Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLENN solän4, förr äv. SOLEMN, adj. -are (Lind 1: 712 (1749: solennast, superl.) osv.) ((†) superl. -est BenzelBr. 20 (1728), Rydén Pontoppidan b 3 b (1766); -ist ASwab (1733) hos Swedberg Lefw. 719). n. o. adv. solent -län4t (Stiernman Com. 3: 236 (1664) osv.), äv. (numera uppfattat ss. oriktigt) solennt -län4t (HC11H 1: 14 (1670), AB(B) 1930, nr 276, s. 1).
Ordformer
(solemn 1846. solen (soll-) 16271723. solenn (soll-) 1626 osv. solenne 16551800. solent, n. o. adv. 1664 osv.)
Etymologi
[jfr d. solen (solemn), nor. solenn (solemn), t. solenn, eng. solemn, ffr. solem(p)ne; av lat. sol(l)ennis, sol- (l)emnis, årligen firad l. återkommande, högtidlig, vederbörlig, bestämd, av omtvistat urspr. (enl. vanligaste uppfattning ssg av lat. sollus, hel (besläktat med SOLID, adj.) o. annus, år (se ANNO)). — Jfr SOLEMNELL, SOLENNISERA, SOLENNITER, SOLENNITET]
1) (numera i sht i vitter stil) som (på ett sätt som upplevs ss. (ytterst) högtidligt l. festligt l. upphöjt o. d.) firas l. avhålls l. utförs l. försiggår o. d. under iakttagande av vissa bestämda (på sedvänja l. konvention l. konvenans l. officiell föreskrift o. d. vilande) formaliteter l. ceremonier l. sätt att förhålla sig l. agera o. d., (ytterst) högtidlig (se d. o. 4); äv. dels om sätt l. form: som är en solenn (i ovan angiven bet.) akts l. handlings o. d., dels ss. adv.: på ett solent (i nyss anförda bet.) sätt; förr äv. (se dock h) närmande sig l. övergående i bet.: allmän, offentlig; stundom svårt att skilja från 2; jfr SOLEMNELL 1, SOLENNITER 1, SOLENNITET 1. Botvidi 24Lijkpr. Q 4 a (1625, 1628; om begravningsakt). Fakulteten (beslöt) att .. vid examinationen av blivande kandidater avkräva dem försäkran att ”de den tiden promotio magistrorum sker sig äntligen inställa på det promotionen må så mycket mer solenn bliva”. LUH 1: 160 (i handl. fr. 1690); jfr h, 2. Solenn (dvs.) almennelig. Swedberg Schibb. 298 (1716). BenzelBr. 20 (1728; om ceremonier). Enkefru Glyfink .. neg helt sollent. Zedritz 2: 29 (1857). Malmö d. 9 Maj. I eftermiddag har det solenna öppnandet af härvarande Skeppsdocka försiggått. LdVBl. 1857, nr 19, s. 1. Då förmiddagen (under sabbaten), såsom hos alla christna folkslag är brukligt, egnas åt offentlig gudstjänst, skola (enl. puritansk åskådning) under eftermiddagen andaktsöfningarne, ehuru vanligen i mindre solenn, stundom endast i domestik form, fortsättas. Hwasser VSkr. 3: 313 (1858). Rektorsbyten (vid Lunds universitet) skedde under tiden 1688—1877 årligen och under solenna former. Örtengren LUByggn. 12 (1951). — särsk.
a) (†) i uttr. solenn (faste- och) böndag l. tacksägelsedag l. tacksägelse(högtid), om (extraordinär) allmän (faste- o.) böndag resp. tacksägelsedag l. -högtid firad (på ett högtidligt l. värdigt l. upphöjt sätt) under iakttagande av officiellt fastställda former; jfr ALLMÄN I 3 b γ. Tå refererade M. Johannes Lenæus, att effter en solen tacksäielse göras skulle för thet 6 åhra stilleståndh beslutett war emillan polacken och Swärige, war H. M:tt sinnadher medh heela håffuet komma tillstädes uthi domkyrkian. UUKonsP 1: 90 (1629). Her Protectoren hafwer .. öfwer hele Engelandh vthskrifwit en Solenne Tackseyelsehögtijdh för dhenne Friden (dvs. fördraget 24 oktober mellan Engl. o. Frankrike). NAv. 20/12 1655, nr 1, s. 4. Den 14. (juli) Som war en Solen faste och bönedagh. Gyllenius Diar. 319 (c. 1670). Hans Kongl. Maij:ts .. wilja är, dett sådhant (dvs. hundraårsdagen av Uppsala möte) till en åminnelse .. en solenne tacksejelsedag öf:r hela Sweriges Rijke och .. provincier fijras böhr. ConsAcAboP 7: 280 (1692). Engebr. Eneskjöldh .. klagade på Lilieholmens Fru, at hon hafwer welat trängia hans Fru utur .. (kyrkbänken) på en solenn Bönedag. SP 1792, nr 263, s. 3.
b) (†) om marknad: avhållen i anslutning till en ”solenn” (i bet. a) kyrkohögtid. Then solenne marknat, som Michaelis tidh plägar stå i Leerbech. OxBr. 11: 177 (1648).
c) (†) om sammankomst l. möte o. d.: allmän (se d. o. I 2 b) o. under vedertagna (o. högtidliga) former hållen. På thet wij (dvs. ridderskapet o. adeln) ett egit Huus och Lägenheet hafwa måtte ther wåre solenne samqwembder anstellas .. kunne: Tå hafwa wij gått funnit, att låta vpretta ett Ridderhuus här i .. Stockholm. Stiernman Riksd. 780 (1625). Rikzdager och andra solen samqwemb. RARP 1: 12 (1627). Biskoppar, Superintendenter och menige Prästerskapet, såsom ett särskilt Stånd i Riket, confirmeres wid deras wanlige Säten uti alle Solenne Möten och Samqwämen. PH 1: 498 (1723). Wid sollent Prestmöte, om jag minnes rätt, år 1700. VDAkt. 1789, nr 15.
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om trolovning l. bröllop l. i anslutning därtill förekommande gästabud l. ceremoni l. ceremoniellt agerande i uttr. betecknande sådan trolovning resp. sådant bröllop osv. som (i överensstämmelse med sedvänjans l. konvenansens krav) hölls i högtidliga l. storslagna former på ett (alltför) kostbart l. slösaktigt sätt (o. därför förbjöds av statsmakten). (Vi) wele .. at efter thenne dag alle Banquetter och solenne Gästabudh skohla wara förbudne och afskaffade wid Adelige Trolofningar, hwad heller the skee å Landet eller i Städerne. Schmedeman Just. 240 (1644). KulturbVg. 1: 85 (1664; om trolovningar). Alt solent gifwande, emellan Brudhgumme och Brudh, eller aff theres Förwanter .. (skall vara) instält. Stiernman Com. 3: 236 (1664). Item skole .. solenne Badstufwugånger för Bröllopzdagen .. ware ophäfne och afskaffade. Schmedeman Just. 400 (1664). Brudgummen (fick), när brölloppet skedde i någon stad, icke hålla Solennt inridande eller farande. Sandels PVetA 1782, s. 46.
e) (†) i uttr. solenn bön, i enlighet med föreskriven ritual (under högtidliga former) uppläst allmän förbön l. kyrkobön. At man fram för allmenlighe och Solenn Böner skal winläggia sigh om Nychterheet, thet kan man icke ogilla. Schroderus Os. 2: 42 (1635). Wij (ha) godt funnit att Hennes Maj:ts (dvs. Maria Eleonoras) nampn blifver så länge förtegat uthi solenne bönerna, till dess att Vij vidare förfahra om reesan och intentionen (sedan hon nu plötsligt lämnat Sv.). HSH 7: 145 (1640).
f) om ed (se ED, sbst.1 1) l. försäkran l. förklaring l. beslut o. d.: som i (juridiskt) bindande form (på officiellt föreskrivet (ceremoniellt) sätt l. på sätt som innebär (kraftigt) bedyrande (under åberopande av högre makt) av ordhållighet l. löftestrohet o. d.) avläggs l. avges l. görs o. d., högtidlig (o. förpliktande), ”helig”; äv. om fredsslut o. d.: som har sin grundval i l. bygger l. vilar på l. befästs av ed osv. av ovan angivet slag; numera bl. (ngn gg, i skildring av ä. förh.) dels om ed, dels i β; jfr SOLENNITET 1 a. Directorerne (i Söderkompaniet) skole .. giöra en Solenn Eedh at the troligen och rättrådeligen skole bete sigh vthi sin tiänst. Stiernman Com. 1: 936 (1626). (Tvisten rörande vapnet Tre kronor är) allaredo igenom et solennt frids-slut bägge Rikerne imellan, A. 1613 slutad och bilagd. HC11H 1: 14 (1670). Jag (måste) oundgängeligen begära .. (fritt genomtåg) genom de angränsande Hertigdömen Mechelburg, efter all folks rätt … Dock under min solenne och fasta försäkran, at jag skall hålla ordning och discipline. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 186. Så hade äfven Konung Eric utverkat et ännu mera solent Beslut, af samtelige Riksens Ständer utfärdadt den 7 Junii 1563. Schönberg Bref 1: 252 (1778). Ständernas Guarantie af Banquen är .. lika solenne, lika helig, som deras skulders liquiderande. AdP 1800, s. 578. Leopold (SVS) II. 5: 52 (1812; om beslut). — särsk.
α) (†) i superl. solennast l. i uttr. på det solennaste, ss. adv., angivande bedyrande i allra högsta grad av ngt: på det allra mest förpliktande sätt, så högtidligt som möjligt är, på det ”heligaste”. (T.) Etwas aufs feyerlichste absagen, (sv.) afsäja något i högsta måtton eller solennast. Lind 1: 712 (1749). Det är mig en innerlig glädje, att tryckfriheten har .. blifvit en ögnasten för rikets frihet och af vår store konung såsom oumbärlig för regenter, embetsmän och undersåtar på det solennaste bekräftad. Chydenius 408 (1779).
β) rättshist. ss. adv.: på sätt som innebar att solennitet (se d. o. 1 a) iakttogs; anträffat bl. inskränktare o. pregnant, i fråga om den form som innebar en inför rätta avgiven viljeförklaring. Hernberg Rättsh. 66 (1922).
g) (†) om examen (se d. o. 3): offentlig (o. i vissa bestämda högtidliga former avhållen). Den 12 Decembr. war här i Scholen (dvs. trivialskolan i Sthm) efter min ankomst then första solenne examen. ÅbSvUndH 83—84: 127 (1733).
h) (i Finl., fullt br.) i uttr. solenn promotion, offentlig promotion (till doktors- l. magistervärdighet) försiggående (på ett högtidligt l. storslaget l. festligt sätt) under iakttagande av bestämda (på gammal tradition vilande) formaliteter o. ceremonier (jfr språkprov 1690 under huvudmomentet). Magister- och doktorsvärdighet meddelas (vid Helsingfors universitet) antingen enskildt, eller offentligt vid s. k. solenna promotioner, hvilka med mycken ålderdomlig ståt firas, vanligen hvart 4:de år. Finland 169 (1893). Man kan (i Finl.) få titeln magister, resp. doktor (naturligtvis efter vederbörliga lärdomsprov) utan solenn promotion vilket betyder att man får ett diplom t. ex. av dekanus. SAOBArkSakkSvar (1977).
i) (numera föga br.) om företräde o. d. (hos uppsatt person): förbunden med vissa bestämda (högtidliga) formaliteter l. ceremonier. Hr Macnemare på Isle de France, som commenderar wår (dvs. Frankrikes) Sjömagt därstädes, har haft et solennt företräde hos (sultanen) Tippo-Saib. PT 1791, nr 4, s. 3.
j) (föga br.) om middag(sbjudning): som (på ett formellt l. högtidligt sätt) försiggår under strikt iakttagande av konvenansens l. etikettens krav (,närmande sig bet.: konventionell, stel). Jag blef bjuden till Zettervall på en solenn middag. Ahrenberg Männ. 4: 115 (1909).
2) [bet.-utveckling ur 1] (numera i sht i vitter stil) som upplevs med känslor av högtid(lighet) l. festivitas l. storslagenhet l. värdighet l. höghet l. upphöjdhet l. upphöjt allvar o. d. (äv. om känsla: av högtid(lighet) osv.), (ytterst) högtidlig (se d. o. 5), högstämd, högtids-; stundom svårt att skilja från 1; jfr SOLENNITET 2. Det var för honom ett solent ögonblick, när han efter så många år återsåg det gamla hemmet. Prästens ord fyllde henne med en solenn känsla. I Kyrkan begynnes (vid K. XI:s regeringstillträde) Gudstjänsten med en solenn Musik, sedan sjunges som i de andra kyrkor, predikas af Arki-Biskopen eller Biskopen i Linköping, och efter predikan och förrättad Gudstjänst musiceras igen, och går Kongl. Maj:t sedan åter op i sitt Maak med lika process. HC11H 5: 75 (1672); jfr 1. (Assyrierna) ansågo alltid den ideografiska beteckningen af ett ord såsom mera högtidlig, mera solenn än den fonetiska. Tegnér Niniv. 24 (1875). Unionsdokumentet .. var affattadt i de mest sollenna ordalag. 2VittAH XXXI. 1: 20 (1883, 1886). I mina händer föll nyligen någonting litet och näpet, som illusoriskt liknade en bok, på hvars omslag det solenna ordet Bikt lyste i granna, röda typer. SD(L) 1909, nr 84, s. 4. Själfva versformen (i slutet av dikten Den nioåriga freden) återspeglar ypperligt i sitt allt värdigare och sollennare fall denna förändring (från idyll till heroism). Böök SvStud. 131 (1913). Till dessa sina solenna salar (dvs. slottskyrkan o. rikssalen i Sthms slott) hade han (dvs. Tessin d.y.) redan från första stund önskat en entré av högtidlighet och makt. Josephson Tessin 2: 94 (1931). Det (är) .. ett .. uppenbart missbruk att månad efter månad spela operett i denna solenna miljö (dvs. på Stora konserthusscenen). SvD(A) 1932, nr 50, s. 4. — särsk. (numera knappast br.) närmande sig l. övergående i bet.: förnäm(lig) l. framträdande l. iögonfallande. Icke heller anser jag .. afhandlingen .. nog städad, för att på ett så solennt sätt kungöras (som publicering i vetenskapsakademiens almanack skulle innebära). EconA 1807, mars s. 72.
3) [bet.-utveckling ur 2 (jfr 2 slutet)] (†) om diplomatiskt sändebud l. beskickning: med speciell mission, utomordentlig; särsk. i uttr. solenn envoyé, liktydigt med: ”extraordinär envoyé” (se EXTRAORDINÄR 3); jfr EXTRAORDINARIE I 2 a, SOLEMNELL 2. At Keijsaren ligger alltijdh Konungen i Polandh i öronen, och hafuer nu sijn solenne legation i Warschow, solliciterendes att Konungen i Polandh ickie giör nogor fridh medh K. M:tt. AOxenstierna 4: 276 (1628). Sedhan är af nödhen att Rijkzsens Rådh uthi vår unge drotnings nampn afferda en solen legation till storfürsten. Dens. 8: 679 (1633). Emädan Baron de Rorté vore icke någon solenn Legat .. (kunde) H. K. M:tt .. svara på svänska emot frantzöskan. RP 9: 439 (1642). Mentes att efter den ifrån Holsten afskickat icke vore någon solenn, uthan en gemen Envoyé, det honom icke skulle gifvas audience i H. K. M:ts och samptlige Rådhets närvahru, uthan i H. K. M:tts cammar sampt tvenne af Rådets præsentz och gegenwarth. RP 10: 275 (1643). Så lofwa the (dvs. ryssarna) at wilia medh thet första affärdiga en solenn Legation til Swerige. Widekindi Krijgh. 359 (1671).
4) [bet.-utveckling ur 2] (†) allvarlig, viktig, betydande, väsentlig; äv.: ingående, penetrerande, omsorgsfull, grundlig; jfr SOLENNITER 2. Ther man skulle vthi någon motto förkårta .. (Söderkompaniet) tilsagde Conditioner .., och them icke hålla .. (då skulle) hwar och en .. så besluta: Blifwer thet intet hållit, som vthi en slijk Solenn och almenneligh saak vthlåfwat är, hwadh skole wij tå vthi wåre particular saker .. hafwa til at förwänta? Schroderus Urs. B 1 b (1626); jfr 1 f. Komme inge solenne gravamina (dvs. besvär l. klagomål) till eder holler jag före, att I, godhe Herrer, göra best, dedh I låthes inthed veetta theraf. AOxenstierna 9: 358 (1633). Consistorierne hafwa, hwart för sig, laggt oförtruten hand wid (den nya bibel)-öfwersättningen efter Grund-Språken, som än hwilar i (präste-)Ståndets Archivo och afbidar Höga Öfwerhetens författningar om en mera solenn och kostsam Censur deraf, än Ståndet utan högre Hand kan i wärket ställa. Wallquist EcclSaml. 1—4: 27 (1768).
Ssg (†; till 1 (, 2)): SOLENN-AKT. solenn akt. RARP V. 1: 247 (1654). Därs. 316.
Avledn. (†; till 1): SOLENNELIG, adj. solenn (se d. o. 1); anträffat bl. ss. adv. HSH 29: 319 (1634: solenneligh).

 

Spalt S 8701 band 29, 1982

Webbansvarig