Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYLLABICERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr eng. syllabize, syllabera, äv.: forma l. uppdela i stavelser, fr. syllabiser, samla (o. ordna) efter stavelser, av mlat. syllabizare, av gr. συλλαβίζω, stavar m. m.; till συλλαβή (se SYLLAB)]
(†) bokstavera, stava; (i tal o. sång) uttala efter stavelser; jfr SYLLABERA. (Klockaren var) försumlig och oskicklig och kunde ej rätt syllabicera. Cavallin Herdam. 3: 97 (cit. fr. 1703). (Jag) måste taga emot de små och olärde piltarna, och lära dem de förste bokstäfworna och rätt Syllabicera. VDAkt. 1715, nr 440.

 

Spalt S 15526 band 33, 2000

Webbansvarig