Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVINGLIG, adj.
Etymologi
[jfr sv. dial. svinglog, ostadig; till sv. dial. svingla, vingla, svänga, motsv. d. svingle, nor. svingle; avledn. av SVINGA, v.2]
(†) om råg: som rör sig av o. an (för vinden). Rågen som war swag och swinglig. NVedboDomb. Höstt. 1739, § 112.

 

Spalt S 15193 band 32, 1999

Webbansvarig