Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STORHET stω3r~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2, 6, 7 slutet, 12) -er.
Ordformer
(-he(e)t 1536 osv. -hett 15841632)
Etymologi
[fsv. storhet; jfr fd. storhet (d. storhed), mlt. grōtheit, motsv. mnl. grootheit (nl. grootheid), mht. grōzheit (t. grossheit); avledn. av STOR, adj.]
— särsk.
1) motsv. STOR, adj. I 1 b: egenskapen l. förhållandet att vara stor; storlek (se d. o. 1); särsk. (o. numera nästan bl.) motsv. STOR, adj. I 1 b ρ: egenskapen att ha stora (o. storslagna) linjer l. att ha vidd o. storslagenhet o. d. Ögonens storhet och eld. Atterbom Minn. 491 (1818). Stora Kraveln hette det förnämsta (skeppet), utmärkt genom sin storhet, styrka och snabbhet. Fryxell Ber. 3: 159 (1828). I växt, i gestalt och i storhet / undransvärdt han (dvs. den personifierade drömmen) närmade sig den gudomlige Nestor. Johansson HomIl. 2: 57 (1846). Ödslighetens storhet sveper som en mörk skugga .. över hela landskapet. Böök ResSv. 153 (1924). Att fånga havets storhet, så som Homer gjort det i Odyssén, blev bland moderna målare endast Turner någon gång förunnat. Fåhræus NKonstEss. 22 (1929). Fjällviddernas ödsliga storhet. SvHandordb. (1966).
2) (numera bl. tillf.) motsv. STOR, adj. I 1 b, konkret, om stort ting l. föremål l. stor företeelse; jfr STORLEK 1. Af .. furor göras takbjelkar och masteträd, medan enbusken vid deras fötter smidigt krökes till tunnband kring ihåliga storheter. Topelius Vint. 1: 264 (1859, 1880). (Vi) åkte .. på skrå utmed västsidan av Mieskattjåkko ned mot Arttjårro. På andra sidan — till höger — var det idel obekanta storheter. TurÅ 1937, s. 227.
3) (numera föga br.) motsv. STOR, adj. I 3 a: egenskapen l. förhållandet att vara stor. (Starosten) hafver .. besväret sigh öfver tullernes stoorheet för Dantzig och i Churlandh. AOxenstierna 6: 295 (1631). Krigshärens, flottans, summans storhet. Dalin (1854). (Talen i tabellen) gifva en god föreställning om emigrationens på en gång storhet och litenhet. EkonS 2: 44 (1894). — särsk. (†) motsv. STOR, adj. I 3 a ε, i uttr. obeskedlig storhet i lön, oskäligt hög lön. Linc. Nn 1 b (1640).
4) (†) motsv. STOR, adj. I 4 a: egenskapen l. förhållandet att vara stor; i sg. best. äv. (jfr 3) närmande sig bet.: vidden (av ngt); jfr STORLEK 2. S. Petrus .. setter emodt syndennes storheet, Gudz oförwanskeligha löffte. PErici Musæus 5: 91 b (1582). Det var .. (på Tullgarn hertig Fredrik Adolf) visade sig i hela storheten af sin ädla godhet; der fans ingen, som af Hans Kongl. Höghet var okänd, ingen, hvars omständigheter för honom voro främmande. Rosenstein 1: 329 (1804). Ett brotts storhet. Dalin (1854).
5) motsv. STOR, adj. I 5, om egenskapen l. förhållandet att vara mäktig l. förnäm l. högt uppsatt o. d.: stor makt l. hög l. upphöjd (samhälls)ställning; hög rang l. värdighet l. glans (se d. o. 3) l. högt anseende; äv. i fråga om ngt sakligt (motsv. STOR, adj. I 5 l) som utmärkes av stor elegans l. ståt l. glans o. d.; äv. bildl.; jfr STORLEK 3. Sweriges Konungar föra vthi blådt Fiäld tree gyllene Cronor, bådhe för Sweriges obegrijpeligha storheet skuld, så wäl som manlighe bedriffter. Tempeus Messenius 70 (1612). Mätt jag är på lifvet, och jordisk storhet / Är mig ringa vorden. Runeberg (SVS) 3: 328 (1844). Ett folks, en nations storhet. Dalin (1854). Praktsalar .. i hvilka den franska monarkiens storhet och världsbehärskande makt pompöst glorifieras. Hahr ArkitH 400 (1902). Den svenska stormaktskänslan yttrade sig icke blott i fantastiska föreställningar om forntida storhet utan även (osv.). Alving SvLittH 1: 94 (1929). Dan Andersson har inte en skymt av den estetiska beundran för ondskans storhet. Kihlman NordProf. 84 (1935). — särsk.
a) (i religiöst spr.) motsv. STOR, adj. I 5 a, om Guds höghet o. makt. Herren är stoor .. och hans storheet är orandsaklighen. Psalt. 145: 3 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Hjälp mig, o Gud, / att i min mänsklighet fatta din gudomliga storhet. Hultenberg Holmboe Ökn. 20 (1932).
b) närmande sig l. övergående i bet.: stormaktsvälde o. d. Thadmor, öknens stad .. hvilken .. till följe af den uppmuntran, Salomo lemnade handeln, erhöll grundläggningen till sin storhet. Agardh ThSkr. 1: 3 (1842, 1855). Flykten, fångenskapen, förödmjukelsen, Fredrikshall, den svenska storhetens fall. Böök Storsk. 59 (1940).
c) (†) konkretare, i pl., dels om storhetstid(er) l. glansdagar o. d., dels om ngt präktigt l. dyrbart, dyrbarheter l. rikedomar o. d. Den högmodige .. fiker efter storheter i werlden, under föregifwande, at han då kan bättre .. hjelpa sin nästa. Nohrborg 201 (c. 1765). (Nationer) störtande från ståtelig nöd i ynkelig nöd, från blänkande storheter i eländen. Thorild (SVS) 3: 128 (1792).
6) motsv. STOR, adj. I 5, 6, i konkret anv.
a) om högt uppsatt l. förnäm l. mäktig person; äv. om (på visst område) framstående l. ansedd l. skicklig person; berömd l. känd person, celebritet, stundom liktydigt med: ”stjärna” l. idol l. ”ess”; särsk. om person som uträttat (l. uträttar) ngt förtjänstfullt (t. ex. verkat l. verkar) ss. banbrytare l. talesman för en idé l. kulturströmning l. ss. läromästare för en riktning inom vetenskap, konst l. politik o. d. Hon är en storhet i filmens värld. Litterära, politiska storheter. Bark Bref 2: 66 (1705). Det skadar icke, att allmänheten får att välja mellan 2 verk, dervid jag naturligtvis, såsom ensam mot 18 storheter (dvs. akademiledamöterna), komme att draga minsta strået. Rydqvist (1845) i 3SAH LIX. 3: 286. Flera fallna storheter (bland andra Drottning Hortense och hennes son den n. v. Presidenten i Frankrike) hafwa vid Boden-sjön sökt ett fosterland, för det som de förlorat. Beskow (1851) Därs. LXI. 3: 159. ”Det nya Välfärdsutskottet” .. utgjordes af (bl. a.) C. H. Anckarsvärd, baron W. F. Tersmeden, .. talmannen Hans Jansson och förre talmannen Anders Eriksson — allt bekanta storheter och nationens män från 1840 års riksdag. Hellberg Samtida 2: 21 (1870). Inhemska obetydligheter på litteraturens område .. blåsas upp till storheter, som nästan skymma undan solljuset. Segerstedt Händ. 171 (1920, 1926); möjl. till b. Litteratörer och artister i 1830-talets Paris — Dumas’, Hugos, Balzacs, Georges Sands och så många andra storheters underbara tid. Lagergren Minn. 5: 9 (1926). Några av de .. ledande storheterna inom den svenska vetenskapens värld. Klinckowström Minn. 1: 95 (1933). Utanpå byggnaders höga väggar ser man nu jätteförstoringar efter fotografier av Lenin och Stalin och kanske några andra storheter. Stiernstedt Ryskt 75 (1935). DN 14/9 1987, s. 6 (om rockstjärna). — jfr TEATER-, VÄRLDS-STORHET. — särsk.
α) (†) motsv. STOR, adj. I 5, i förb. med poss. pron., ss. epitet till högt uppsatt o. förnäm person; använt till hertig o., ironiskt l. skämts., till Lucifer (se d. o. 2). Förstarne och de ypperste upstego och tackade hans Luciferiska Storhet. Dalin Arg. 2: 51 (1754). (Jag) vill .. nämna för Eders Storheter att (osv.). Lidforss DQ 2: 377 (1892).
β) (numera bl. tillf., ironiskt l. skämts.) bildl., om spannmålstull. Fröding ESkr. 1: 17 (1887).
b) motsv. STOR, adj. I 6 c, om ngt sakligt (t. ex. bokverk, byggnad) som är av hög klass l. av framstående beskaffenhet l. lysande l. förnämt l. storslaget l. berömt o. d. En .. ornamental storhet, som ännu i dag äras, är palmetten. Hahr ArkitH 21 (1902); jfr 12 c. De odödliga storheterna ”Tusen och en natt” och Andersens sagor. Lewenhaupt MinnV 139 (1936). Det forna akademiska konsistoriehuset (i Uppsala) .. På sin tid betraktat med en viss stolthet .. numer för de flesta en okänd storhet, nedpressad av den överväldigande Zettervallska dômen. KyrkohÅ 1940, s. 96. — jfr TIDNINGS-STORHET.
7) motsv. STOR, adj. I 6, om egenskapen att vara framstående l. betydande l. skicklig l. duglig l. berömd o. d., betydelse l. berömmelse l. skicklighet l. duglighet l. anseende o. d.; jfr STORLEK 4. Socrates, Plato och Aristoteles, ägde hvarken Lärare- eller Hofrådsfullmagter .. Deras anseende hvilade på deras egen storhet. Höijer 4: 450 (1796). Catos, Cæsars, Linnés storhet. Dalin (1854). Utan höga anors lån / Kom denne man (dvs. Duncker), en hyddans son, / Från obemärkta trakter, / Och vann en storhet, knappast drömd, / Blef landets stolthet, blef berömd. Runeberg 5: 60 (1860). Världen, som icke förstod att uppskatta hans storhet utan ville mäta honom med måttet för hvardagsmänniskor. De Geer Minn. 1: 33 (1892). Hans storhet som lyriker är oomstridd. SvHandordb. (1966). — jfr BRAGD-, HJÄLTE-, SKALDE-STORHET. — särsk. (†) konkretare, ungefär liktydigt med: lysande förmåga l. skicklighet l. berömvärd egenskap o. d. Din lilla toma storhet vänd. Thorild (SVS) 1: 111 (1784). (Vissa konstnärer) äflas att i eclectiska compositioner sammandestillera tre eller fyra mästares (t. ex. Raphaels, Titians och Correggio’s) olikartade storheter. Atterbom Minn. 283 (1818).
8) motsv. STOR, adj. I 7, om egenskapen l. förhållandet att vara upphöjd l. sublim l. högsint l. (stundom med inbegrepp av generositet) ädel l. storslagen o. d.; särsk. i fråga om person l. sinne- (lag) l. karaktär l. tanke l. handling o. d.; jfr STORLEK 5. Linc. (1640; under granditas). Den storheten att glömma oförrätter. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det fordras redan en viss storhet för att se och erkänna det stora. Wikner Pred. 384 (1879). (Frälsarens) inre storhet — storhet och härlighet utan varje yttre ståt — fattade icke lärjungarne, som ännu levde blott i det yttre. Palmberg UrLivskäll. 1: 520 (1913). Nej, nej, han är inte alls ful! Det ligger storhet över det här ansiktet! Renner Roberts Nordv. 285 (1938). Ni ska lära er anspråkslöshet, ty ur den växer den sanna storheten. Holmström Tetzner Skepp. 151 (1943). Ekelunds dikt i den sista samlingen (dvs. Dithyramber i aftonglans) hade en storhet och fullhet som inte nåtts i de föregående. Werin Ekelund 1: 318 (1960). — jfr HUG-, SJÄLS-STORHET.
9) motsv. STOR, adj. I 8: stor vikt l. betydelse o. d.; jfr STORLEK 6. Storheten af ett företag. Weste FörslSAOB (c. 1817). Inse storheten af en sak. Cavallin (1876). Med stolthet framhåller (Agamemnon) storheten af sina bragder och sitt rykte. Cavallin (o. Lysander) 40 (1879). Till verkets storhet hör, att (osv.). Rig 1950, s. 83. — särsk. (†) i sg., om ngt fantastiskt l. märkligt l. underbart o. d. Herre för tin tienare skul, effter titt hierta haffuer tu all sådana stoor ting giordt, at tu skulle all stoorheet kunnogha göra. 1Krön. 17 (”18”): 19 (Bib. 1541; Vulg.: universa magnalia; Bib. 1917: alla dessa stora ting).
10) (numera föga br.) motsv. STOR, adj. I 9: högdragenhet l. högmod l. högfärd. När de förnämare .. kommo tågande med sit manstarka följe, skedde det dels af storhet, dels för nödwändigt förswar emot sina likar. Lagerbring 1Hist. 4: 535 (1783). Han uppförde sig, bemötte mig med en odräglig storhet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Storhet, uppsvälld av sjuka gaser, / och själviskheten i granna fraser, / .. jag har en hum om det dära allt. Fröding ESkr. 1: 97 (1887). — jfr BÅL-, HUG-STORHET.
11) motsv. STOR, adj. I 12.
a) (numera föga br.) egenskapen l. förhållandet att vara så l. så stor, storlek (se d. o. 7).
α) motsv. STOR, adj. I 12 a. Thett andra Capittel, om himmelens Circhlar, theres nampn, mÿckenhett, storhett och diuisioner. Luth Astr. 3 (1584). Böndernar efther landskapsens stoorheet blefwe hvar effter annan satte (i rikssalen). RA II. 2: 48 (1617). (Guldringarnas) storheet och tyngd. Schück VittA 2: 366 (i handl. fr. 1674). Gyllenlöw hade låtet inkasta 2,400 bomber och granater utj Båhus, somlige af then stoorhet, at the wägde 4- à 500 pund och wore 3 alnar utj circumferencen. Spegel Dagb. 123 (1680). Praktiskt kan man .. antaga meterns storhet vara = 3.3681 Svenska fot. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 73 (1854). Brahmaputra och Indus äro vid pass så stora som Volga, Ganges som Donau; men .. (Ganges) är dock genom storheten och vigten af sitt område vida öfverlägsen. Svensén Jord. 217 (1885).
β) motsv. STOR, adj. I 12 b. Abstraherade man strängt ifrån allt förhållande mellan brottets storhet och straffets storhet, såsom enhet betracktadt, så kunde .. alla frågor om straffets natur, såsom straff, reduceras innom de trenne följande (osv.). Biberg 3: 327 (c. 1823). Man (måste), för att ifrån objektiv synpunkt kunna bedömma en rättskränknings storhet, undersöka (osv.). Nyblæus Straffr. 78 (1879). särsk. (†) i uttr. ålderns storhet, om hög ålder. Then .. för åldrens ringhet eller storhet icke må brukadt (dvs. åderlåtning), han kan lata sättia Koppar vppå Armarna. L. Paulinus Gothus Pest. 81 a (1623).
b) (i fackspr., i sht filos.) motsv. STOR, adj. I 12 a, b: egenskapen l. förhållandet att ha omfång l. utsträckning, storlek (ss. sammanfattning av dimensionerna längd, bredd osv.). Hvarje del sjelf .. måste bestå af enheter utan storhet. Leopold 4: 16 (c. 1820). Storhet är allt, som har utsträckning eller som kan delas. Claëson 2: 366 (c. 1859). Storhet är verklighet i rummet, och .. allt i rummet varande har verklighet endast såvida, som det har storhet, och är verkligt endast såvida, som det är en storhet. UUPr. 4/11 1882, s. 4. — särsk.
α) (†) i fråga om begrepp: sammanfattningen av innehåll o. omfång; i uttr. extensiv storhet, om ett begrepps omfång, i uttr. intensiv storhet, om ett begrepps innehåll. Lindblom Log. 30 (1836). Därs. 31 (: intensiv). Ett begrepps extensiva storhet eller dess omfång. Därs. 33.
β) (†) = KVANTITET 2 a. Om Stafvelsernes quantitet, Storhet eller Längd. Salberg Gr. 20 (1696).
12) [jfr 11 a, b, ävensom motsv. anv. av STORLEK samt av t. grösse] (ändringsbart) tal l. (ändringsbar) spatial enhet o. d. samt i förbleknad anv. härav.
a) mat. om ngt som medelst mätetal kan mätas l. beräknas i en bestämd måttsenhet l. till storleken jämföras med annat (en måttsenhet) av samma slag; jfr STORLEK 8. Aritmetiska storheter, dvs. talstorheter. Geometriska storheter, dvs. rumsstorheter. Oändlig storhet, se OÄNDLIG 1 c α β‘. De Rogier Euler 2: 219 (1787). Hvarje tal är en storhet. Weste FörslSAOB (c. 1817). En mil och en aln äro storheter af samma slag. Björling Alg. 1: 1 (1868). De geometriska storheterna äro af tre slag: kroppar, ytor och linier. Bergroth Geom. 1 (1876). En storhet, som tänkes bibehålla samma värde, kallas en oföränderlig eller konstant storhet eller en konstant. Hedström o. Rendahl Alg. 40 (1915). Då den (hos ett företag) redovisade nettovinsten .. är en storhet som inte framkommer automatiskt, utan är starkt beroende på ledningens övriga dispositioner av överskottet på rörelsen, bör man (osv.). Pokorny Aktier 58 (1957). En längd är exempel på en storhet. Andra exempel på storheter är tid, volym, vikt. Alvin o. Anderberg NHögstMat. 1: 108 (1970). — jfr IRRATIONAL-, RUMS-, RÖRELSE-, TAL-STORHET m. fl.
b) filos. i fråga om ngts bestämdhet till storlek, omfattning l. grad. Vi föreställe oss både rymden och tiden såsom oändliga storheter. Lutteman Schulze KantCrit. 27 (1799). En folkmassa är .. icke en oföränderlig storhet; hvarje dag, ja hvarje timme undergår den förändringar. Fahlbeck Ad. 1: 346 (1898). Då vi försöka tänka oss materien såsom skild från formen, föreställa vi oss den ovillkorligen såsom en väldig, obegränsad storhet. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 108.
c) i allmännare l. bildl. anv. av a (o. b). Förgätom aldrig, at .. Snillen äro at anse som oändliga storheter, således omätlige. Kellgren (SVS) 5: 248 (1790). Gatorna (i 1300-talets Paris) voro .. illa eller ej alls stenlagda .. och renligheten var en nästan okänd storhet. Wrangel Paris 161 (1909). Det verkar understundom som om det objektiva och det subjektiva (i sakramentsförkunnelsen) voro givna storheter, som sedan hanteras på olika sätt i de skilda riktningarnas förkunnelse. KyrkohÅ 1941, s. 236.
Ssgr: (5, 7) STORHETS-ANDA. jfr ande VIII 3, 5. Stockholms expressbyrås kolossala täckta möbelvagnar, som föra en fläkt af storhetsanda in i .. (flyttdagarnas) myllrande lif. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 3. Kennedy Winkler, den amerikanske författaren, har påstått, att Morgan under inflytande av .. storhetsanda skänkt en gobeläng, värd 100,000 pund till konung Edward VII:s kröning. Wasastjerna Duveen Konnäss. 135 (1936).
(12 a) -AXIOM. mat. jfr axiom 1. Euklides’ allmänna storhetsaxiom, som skicklige svenske matematiklärare .. använda för att bringa reda och klarhet i nybörjarens tankegång. Verd. 1886, s. 247.
(512) -BEGREPP. begreppet storhet; särsk.
1) till 11 a β. Lidforss FrSpr. 172 (1867).
2) mat. till 12 a. Ehuru .. Euklides’ inledande framställning af storhetsbegreppet lider af stora fel, är dock hans uppfattning af detta begrepp fullkomligt klar. PedT 1892, s. 350.
(12 a) -BETECKNING. mat. beteckning bestående av bokstav l. matematiskt tecken (varigm bl. a. formler blir överskådligare) för storhet; jfr -tecken. 3NF 13: 1017 (1930).
(5, 7) -DAG. i sg. l. pl.: tid varunder ngn l. ngt står på höjden av makt l. ära l. berömmelse l. glans l. är särskilt framstående, storhetstid, glansdagar; i sht i pl. När solen gick ned efter Pultavas blodiga dag, var det äfven slut med Sveriges storhetsdag. VFl. 1906, s. 103. Kring domkyrkan (i Lund) de stora husen, som ännu (på Linnés tid) minde om kyrkans makt- och storhetsdagar under medeltiden. Hagberg Linnæus 49 (1939).
(5, 7) -DILLE. jfr -vansinne. GHT 1897, nr 58, s. 2.
(5, 7) -DJÄVUL(EN). (vard.) jfr djävul 2 b. Storhetsdjävulen for åter i mig. Ström UngdStrid. 74 (1940).
(5, 7, 8) -DRAG. jfr drag 28. Leopold 5: 345 (c. 1804). (Leopolds) karakter bar samma storhetsdrag som hans snille. Beskow i 2SAH 35: 42 (1861). Umbrisk känsla åter vaknar (hos Rafaël), darrande och ren och from, / Ent med fägring från Firenze och med storhetsdrag från Rom. Wirsén Sång. 295 (1884).
(5, 7) -DRÖM. dröm (se dröm, sbst.1 2 b) om makt l. framgång l. ära l. berömmelse o. d.; äv. personifierat. Snoilsky 1: 297 (1878). Res dig, vår storhetsdröm / om herraväldet i Norden! Heidenstam NDikt. 15 (1915). Henning Berger levde i storhetsdrömmar .. i Paris våren 1907. Han tänkte skapa sig ett internationellt rykte med sitt nyskrivna drama Syndafloden. Landquist Minns 115 (1949).
(5, 7) -DRÖMMARE. [jfr -dröm] Dahlin SvartL 53 (1934).
(5, 7) -DRÖMMERI. [jfr -dröm] Kihlman Papini 62 (1923).
(12 a) -EKVATION. mat. ekvation mellan storheter. IngHb. 1: 184 (1947).
(5, 7) -EPOK. jfr epok 3 o. -tid. Fehrman DiktDöd. 83 (1952).
-FÖRHÅLLANDE. förhållande med avs. på storlek l. mängd o. d. (mellan olika föremål o. d.).
1) (†) till 11 a α: storleksförhållande. Atterbom Minn. 506 (1818; i fråga om kyrkobyggnader).
2) (†) till 11 a β: storleksförhållande. Lidforss TyGr. 188 (1860). Dens. FrSpr. 164 (1867).
3) mat. till 12, särsk. 12 a: förhållande mellan storheter. Lutteman Schulze KantCrit. 57 (1799).
(5, 7) -GALEN, p. adj. (vard.) galen (se d. o. 4) efter makt l. ära l. berömmelse o. d. Neander Nilsson SpöknKors. 46 (1929). Därs. 109 (om kejsar Caligula).
(5, 7) -GALENSKAP~102 äv. ~200. [jfr -galen] (vard.) jfr -galen. Böök Storsk. 255 (1940).
(5, 7) -GALNING. [jfr -galen] (vard.) jfr -galen. Cederschiöld Artist. 100 (1915).
(5, 7) -GLANS. jfr glans 3. Boëthius HistLäsn. 1: 165 (1895).
(5, 7) -GRILLER, pl. jfr -idé, -tanke. SvLäkT 1935, s. 1648.
(5, 7) -IDÉ. psykiatr. psykiatrisk symtombild innebärande överdriven l. falsk föreställning om det egna jagets storhet o. betydelse; äv. (i icke psykiatriskt fackspr.) allmännare, med försvagad bet., särsk.: idé l. plan på att (på visst område) vilja bli högt uppsatt l. framstående; i sht i pl. Svenson Sinnessj. 97 (1907). Du talar som du är dum till och har storhetsidéer, akta dig! Ström UngdStrid. 18 (1940). De militära storhetsidéerna försvann redan i slutet av realskolan, men krigsromantiken levde kvar vid sidan av en aldrig övergiven beundran för det fysiska modet. Tingsten Liv 1: 56 (1961).
(58, 11, 12) -KLASS. jfr klass 5 c; särsk.
1) till 11 a α: storleksklass. Fördelningen av olika storhetsklasser hos gårdar och brukningsdelar. SvGeogrÅb. 1945, s. 16.
2) till 12, särsk. till 12 c: klass av storhet(er). Det fanns hos .. (N. Söderblom) en människokärlekens hemlighet, som är svår att analysera, men som tillhör en annan storhetsklass än alla de titlar, utmärkelser, egenskaper, förmågor, ärvda eller förvärvade dygder, som (osv.). HågkLivsintr. 14: 443 (1933).
(5, 7) -KÄNSLA.
1) om begär l. längtan efter storhet. När den nya brusande frihetsentusiasmen parades med den återupplifvade gammalsvenska storhetskänslan, så alstrades af detta förbund den anda, som besjälade Hattpartiet. Odhner i 3SAH 6: 33 (1891).
2) känsla(n) att vara stor (se stor, adj. I 58). Landquist Fröding 115 (1916).
(5, 7) -LIDELSE. jfr lidelse 3 o. -känsla 1. Rydberg Faust 278 (1878).
(5, 7) -LYSTEN. lysten efter storhet. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 342 (1900).
(5, 7) -LÄNGTAN. jfr -lidelse. TSvLärov. 1942, s. 10.
(12 a) -LÄRA. (†) i sht i sg. best.: lära(n) om storheter (o. storheters egenskaper), särsk. liktydigt med dels: geometri, dels (i utvidgad l. allmännare anv.): matematik; jfr storleks-lära. Porthan 5: 125 (1772). Man har vågat ett försök till öfversättning af de konstord som förekomma i Storhetsläran (Matematiken), hvarvid man (osv.). KrigsmSH 1803, s. 53. (Sv.) Storhetslära .. (lat.) geometria. Cavallin (1876). WoH (1904).
(5, 7) -MANI. i sht psykiatr. mani som bl. a. yttrar sig i storhetsidéer; äv. (i icke psykiatriskt fackspr.) allmännare, med försvagad bet.; äv. oeg. l. bildl.; jfr -vansinne. WoJ (1891). Där borta i fjällandet västerut från Sverige, där hvirflade .. hjulet rundt som bäst, drifvet af den nationella storhetsmanien, som skummade och brusade. Lundegård Stormf. 183 (1893). Vandal har ironiskt kännetecknat .. Bonapartes ädelmod som ett utslag av hans storhetsmani, hans iver att under en spontan hyllning stiga till maktens tinnar. HT 1929, s. 391.
(5, 7) -MINNE. minne l. minnesvärd händelse o. d. från ngns l. ngts storhet(stid); i sht i pl. I portgången under den svängda, storståtliga yttertrappan satt en 80-årig gumma och tittade utåt alléen .. försjunken i storhetsminnen. TT 1894, Byggn. s. 83.
(13, 512) -MÅTT. mått på storhet; särsk. (o. numera bl.) till 5, 7, 12; äv. bildl., liktydigt med: värde l. karaktär o. d. (Sv.) Storhetsmått .. (lat.) mensura. Lindfors (1824). Obefogadt vore här hvarje försök att, i alltid vanskliga jemförelser, angifva hans (dvs. C. W. Böttigers) poetiska storhetsmått i förhållande till andre skalders. Wirsén i 2SAH 56: 181 (1879). Fahlbeck StatTyp. 8 (1897).
-ORDNING. storleksordning.
1) till 9. Problem av icke föraktlig storhetsordning. Form 1946, s. 105.
2) till 11 a α. Vi hade .. köpt nya kostymer i Santa Cruz, som var en stad av Trosas storhetsordning. Andersson KinPingv. 364 (1933).
3) till 11 a β. TT 1896, M. s. 24. Ur världshandelns synpunkt är Västafrika ej hälften så betydelsefullt som Indokina, men handeln på Frankrike är för de båda länderna av samma storhetsordning. Ymer 1931, s. 384.
(5, 7) -PERIOD. period av makt l. ära l. styrka l. berömmelse l. glans o. d.; ofta liktydigt med: storhetsdagar, storhetstid. Babylon kom under grekernas välde. Härigenom tyktes en ny storhetsperiod dagas för kaldéernas gamla stad. Tegnér Niniv. 93 (1875). (Ulriksdals slott) har haft sina storhetsperioder, då icke blott allt hvad lysande fans i landet samlades inom dess murar, utan då dessa äfven omslöto mycket af det kostbaraste, som konstnären och konsthandtverkaren förmått åstadkomma. MeddSlöjdF 1899, 2: 27.
(5, 7, 8, 10) -PRÄGEL. prägel av storhet. Bjuda till att storhetsprägeln klösa / Ur hjeltedrag, som hänryckt millioner. Bäckström Sång. 50 (1876). Där var allt, så väl byggnad som bohag och undfägnad, af ganska, så att säga försynt beskaffenhet, undvikande allt som kunde stöta på storhetsprägel, ännu mera på prål. Lundin StockhMinn. 1: 321 (1904).
(5, 7) -SAGA. (i vitter stil) jfr saga 4. Snoilsky 3: 151 (1883).
(5, 7) -SKEDE. jfr -period. KrigVAH 1887, s. 28.
(5, 7) -STRÄVAN. jfr -längtan. Geijerstam KampKärlek 28 (1896).
(5, 7) -TANKE. jfr -idé; företrädesvis i pl. Carlson Hist. 7: 322 (1885). Till storhetstankarna (hos Fröding) sällade sig förföljelseidéer. PedT 1959, s. 101.
(12 (a)) -TECKEN. i sht mat. jfr -beteckning. NF 10: 1093 (1886).
(5, 7) -TID. jfr -dag, -period; stundom liktydigt med: stormaktstid. En kulturell, ekonomisk, litterär, vetenskaplig storhetstid. Leopold 2: 124 (1814, 1815). Detta tidehvarf (dvs. åren 1611-1718) var Sveriges storhetstid ej blott i yttre utan äfven i inre hänseende. Odhner Lb. 258 (1869). Skådespelaren Barcklind, som hade haft sin första storhetstid med sin roll i Glada Änkan. HågkLivsintr. 18: 293 (1937). Uppsala hade under Frihetstiden främst genom Linné och Anders Celsius upplevat en storhetstid och till och med fått ett internationellt namn. SvFolket 8: 131 (1939). Den Hesselmanska tiden var även ur undervisningens synpunkt en storhetstid för de nordiska språken i Uppsala. Olsson i 3SAH LXIII. 1: 54 (1952).
(5, 7) -TIDA. Det är en ganska betydelselös fråga, avhängig av de särskilda synpunkter man anlägger, när gränsen bör dragas mellan det äldre, storhetstida skedet i företagets (dvs. Stora Kopparbergets) historia och det nyare. Lindroth Gruvbrytn. 1: 350 (1955).
(5, 7) -TIDEVARV~002, äv. ~200. särsk. om stormaktstidevarvet. Det är först med vårt storhetstidevarv, som hexametern vinner full hemortsrätt bland våra versmått. SoS 1920, s. 199.
(5, 7) -VANSINNE~020. i sht psykiatr. om sjukdomsbild där vanföreställningar i form av storhetsidéer (ofta i kombination med förföljelseidéer o. maktbegär) dominerar, megalomani; äv. allmännare, med förbleknad bet. WoJ (1891). WoH (1904; äv. allmännare). Det är icke endast stormakterna som lida av storhetsvansinne. VTid 1916, s. 224. Det är ju detta med honom att han alltid ska stå i motsättning till alla andra, det är en benägenhet han har, ett slags storhetsvansinne, skulle man nästan kunna säga. Thulin Heinesen Gryn. 304 (1935). Han greps av storhetsvansinne och trodde sig vara kejsare av Portugallien. Östergren (1947).
(5, 7) -VANSINNIG~020. som lider av storhetsvansinne; som tyder på l. utmärker storhetsvansinne. Johan Gabriel Borkman .. är i sjelfva verket en stackars afsigkommen, storhetsvansinnig drömmare. AB 29/12 1896, s. 3. Blomberg Pass. 83 (1934; om försäkran).
(5, 7) -VANVETT~02 l. ~20. jfr -vansinne. MorgT 1948, nr 265, s. 4.
(5, 7) -VANVETTIG~020. jfr -vansinnig. Krusenstjerna Fatt. 1: 322 (1935).
(8) -VERKAN. verkan av storhet o. sublimitet. Endast någon gång nåddes i dramat en tragisk storhetsverkan. Wrangel Dikten 262 (1912).
(5, 7) -VURM. jfr -mani o. -vansinne. Wretlind Läk. 9—10: 275 (1902).
(5) -VÄLDE. särsk. till 5 b, särsk. liktydigt med: stormaktsvälde. Fallström Gyllenr. 99 (1902).
(5, 7) -ÅLDER. jfr -period. ECTegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 39.

 

Spalt S 12360 band 31, 1991

Webbansvarig