Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÖRVEL snœr4vel, n.; best. -vlet.
Etymologi
[till SNÖRVLA]
snörvlande läte, snörvling; äv. i utvidgad anv., om läte som erinrar om persons snörvlande (jfr SNÖRVLA c). Varje ljud utifrån förstummades av .. pumparnas tunga snörvel och generatorturbinens höga ton. Kjellgren Smar. 42 (1939). Så skrattar Pål till … Ett snörvel genom fettnäsan med ett pip ur halsen. Wassing GropSkog. 333 (1965).

 

Spalt S 8455 band 28, 1981

Webbansvarig