Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRIGLAKORS stri3gla~kor2s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(stregla- 1822. strigla- 1876 osv.)
Etymologi
[sv. dial. striglakors; ssg med KORS; förra leden är sv. dial. strigla, spreta (ut), sannol. av ett ä. strikla, samhörigt med nor. dial. strigla, stråla ut o. d., strigla, långt tunt trä (se STRIGLA, sbst.); sannol. besläktat med STRIGE]
(utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera nästan bl. etnogr.) (till den kvinnliga folkdräkten i Skåne o. angränsande områden hörande) hängsmycke av silver av medeltida typ i form av ett T-format kors (bestående av (kedja o.) dubbla skivor, antingen försedda med graverad ornamentik l. pålagda med filigran l. gjutna med filigransimiterande mönster). LdVBl. 1822, nr 29, s. 3 (: Streglakors, pl. obest.). Vi känna utan tvifvel de vanligaste af dessa allmogesmycken .. såsom t. ex. de korsformiga bröstsmyckena — de s. k. striglakorsen — som den skånska qvinnan fäster på axlarna medelst långa silfverkedjor. MeddSlöjdF 1887, s. 29. Striglakorset var det förnämsta av de skånska bondhustrurnas silversmycken. Kulturen 1950, s. 32. Därs. 1980, s. 17.

 

Spalt S 12676 band 31, 1991

Webbansvarig