Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄMME stäm3e2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[sv. dial. stämme; till STÄMMA, v.3]
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (mindre) anordning som stämmer ett vattenflöde, dämme, fördämning. SmålP 5⁄8 1976, s. 9. Stämmet som reglerade vattnet i sjön (försvann) och i och med att vattenytan sänktes började en snabb igenväxning. Därs. 24⁄9 1977, s. 17.
2) (numera föga br.) = SLIPTRÅGS-STÄM. TNCPubl. 29: 21 (1958; klandrat).

 

Spalt S 14081 band 32, 1997

Webbansvarig