Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMUTTA smut3a2, v.2 -ade (BröllBesv. 343 (c. 1690; uppl. 1970) osv.) ((†) ipf. smutte BröllBesv. 343 (c. 1660; uppl. 1970; enl. senare avskrift)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Dufva Sulitelm. 27 (1865)), -NING (Nordforss (1805) osv.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(smott- 1651. smutt- c. 1660 osv. smått- 1746c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. smutta; sannol. till SMUTT, sbst.2; formerna smott-, smått- beror möjl. (delvis) på anslutning till SMÅ, adj. — Jfr SMUTTE, SMUTTRA]
Arvidi 75 (1651; i rimlista).
1) dela i bitar; ta l. ge i småportioner (äv. med obj. betecknande det varur ngt tages: tulla); ge (ngt åt ngn) i hemlighet; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjäla med litet i taget, snatta. Sohnen smutte Så taskan (vid avfärden från hemmet), / Att hon seent kan fyllasz igen, utj Sådane Tijder. BröllBesv. 343 (c. 1660; uppl. 1970). Smutta .. (dvs.) gifwa något hemligen åt en. .. (t. ex.) han smuttar åt honom. Spegel 453 (1712). Småtta, Smutta .. (dvs.) dela smått el. i bitar. Schultze Ordb. 4596 (c. 1755). Strix 1903, nr 22, s. 6 (från Västergötl.).
2) (försiktigt l. njutningsfullt) dricka en liten klunk l. i små klunkar (med uppehåll mellan varje) av (dryck, i sht spritdryck l. kaffe o. d.), dricka en smutt l. smuttar (se SMUTT, sbst.2 3) av (ngt); äv. dels med obj. betecknande den kvantitet som drickes i varje klunk l. det kärl varur drickes, dels utan obj.; i sht förr särsk. i fråga om att (ss. en form av alkoholism) i smyg (snatta o.) dricka sprit med litet i taget (jfr 1 o. SKÅP-SUPA); numera företrädesvis i a. De satt och smuttade te ur ostindiska koppar. Serenius (1741). (Det är ju välbekant) at månge af Wahna och Kjärlek til .. (brännvin), tagit en obotelig Skada til Hälsa och Natur, genom ett ständigt småttande. Aken Reseap. 144 (1746). Hon smuttar helt litet i sönder, då hon dricker. Envallsson Skom. 13 (1785). Intet glas tömdes klunkvis, utan smuttades. Crusenstolpe Tess. 3: 105 (1847). Två herrar .. (på ett kafé i Paris) samtala och smutta sitt café noir. Rydberg 8: 237 (1874). De tar .. (konjaken) bar, smuttar litet, dricker kaffe till. Martinson OsynlÄlsk. 318 (1943). Fridegård KvinnTräd. 115 (1950). — särsk.
a) i uttr. smutta på, äv. av ngt (dvs. dryck l. kärl), äv. smutta ur (ngn gg äv. i) ngt (dvs. kärl). Hon smuttade försiktigt på likören. Wisze Nationer .. wåga (icke) at taga sig stora supar, utan småtta på glaset. CvLinné hos Hiorter Alm. 1748, s. 30. MCramær (1846) hos Schöldström Skämt. 157 (: smuttande af kaffekoppen). Till och med småbarnen (i Bayern) få smutta ur sejdeln. Torpson Eur. 1: 322 (1895). ”Se-e”, lallade Ane den gamle med tunn och darrande röst och smuttade på hornet, ”för min skull har ti-iden slutat upp att gå-å.” Heidenstam Svensk. 1: 32 (1908). Han var .. orolig för att Bendel hade märkt att han smuttat i dunkarna. Hammenhög PoB 83 (1931). Hedberg SvDygd. 67 (1965: på rödvinet).
b) i utvidgad anv.
α) (†) i uttr. smutta med tungan, (njutningsfullt) smacka med tungan (liksom när man smuttande dricker ngt gott). Weise 1: 233 (1769; uppl. 1697: smackade; t. orig.: schmatzte).
β) med subj. betecknande läpp o. d. Snellman Gift. 1: 1 (1842).
c) mer l. mindre bildl. (särsk. med avs. på bläck: använda i små kvantiteter upprepade gånger); äv. motsv. a. Till biljedu’r, med nötta fjäderstumpar, / Förstulet smuttas du (dvs. bläcket) af vackra nåder. Valerius 1: 186 (1831). Ur varma läpparnas rosenkalk / Tvemännings smutta de nöjets råga. Braun Dikt. 1: 218 (1837). För att .. få smutta en liten aning på den medicinska vetenskapens bägare, beslöts att jag skulle bli tandläkare. SvD(A) 1931, nr 338, s. 10.
3) i fråga om rökning: dra (ett litet l.) upprepade små bloss på (cigarr l. pipa o. d.); äv. utan obj.; äv. i uttr. smutta på cigarr o. d. (jfr 2 a). Herr Billing .. smuttade ömsom på sin pipa och ömsom på en kopp kaffe. Carlén Klein 257 (1838); jfr 2 a. Naumann GranskKr. 1: 46 (1872: på cigarren). Storsvängen försökte förgäves få eld på tobaken och smuttade intensivt. Kjellgren Smar. 33 (1939).
Särsk. förb. (till 2): SMUTTA I SIG10 4 0. med obj. betecknande vad som drickes: gm att smutta få i sig. Livin Kyrk. 94 (1781). Engström 1Bok 13 (1905).
Ssg (till 2; tillf.): SMUTT-GROGG. grogg avsedd att smutta på. Hammenhög Torken 209 (1951).
Avledn. (till 2): SMUTTARE, m.//ig. (numera bl. tillf.) person (man) som (gärna) smuttar; i sht förr särsk. om mer l. mindre alkoholiserad person som ständigt dricker sprit i små kvantiteter åt gången. Aken Reseap. 145 (1746; om person som tar en sup varje måltid). (Prästen) Martini var väl ingen storsupare .., utan en af våra s. k. smuttare eller stuguliggare. Ahnfelt StudM 2: 26 (1857). LoW (1911).

 

Spalt S 7645 band 28, 1979

Webbansvarig