Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIKTING, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -ar.
Etymologi
[jfr nl. zwichting, t. schwigting; vbalsbst. till SVIKTA, v.2]
(†) sviktningslina. Genom offentlig Auction, som hålles å Fiskeläget Grafwarne .. försäljes .. en del Swigtingar, Pyttingswant och Taljerep (osv.). LdVBl. 1829, nr 6, s. 4. — jfr KATT-SVIKTINGAR.

 

Spalt S 15131 band 32, 1999

Webbansvarig