Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIKEN, adj.
Etymologi
[till SVIKA, v.; jfr med avs. på bildning FIKEN, KELEN, STICKEN m. fl.]
(†) benägen att svika (se SVIKA, v. I 2, 3), sviklig. Verlden är arg, / listig, falsk, ond, suikin och karg. JErici (1588) i 2Saml. 4: 178.

 

Spalt S 15120 band 32, 1999

Webbansvarig