Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPUND, n.; best. -et; pl. = (Spegel GW).
Ordformer
(spun 1712. spund 1729. spunnen, pl. best. 1685)
Etymologi
[sv. dial. spund, spunn; liksom d. spund av lt. l. t. spund (se SPONT)]
(†) i fråga om tunna o. d.: sprund(hål) l. sprundtapp. Tå moste Saft och Kraft ingiutes genom Munnen, / Som Drikka twilnas need (dvs. tappas) i Faten genom Spunnen. Spegel GW 249 (1685). (Sv.) Spun på en tunna .. (Lat.) obturamentum. Dens. 475 (1712). Biurman FrSpr. 230 (1729).

 

Spalt S 10372 band 29, 1985

Webbansvarig