Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄRA svæ3ra2, sbst.2; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. ellips av SVÄR-DOTTER]
(tillf., vard.) svärdotter. På förmiddagen kom bägge barnen på besök .. Svärsonen Evert och sväran var på sitt håll. Vastad Färgh. 170 (1955).

 

Spalt S 15386 band 33, 2000

Webbansvarig