt sig kunnig om Saltpetterns förnämsta oart, så kan nu äfven märkas om Luten (Söden) innehåller mycket kok-salt. VetAH 1763, s. 219. Söd kallas vid åtskillige saltkokningar, såsom vid saltpetters tilverkning, den sjudande luten, antingen rå, eller raffinaden. Rinman 2: 952 (1789). LfF 1848, s. 309.
c) i sådana bildl. uttr. som l. ha sin hand l. handen i sådet, ha sin hand med i sådet, ha sin trasa med i byken (se BYK 1 a); förr äv. draga sitt finger ur sådet, dra sig ur spelet. Om mögeligit wore, och .. (utlänningarna) finge sin hand j sodet medh bergzbrukningerne, skole the wel före vth hela Sölffberghen med. Stiernman Com. 1: 195 (1567). J all handel haffua handena j sodhet. PErici Musæus 4: 94 b (1582). (Fr.) Il a tiré son epingle du jeu, (sv.) Han har dragit sitt finger ur sodet. Mont-Louis FrSpr. 279 (1739). Han .. skall hafva sin hand med i sådet. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Ssgr (i allm. till 2; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SÅD-FAT. fat med l. för såd. VDAkt. 1682, nr 61.
-FULL. (såd- 1790. såde- 1729) (†) mustig. Cellarius 95 (1729). Lindblom 1: 1562 (1790).
(1, 2) -HET. bildl., om väderlek: mycket het; jfr -varm. IErici Colerus 1: 46 (c. 1645).
-KAR. kar med l. för såd. LfF 1848, s. 308.
(1) -MAT. [sv. dial. sömat] eg.: mat som kokats, särsk. om kokat kött l. fläsk. Brahe Oec. 197 (c. 1575; uppl. 1971).
Ssg: sådmats-fat. [sv. dial. sömatsfat] fat med l. för sådmat; särsk. om sådant fat av trä på hög fot som förr vid högtidliga tillfällen nyttjades (bl. a. i Skåne). Folkliv 1950—51, s. 22 (1881). Kulturen 1956, s. 14 (fr. Skåne).
(1, 2) -VARM. bildl.; jfr -het. Meyerus Alm(Strängnäs) 1673, s. A 4 a.
B (†): SÅDE-FULL, se A.

 

Spalt S 15875 band 33, 2001

Webbansvarig