Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNKRONISATOR -kron1isa4tor l. 10040 l. -krωn1osv., r.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Etymologi
[vbalsbst. till SYNKRONISERA; jfr äv. eng. synchronizer, fr. synchroniseur]
(i fackspr.) apparat för synkronisering; särsk. (fotogr.) om apparat för synkronisering av blixtljus o. slutare på kamera. En särskild ”synkronisator” för bedömande af rätta ögonblicket för motorns tillkoppling. TT 1895, M. s. 10. Det är fotografen .. som kommer in bärande på sina två väskor med kamera, synkronisator och blixtar. Fogelström Vakna 122 (1949). TNCPubl. 82: 119 (1984).

 

Spalt S 15663 band 33, 2000

Webbansvarig