Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÅCKLA strok3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sannol. avledn. av sv. dial. stråkkel, räfsa varmed de på åkern kvarblivna sädesstråna hopsamlades (Ihre Manuskr. 98 (c. 1765)), sannol. instrumentell avledn. av STRYKA, v.; jfr med avs. på ordbildningen SKOVLA, v., SKOVEL o. SKJUVA, v. — Jfr STRÅCKEL]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) räfsa ihop efter skörden kvarliggande strån på åker. Varm och solbrynt sitter hon på hästräfsan och stråcklar, medan svettdropparna tillra i pannan under den vita schaletten. Browallius Byväg. 73 (1934).

 

Spalt S 12883 band 31, 1993

Webbansvarig