| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STOSS stos4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Holmkvist BergslGruvspr. 76 (i handl. fr. 1780), Auerbach (1913)) ((†) -er VetAH 1751, s. 93, Bergv. 3: 165 (1762)).
(numera föga br.) bergv. om innersta delen, tvärväggen, av en ort; äv. om den bergvägg som i endera fältriktningen begränsar ett arbetsschakt; jfr GAVEL, sbst.1 4. Om Malmfallen äro fallande, så at stossen .. löper an in åt Schaktet, så måste Schaktstängerne också stupas efter, och lika med malmfallen. VetAH 1751, s. 93. De tvänne andre sidor i anbrottet efter Gångens strykning kallas för Sänkningens Stossar. Holmkvist BergslGruvspr. 76 (i handl. fr. 1780). Stossar kallas ock uti en aflång sänkning .. de smalare, eller mindre gaflarne. Rinman 2: 853 (1789). Stoss .. (dvs.) inre ortgafvel, där malm brytes. WoJ (1891). Auerbach (1913).
Spalt S 12468 band 31, 1991