Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUP stɯ4p, sbst.3 oböjl. o. adv.1
Etymologi
[till STUPA, v.1]
(vard.) förstärkande, i de adverbiella uttr. stup i ett (äv., ngn gg, sammanskrivet), stup i kvarten, ideligen, oavbrutet, i ett kör, utan (ett ögonblicks) uppehåll. SvD(A) 10/1 1939, s. 8. Nej, tacka vet jag det där råttbot som jag hyrde den sommarn när det regnade stup i ett och spisen rykte in och (osv.). Alving Tack 10 (1946). Äkta känslor och lidelser, dessa förargliga småting som stupiett sätter förnuftet ur spel och kommer modern att lugga och smeka sitt barn av samma orsak i samma syfte. Idun 1951, nr 30, s. 5. Expressen har stup i kvarten propagerat för cyklingen som motion, särskilt i detta bil-tidevarv. Expressen 29/8 1964, s. 3.

 

Spalt S 13302 band 31, 1993

Webbansvarig