Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNASKIG snas3kig2, förr äv. SNASKOG l. SNASKOT l. SNASKUT, adj. -are. adv. -T; förr äv. SNASKOT, adj.
Ordformer
(-ig 1748 osv. -og 17341741. -ot 16901749. -ut 1745)
Etymologi
[sv. dial. snaskig, snaskug, snasket, oren, smutsig; till (stammen i) SNASKA]
1) motsv. SNASKA 1, 2, om person l. djur: som (särsk. vid ätande) snaskar ned (omkring) sig; äv. (o. numera företrädesvis) allmännare (äv. med sakligt huvudord), dels: osnygg l. smutsaktig l. snuskig, dels: smutsig l. oren l. skitig l. sjaskig (stundom äv.: oaptitlig l. osmaklig); äv. bildl. Desze Diur (dvs. svin), ehuru snaskota de ära, lijkwäl måste man hålla deras Huus reenligare än andra Creaturs .., om de skola wäl trifwas. Rålamb 13: 65 (1690). (Sv.) Snaskig, (lat.) immundus, spurcus, ut solent edaces elegantiæ minus studere. Ihre (1769). Men vänta, Ernst! Ernst har mjäll på kragen. Det går inte an, det är snaskigt! Nordström Landsortsb. 27 (1911). Sydfransmännen äro litet snaskiga, nordspanjorerna nästan lika petigt rena som engelsmännen. Lewenhaupt Pyren. 100 (1914). Maten var snaskig och illa lagad, men den var varm. Cederschiöld Kerg. 83 (1917). Det skräpigaste och snaskigaste jag såg var omgivningarna kring ångbåtsbryggan vid Dyvik på Ljusterön. SvNat. 1936, s. 128. Den republikanska argumentationen ter sig osmaklig och något snaskig på en bestämd punkt, nämligen då det spekuleras i en gammal mans för tidiga död och en generationslucka i kungahuset. ÖgCorr. 1966, nr 53, s. 21. jfr O-, SMÅ-SNASKIG.
2) (†) motsv. SNASKA 3, om person: som (gärna) snaskar, förtjust i l. begiven på sötsaker l. godsaker. (Sv.) Snaskig, snaskot, .. (t.) naschicht, näschig, naschhafft, oder vernascht. Lind (1749). SvTyHlex. (1872).
Avledn.: SNASKIGHET, r. l. f.
1) till 1, om (manifestation av) egenskapen l. förhållandet att vara snaskig; äv. konkret(are), närmande sig l. övergående i allmännare anv., om orenlighet l. smuts l. snusk; äv. bildl. (särsk. konkret(are), om oanständig l. anstötlig handling l. framställning l. bild). Serenius Eee 3 b (1734). Laurin Skämtb. 151 (1908; om bilder). (Under en viss festdag) var det romarna och romarinnorna tillåtet att begå alla utsväfningar, vanhedrande tilltag, svinaktigheter och snaskigheter, de kunde hitta på. Nordström Landsortsb. 212 (1911). ”Kulan i luften” benämnes en s. k. revy .. Dumheter och snaskigheter serveras på så många andra publika ställen att ett till är överflödigt. SvD(A) 1925, nr 289, s. 7. Snaskigheten i bostäder och studenthuskök. Lundagård 1958, nr 3, s. 4.
2) (†) till 2, om egenskapen att vara begiven på l. att frossa i läcker mat l. godsaker l. sötsaker. Nordforss (1805). (Sv.) Snaskighet .. (lat.) liguritio. Lindfors (1824).

 

Spalt S 8018 band 28, 1980

Webbansvarig