Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖTT stöt4, sbst.2, m.; pl. -ar.
Etymologi
[till STÖTTA, sbst., analogiskt efter sådana ordpar som SLARVA, sbst.1: SLARV, sbst.3 (se SLARVER), TOKA: TOK (l. elliptiskt för STÖTTE-PELARE)]
(numera föga br.) man som är en stötta (se STÖTTA, sbst. 3) l. en stöttepelare (se d. o. 2), särsk. med bibegrepp av överlägsenhet l. högdragenhet; anträffat bl. i pl. Närmaste tomten i norr tillhörde en av samhällets stöttar på 1630-talet. Lyberg GPprFalunDal. 1: 54 (1940). Fogelström Vakna 252 (1949).

 

Spalt S 14311 band 32, 1997

Webbansvarig