Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STEGLA, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Möller (1790), Heinrich (1814)).
Etymologi
[sv. dial. stegla (sig), stegra sig, gå med stora steg, stapla upp o. d.; till svagstadiet av STIGA, v.3 (jfr STEG, sbst.1, STEGA, v., STEGE), men påverkat till bet. av STEGRA, v.1]
(†) refl., om häst: stegra sig (se STEGRA, v.2 1); äv. intr.: stegra (se STEGRA, v.2 1). Schroderus Comenius Reg. (1639). (Hästen) steglade sig med hans maj:t (dvs. K. X G.). Kurck Lefn. 98 (1705). Thorild (SVS) 4: 179 (1795: stegling). Hans häst steglade och kastade honom till marken. Afzelius Sag. X. 1: 165 (1864).

 

Spalt S 11353 band 30, 1989

Webbansvarig