| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STEK ste4k, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
sjöt. knut (se KNUT, sbst.1 1) som fäster en tross till ett föremål l. två trossar till varandra o. åstadkommes gm att en tamp läggs i en ögla l. öglor (ofta runt ett föremål för fastgöring) o. sticks genom öglan, vanl. också runt fasta parten av tåget; i sht om dylik knut som icke åtsamsas vid påfrestning l. i vilken tågvirkets kardeler icke slagits upp; jfr KNOP, sbst.1 1, o. STICK, sbst.1 II 10. Lägga l. slå ett stek. Syssla med knopar och stek. Stek äro knytningar eller omläggningar af tåg. Dalman (1765). Stek, som slås på vant. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Stek är det sammanbindningssätt, som användes, då ändan af ett tåg skall fastgöras vid något föremål (rundhult, pållare m. m.) eller vid ett annat tåg med afsikt att lätt och hastigt kunna losstagas (”stickas af”). Öhrvall Knut. 15 (1908). Man .. lägger ett stek. VFl. 1931, s. 193. När sjömannen talar om stek (inom handelsflottan ofta ”stick”), avser han därmed sådana läggningar med tåget, vilka kunna utföras med detta i odelat skick. Hägg Flagga 61 (1937); jfr STICK, sbst.1 II 10. Rydholm (1967). — jfr ANKAR-, GÅRDINGS-, HALV-, KABEL-, KORT-, KRÄNG-, LIV-, MUL-, MÄRL-, MÄRLSPIKS-, NACK-, NYCK-, PÅL-, RÄNN-, SKOT-, SLIR-, SMACK-, TIMMER-, TRUMPET-, VANT-STEK m. fl.
Spalt S 11363 band 30, 1989