| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRUTT sprut4, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en.
(vard.) fart, kläm; särsk. i uttr. sätta sprutt på ngt, sätta fart på ngt. (Terränglöparen) Olle Möller var sig inte lik .. Få se om det kan bli annan sprutt på honom till om söndag! IdrBl. 1935, nr 53, s. 7. (I masugnarna) är det orkaner av varmluft som sätter sprutt på fyren. ArbT 1947, nr 111, s. 10.
Spalt S 10192 band 29, 1985