Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STERNUM stæ4rnum l. stä4-, n.; pl. = l. -na.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. sternum; av nylat. sternum, av gr. στέρνον, bröst, till den rot (med bet.: utbreda) som äv. föreligger i STRAND. — Jfr STERNAL]
(i fackspr., i sht med. o. veter.) bröstben (se d. o. 2) l. bröstregion. Uti London Clay har Owen erhållit ett sternum af en fogel, som (osv.). Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 312. Trägårdh Skogsins. 7 (1914; i fråga om insekter). LbKir. 1: 443 (1920; i fråga om personer). FoFl. 1930, s. 238 (från tamhöns).
Ssgr (i fackspr., i sht med.): STERNUM-FRAKTUR. fraktur (se d. o. 1) på bröstben(et), bröstbensfraktur. SvLäkT 1935, s. 147. —
-SKADA. jfr skada, sbst. 1 b. SvLäkT 1935, s. 148.

 

Spalt S 11528 band 30, 1989

Webbansvarig