| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVIMMA, v.1 (pr. sg. -ar Phosph. 1811, s. 476; -er Cavallin Herdam. 2: 177 (cit. fr. 1747), KyrkohÅ 1925, s. 273 (i handl. fr. 1836)). vbalsbst. -ANDE.
(†)
1) simma (se SIMMA, v.1 1); äv. bildl. Du skaltt få både skam och skade, som altidt will swymme ij farvatten för oss. VgFmT II. 2—3: 104 (1587). Ty kom tu söte timma, / Kom, lät nu hädan svimma / Min sidste andedrächt. Amnelius Vitt. 124 (c. 1690). En flåtta, hwarmed manskappet kunde öfwersättias (över älven), hafwandes sina hestar med sig effter swimmandes i betzeltygelen. KKD 1: 142 (c. 1710). Cavallin Herdam. 2: 177 (cit. fr. 1747).
2) [sannol. efter motsv. anv. av eng. swim] om brännvin: finnas till i stor mängd, överflöda; jfr SVIMMA, v.3 Understundom införskrifvas utländningar att förestå och upphjelpa någon industrigren; men .. äfven dessa fatta oftast tycke för bränvin, som svimmer omkring dem och erbjudes, hvart helst de vända sig; de börja supa. KyrkohÅ 1925, s. 273 (i handl. fr. 1836).
3) med avs. på husdjur: låta bada l. tvätta; jfr SIMMA, v.1 3, SVÄMMA, v. I 1, SVÄNGA, v.2 Præservatio (dvs. ss. skydd) brukas svima .. (boskapen) en gång om dagen, då de säjas blifwa fria (ifrån boskapssjuka). Linné Skr. 5: 94 (1732).
Spalt S 15132 band 32, 1999