| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SVÄRA svæ3ra2, sbst.3, f. best. -an; pl. -or.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svordom, ed. (Vissa jungfrur) stampa mäd Fötterna när i Brugång de månde fälas, / lagandes äntligen så, att Svärorna höras i Kiörkio. Warnmark Epigr. L 2 b (1688). SvD(B) 1955, nr 29, s. 8.
Spalt S 15386 band 33, 2000