| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVISCH sviʃ4, äv. (numera bl. tillf.) SVITSCH svit4ʃ, interj.
återgivande ett svischande ljud; jfr SVISS, interj. Med tummen på rullen låter jag tacklet göra ett par svängningar och så — svisch! — susar spinnaren i väg under det att rullen surrar. Sparre MorElg 154 (1918). Svisch, svisch, säger klackarna mot det bonade golvet var gång han vänder. Unnerstad Snäckh. 151 (1949). Vinden tog fart igen, den kom störtande över huset — svisch. Någonstans slog en dörr. GbgP 9 ⁄ 11 1952, s. 11. Svisch, svisch … sandpapperet väser i synkoperad rytm över plywoodskivorna. SvD(B) 10 ⁄ 3 1955, s. 10.
Spalt S 15208 band 32, 1999