Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅTA stå3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[avledn. av STÅT, sbst.1]
1) motsv. STÅT, sbst.1 2: uppträda l. framträda med l. utveckla ståt l. prakt; vara utmärkt av ståt l. ståtlighet, glänsa (se d. o. 2); numera ofta med klandrande innebörd; förr äv.: leva i lyx l. på stor fot; äv.: (vilja) uppträda osv. på ett iögonenfallande l. imponerande l. braverande l. hoverande sätt; stoltsera, skryta; äv. bildl., särsk. motsv. STÅT, sbst.1 2 j, i fråga om ståt i ord; i sht i a, b. Wivallius Dikt. 99 (c. 1643). Det blef ett ewinnerligt prat om Nordisk mannakraft och tro .. Det fordrades en reaction emot hela detta Nordiska ståtandet. SKN 1843, s. 214. Den blomma, som ståtar i fönstret grann. Bååth GrStig. 18 (1889). Jag ville, att .. (den döda) kunde skåda ned till jorden och se hur ni ståtar för henne. Lagerlöf Herrg. 73 (1899). I Löfvestad ståta två hoteller. Reslow BlåklBränn. 93 (1902). Titeln reservofficersvolontär, som ståtar på visitkortet. Carlsson Stockh. 29 (1915). Från Siljansnäs finnas .. fotografier, utvisande hur mönstringspojkarna ståtat framför ortsfotografens ateljékamera. Fatab. 1945, s. 55. SvOrdb. (1986). — särsk.
a) i uttr. ståta i ngt, motsv. STÅT, sbst.1 2 c, på ett ståtligt l. praktfullt l. framträdande l. stoltserande sätt vara iklädd ngt (jfr b); äv. om ngt sakligt: på ett sådant sätt vara försedd med ngt; äv. bildl. Ståta i stor toalett. Endast generalförarne ståtade i svart frack. Snellman Tyskl. 452 (1842). Hvarje ångare och fartyg i hamnen ståtade i den rikaste flaggskrud. VL 1896, nr 147, s. 3. När .. (pojkarna) lämnat livstycksåldern och ståta i bälte. Lieberath FriluftP 52 (1921). Somliga (duvor) ståtade i vita kragar. Fridholm Espina Marifl. 56 (1929). Damerna ståta i svarta spetsklänningar. Johnsson ÖknFolk 241 (1935).
b) i uttr. ståta med (förr äv. av) ngt, använda ngt för att utveckla ståt l. göra ett imponerande intryck; stoltsera l. pråla l. bravera med ngt; äv. motsv. STÅT, sbst.1 2 c, i fråga om kläder o. d. (jfr a); ofta betecknande att ngn äger l. innehar ngt som är ägnat att inge stolthet; äv. om ngt sakligt. Han ståtade med ett blått öga, skämts. l. ironiskt. Ståta med fina anor, höga betyg, stor mustasch. Ståta med förfinade känslor. Han böriade ståta med beslagna wärior och annadt pråell. Svart G1 106 (1561). Schroderus Comenius 840 (1639: aff). Sjelf ståtade jag i sadeln med solhatt och parasoll. Kongo 2: 471 (1888). ”Älggräset” ståtar med plymer i massa. Gellerstedt Efters. 65 (1891). Sin nästan obligata skepticism, med hvilken Loti så ofta ståtar, att det stöter på tillgjordhet, röjer han äfven här. PT 1898, nr 81 A, s. 3. (På 1880-talet) fanns det ett hotell .. i Ängelholm, vilket ståtade med .. namnet Vega. Cronquist Ekipage 144 (1952). Bara två av .. (Skaraborgs läns) kommuner kan i dag ståta med samtliga ordinarie läkartjänster tillsatta. GbgP 21⁄11 1989, s. 26.
2) (†) med ståt föra (ngn ngnstädes). Forsius Fosz 40 (1621).
Särsk. förb. (numera bl. tillf.): STÅTA FRAM10 4. till 1 b, i uttr. ståta fram med ngt, ståtande framträda med ngt. Bremer Brev 1: 280 (1834).
STÅTA UPP SIG10 4 0. (numera bl. tillf.) till 1 a, i uttr. ståta upp sig i ngt, klä upp sig i ngt. Hon ståtade upp sig i sin svarta lastingsklädning. Rosberg GammFolk 54 (1921).
Ssgr, se ståt, sbst.1 ssgr.
Avledn.: STÅTARE, sbst.1, m.//ig. (numera bl. tillf.) person (man) som (gärna) ståtar. JPGothus PMStiernfelt D 4 a (1639). — jfr STOR-STÅTARE.

 

Spalt S 13905 band 32, 1997

Webbansvarig