| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SPANN span4, sbst.2, n. (OPetri Tb. 12 (1524; i bet. 8), KlädkamRSthm 1630 A, s. 154 a (i bet. 4), osv. ((†) m. Barckhusen Cotossichin 64 (1669; i bet. 4), Aken Reseap. 342 (1746; i bet. 1), Collan Kalev. 1: 17 (1864; i bet. 8)); best. -et; pl. = (2Mos. 35: 22 (Bib. 1541; i bet. 8), KlädkamRSthm 1630 A, s. 154 a (i bet. 4), osv.) ((†) spänn (spenn, spän) 2SthmTb. 3: 190 (1557; rättat efter hskr.; i bet. 8; möjl. till sg. spänn), Sahlstedt (1773; i bet. 4), Schück VittA 7: 459 (i handl. fr. 1821; i bet. 8; möjl. till sg. spänn)); förr äv. SPÄNN, sbst.2, n.
A. spännkraft; spännvidd; valv o. d.
1) (†) spännkraft. Räf-Saxans Nytta består (bl. a.) thervti .. At hon kniper Bågarna fast tilhopa, til en god span, när hon spennes vp. Aken Reseap. 342 (1746).
2) spännvidd; välvning o. d.
a) (fjädrande) välvning o. d.
α) konkret(are): (fjädrande) välvning; särsk. på skida (utan belastning): uppåtböjning (som är störst under fotsteget o. som ger skidan rätt fjädring); i sht förr äv. på fot: valv, anträffat bl. i ssgn FOT-SPANN (Balck Idr. 3: 14 (1888)). Remhålet är anbragt å skidans midt eller ock något bakom. Spannet är högst omedelbart bakom fotstället. IdrFinl. 3: 107 (1906). Spannet på skidan .. har också stor inverkan på glidet. Lind Vinterutrustn. 64 (1976).
β) (mindre br.) abstr., i uttr. (sätta l. förvara skida o. d.) i spann, (sätta l. förvara skida osv.) i spänn (så den får l. kan behålla spannet (se α) l. den rätta böjningen). SvSkog. 1291 (1928: sättas). IdrIMar. 1935, s. 243 (: förvaras).
b) [delvis eg. specialfall av a α] om den (i sht valvformigt gående l. valvformigt underbyggda l. överbyggda) del av en bro som sträcker sig mellan två stödjepunkter (utgörande hela bron utom fästena o. d. l. utgörande en av två l. flera brosektioner); äv. (i sht i fackspr.), om motsvarande del av liknande konstruktioner (i sht takstol l. tak). Viadukten kommer att bestå af 4 spann, hvaraf det längsta, med en vidd af 12,3 meter, löper öfver Kammakaregatan. PT 1899, nr 154, s. 3. Mäktiga stålbroar slå sina bågiga spann (över Ljusnan). SD(L) 1904, nr 258, s. 4. Innertak saknas vanligen (på såghuset vid ett sågverk) och yttertaket är anbringat på takstolar, ofta av järn och i ett spann. HbSkogstekn. 445 (1922). Ett spann (på järnvägsbron över Torneälv) gapar öppet. Böök ResSv. 211 (1924). (Han) gick .. balansgång på broräcket över ån … När han kom på spannets krön stannade han och vaggade fram och tillbaka. Johnson Slutsp. 13 (1937). Årstabrons spann sträckte sig högt över stranden och parken. Tågen dånade över det. Wästberg Kung. 422 (1955). — jfr BRO-, BÅG-, FACKVERKS-, LAND-, MELLAN-, PLÅT-SPANN. — särsk. i oeg. l. bildl. anv. (om ngt som fört tanken till ett brospann); särsk.: båge. Man (är) sysselsatt med att uppsätta 20 stycken Osramlampor vid Regeringsgatan. .. De komma att placeras i ”två spann”, med ett afstånd mellan lyktorna i hvarje spann af 33 meter. PT 1909, nr 242 A, s. 3. O sällsamt stolta namnsdagsdans! / O Lars, du benådade man / som lutar lurvig lagerkrans / mot dessa axlars spann! Karlfeldt FlBell. 51 (1918). När han snott färdiga sina mustaschspetsar övergick han till att leka med sin guldklockkedja som gick i dubbla spann över magen. Hedberg Drömtydn. 40 (1952). jfr: Isspannet är .. betydligt större och besvärligare än i går. Icke desto mindre har isbrytaren Starke forcerat (isen). SvD(B) 1937, nr 32, s. 3.
c) (i sht i fackspr.) spännvidd (i sht hos bro l. brodel); jfr b, 3. Stationshuset .., bygdt af sten, med vanligt jerntak af 80 fots spann. TByggn. 1859, s. 39. Båda ingångarne (i en stadsport) hafva hvalf af 12 till 15 fots spann. Sydow Lübke 27 (1867). Brooklynbron .., världens största hängbro, med 486 m. spann. 2NF 4: 208 (1905). De stora steglängderna, de vidt utspretande klöfvarna och det väldiga spannet emellan klöfspetsarnas och lättklöfvarnas aftryck i gyttjan skvallrade .. om älgtjurens nästan vidunderliga proportioner. Knöppel SvRidd. 69 (1912); jfr SPANN, sbst.1
3) [eg. bildl. anv. av 2 c] om tidrymd, i ssgn TIDS-SPANN; förr äv. (ss. enkelt ord): livstid. Wij wele fuller alla i gemen förlänga wårt spann, men giärna afkårtade Wij delarne, som det består utaf. SedolärMercur. 1: nr 2, s. 3 (1730).
B. sammanfattningen av två l. flera förspända dragare o. därifrån utgående bet.
4) sammanfattningen av två l. flera dragare (oftast hästar, i sht vagnshästar, l. oxar l. hundar) förspända ett fordon (o. inbördes förenade); äv. om permanent uppsättning sådana dragare (särsk. i uttr. spann hästar l. oxar osv.); i fråga om (numera nästan bl. i vissa (gala)sammanhang) så körda vagnshästar, numera nästan bl. dels motsatt: par, dels (i inskränktare anv.) om förspann (i sht dels i ssgn FÖR-SPANN, dels ss. förled i ssgr); äv. (i inskränktare anv.) om vart o. ett av paren i flerparigt spann (i ovan angivna bet.). KlädkamRSthm 1630 A, s. 154 a. H. K. M:tt behöffver någre span hestar. RP 7: 258 (1638). En hel-gårds Bonde (i Neukloster) tjenar årligen 163 dagar med spann och 170 dagar med hand. VetAH 1783, s. 31. (Sv.) En vagn med et span hästar, (eng.) A coach and six. Widegren (1788). Spann, .. (dvs.) Hvarje par hästar el. hvarje led af hästar för en vagn. Weste FörslSAOB (c. 1817). I hörnet af Stora Morskaja / svänger ett kolsvart spann. Geijerstam Sat. 49 (1892). När jag kom ut ur museet, var Prado full av promenerande. Där körde en massa vagnar med ståtliga par och spann av hästar. Lagergren Minn. 3: 251 (1924). Jag hade fyra oxvagnar med ett fulltaligt spann av sexton oxar för varje vagn. Lundkvist Blixen AfrPast. 342 (1937). 2SvUppslB 17: 525 (1950; äv. motsatt: tandem). Cronquist Ekipage 136 (1952). Ett spann svarta oxar och en liten brun killing släckte sin törst vid bybrunnen. BonnierLM 1954, s. 468. — jfr EFTER-, FYR-, FÖR-, HUND-, OX-, PLOG-, REN-, STRIDS-, TANDEM-, TRE-, TVÅ-, ÅSNE-SPANN m. fl. — särsk.
a) om spann i föreställning inom mytologi l. folktro o. d. (särsk. om det spann av hästar som tänkes dra solgudens vagn); jfr c. Han (dvs. Napoleon) drömde sig herre af solens spann, / Men kunde blott bränna, — ej värma. Atterbom SDikt. 2: 137 (1813, 1838). Så, Backus, du förtjente, att Tigrars spann / Med ovan nacke drogo din segervagn. Adlerbeth HorOd. 93 (1817). (Gotland) reser sig ur hafvets skummiga bädd … Solguden stiger opp med sitt glittrande spann och belyser dess dimmor. Sätherberg Blom. 1: 51 (1841). Fatab. 1947, s. 47. — jfr BOCK-, PANTER-, ROSEN-, SVAN-, TIGER-, ÄLG-SPANN.
b) i abstraktare anv., övergående till att beteckna hästars sammankoppling (i konkret bemärkelse) l. koppling efter varandra framför ett fordon; i sht i uttr. (gå l. köra) i spann (jfr c slutet). Gå i spann. Weste FörslSAOB (c. 1817). 4 hästar förespända i spann. Meurman (1847). De tre hästarne gingo i spann efter hvarandra. Wetterhoff Skog 1: 180 (1883). Fyra bruna hästar i bredd, icke i spann, en vacker resvagn, klädd med blått kläde inuti (osv.). Idun 1890, s. 162. SvHandordb. (1966: köra). Därs. (: gå).
c) mer l. mindre bildl. (jfr a, 5). Jo, vi båda borde längesedan ha blifvit et par ihop. Ack, hvad det skulle ha blifvit et vackert spann utaf! Envallsson Hofsl. 14 (1786). Chefens förmåga att med lätt och stadig hand hålla detta oroliga spann av framstående skribenter i tygeln. Olzon Nevinson Vittne 142 (1936). — särsk. (numera mindre br.) motsv. b; särsk. i uttr. gå i spann, gå i par l. samsas väl o. d.; förr äv. slå ngn l. ngra i spann med ngn, ta samman ngn l. ngra med ngra, räkna ngn l. ngra som likvärdig resp. likvärdiga med ngra, sätta likhetstecken mellan ngn l. ngra o. ngra. Om hon var ett nöt .. och han var en oxe, så borde de numera gå bra i spann. Strindberg Giftas 1: 266 (1884). Man gör .. från socialistiskt håll blodig orätt mot det alldeles öfvervägande antalet arbetare; man tillfogar dem hån och spott, när man slår dem i spann med hinkeanerna. PT 1906, nr 135 A, s. 3. Egoism och kärlek gå ej i spann. Bergman Exper. 151 (1918).
5) [eg. specialanv. av 4 c] (†) nedsättande, i fråga om personer: gäng l. dyl. Kan Er Dygd finna sin lycka .. utan upwaktning af et spann högdragne bänglar i Livrée(?) Dalin Arg. 1: 311 (1733, 1754). De här karlarna .. äro ett spann af hans afdankade betjening, riktiga skurkar. Hagberg Shaksp. 11: 194 (1851).
6) (†) om uppsättning av hästselar för ett spann: uppsättning, set. Uti Grefwe Brahes Hus .. finnes til köps .. et Spann swarte Selar för 6 Hästar. DA 1771, nr 144, s. 3.
C.
7) [jfr 2 b, 4] (†) vantpar l. vant (i individuell bemärkelse); äv. i uttr. spann vant, vantpar; jfr SPANT, sbst.1 4. Fåcke Masten gifwes ett spänn mindre än som på Stormasten. Rajalin Skiepzb. 183 (1730). (Under storm) kan hända at genom Skeppets starcka slingring och arbetande, Masterna äro i fara at gå öfwer bord, wid sådana tilfällen aktas at flera Span ansättes tillika. FSjöbohm BVägen 19 (1793). (Sv.) En spann want .. (t.) eine Spanne Wanttaue. ÖoL (1852). jfr: (Sv.) Knop-Span. (T.) Ein Knopfspann. Röding SD 85 (1798).
D.
8) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) (prydande) spänne l. (på bröstet l. i örat l. pannan buret) smycke l. arm- l. halsband (av ädelmetall); äv. koll.: smycken l. dyl.; jfr SPÅNG. Samma dag satt(es) lasse skomaker(es) silffu(er) som i ffraa ho(no)m war stulet i rætten, som war, ij stop, it span, .. j sked. OPetri Tb. 12 (1524). Thet gyldene spannet på hattenom. Syr. 45: 12 (öv. 1536). Bådhe man och quinna båro fram .. spenner, örnaringar, ringar och spann. 2Mos. 35: 22 (Bib. 1541; Luther: spangen, Vulg. dextralia; Bib. 1917: halssmycken). Tina kinder stå liuffligha j span, och tin hals j kädho. HögaV 1: 10 (Därs.). Ty hölt Hon thet (dvs. att behaga Gud) förmeer än mycket Spann och Smide. Runius (SVS) 1: 131 (1698). Såsom gyldene Spann, som prydlige Smycken och Örhäng, / Är en Wiser, enär han den lydaktiga straffar. Nicander SalOrdspr. 59 (1760). (Sv.) spann .. (dvs.) spänne (eng.) buckle. Björkman (1889). Östergren (1943; angivet ss. mycket ålderdomligt). — jfr ARM-, GULD-, SILVER-, ÄNNE-, ÖRON-SPANN o. ROSEN-SPAN. — särsk. i nedan anförda bibelspr. o. härifrån utgående ordspråksartade uttr. Een degheligh quinna vthan tucht, är lijka som een soo medh itt gyllene span på näsonne. Ordspr. 11: 22 (Bib. 1541; Luther: mit einer gülden spangen, Vulg.: Circulus aureus, Bib. 1917: en gyllene ring). Huru mången so löper med ett gyllene spann? Scherping Cober 1: 228 (1734). En Flicka utan dygd, fast hon är skiön och gran / Så är hon doch likwäl en So med gyllne span. Hesselius Zaletta 14 (1740). De redbarheter och det guld, som icke kunde läggas i Fastigheter, lades ofta af enskilta rika personer i .. ringar, armband, bälten, Spänn och halskedjor. Schück VittA 7: 459 (i handl. fr. 1821).
-DRÄNG. (förr) dräng med särskild utbildning för att rida på vänster förhäst o. samtidigt köra höger förhäst (medan stånghästarna kördes med tygel från kuskbock). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 50, s. 8. —
(2 b) -FÄSTE. (i sht i fackspr.) fäste för brospann l. brofäste för enspannig bro. Johnson Se 128 (1936). —
-HÄST. häst (i sht vagnshäst) som går l. ingår i spann; i sht förr äv.: förhäst. HH XVIII. 2: 56 (1688). Lagerlöf Antikr. 133 (1897; om förhäst). Cronquist Ekipage 136 (1952). —
(4 c slutet) -KAMRAT. (numera föga br.) kamrat som man går i par l. ”spann” med, oskiljaktig kamrat. Adlerbeth HorOd. 64 (1817). —
-KROK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9117). på vagnsstång: krok för upphängning av förvåg. Wrangel HbHästv. 463 (1885). —
-PAR. par av dragare i (flerparigt) spann l. förspann. Samzelius SkogJägarl. 16 (1894; i förspann). —
-POJKE. (förr) om en vid spårvägsbolaget i Stockholm anställd pojke (l. ung man) som körde hjälphäst(ar) som i backar spändes framför spårvagnens hästspann. En vid spårvägsbolaget anställd spannpojke blef i går .. öfverkörd af en af Ringliniens spårvagnar. SD(L) 1897, nr 534, s. 2. Då spårvagnen, kommande från Vasagatan, skulle passera vestra ändan af Kungsbron, hoppade en i bolagets tjenst anställd s. k. spannpojke på spårvagnens främre plattform. PT 1901, nr 246, s. 2. —
-RIDARE. om person som rider på vänstra (främre) förlöparen o. styr denne (i fall då förlöparna inte med förvåg är kopplade direkt till vagnen) l. om var o. en av de personer som rider o. styr flera av (l. alla) de förlöpande vänsterhästarna l. som rider o. styr de båda vänsterhästarna vid viss fyrspannskörning utan förvåg, person som rider på (o. styr) förlöpare l. spannhäst. Hushÿra (på Drottningholm) för lilla Spanridaren. HovförtärSthm 1758, s. 3247. Span ridaren Claes. Därs. 1766, s. 3902. 7 st. hästar .. kördes af en kusk och 2 spannridare. AvHauswolff (1809) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 268. Spannridare, (dvs.) ryttare som vid spannkörning rider på den främsta vänsterhästen. Cronquist Ekipage 30 (1952). —
(2 b slutet) -RYGGIG. [jfr t. spannrückig] (numera föga br.) om stam av avenbok: som har längsgående valkar o. visst utseende av flera sammanvuxna stammar. Ström Skogsh. 76 (1830). Haller o. Julius 80 (1908).
Avledn.: spannryggighet, r. l. f. (numera föga br.) egenskapen att vara ”spannryggig”. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 94. —
-SEDEL. (numera föga br.) sadel för spannridare. DA 1793, nr 293, s. 3. InventVagnHovstall. 1814, s. 43. —
(7) -TAL. (†) om vant(par) med viss (vid tillkapningen utmärkt) placering i förhållande till andra vanter (vantpar). Rajalin Skiepzb. 212 (1730). —
-TJÄNST. (förr) Kostnad (för understöd åt bönder i Neukloster) kan framdeles undvikas, om Bönderne frikallades från den så kallade spann- eller veckotjensten med hästar. VetAH 1783, s. 15. —
-TYGLARE. (tillf.) person som tyglar (kör) spann; särsk. om person som körde tävlingsvagn i det antika Grekland. Rydberg RomD 74 (1877). —
-VIS, adv.1 (adv.2 se sp. 9117). (numera föga br.) i fråga om hästars placering i stall o. d.: (sammanhållna) i spann. TT 1874, s. 57.
Spalt S 9111 band 29, 1982