Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄKTSKAP släk3t~ska2p, r. l. m. l. f. (Lind (1749) osv.), äv. (numera mindre br.) n. (Sahlstedt (1757), Bejerot Inlägg 108 (1970)); best. -en resp. -et; pl. (numera bl. mera tillf.) -er (Leopold i 2SAH 1: 18 (1801), Elgström (o. Runnquist) SvMordb. 72 (1957)).
Ordformer
(slecht- 17121747. slächt- c. 17301738. släkt- (-ckt-, -gt-) 1734 osv.)
Etymologi
[jfr d. slægtskab; avledn. av SLÄKT, sbst.]
1) motsv. SLÄKT, sbst. 1, om förhållandet att vara släkt (med ngn); äv.: släktförbindelse, släktförhållande; stundom närmande sig bet.: härkomst; jfr FRÄNDSKAP 2 a, SKYLDSKAP 1. Nära släktskap; jfr NÄRA, adv. o. adj. 4 b β. Avlägsen släktskap. Släktskap på fädernet, mödernet, genom giftermål. Räkna släktskap med (förr äv. vid) ngn; jfr RÄKNA 2 a. Spegel 438 (1712). Jag spelte l’hombre med Roosen och bryggaren Falck, som för namnets skull räknade släktskap vid min mentor. Tersmeden Mem. 1: 61 (c. 1790). Charlotte som anade något Cusinskap (med en tysk vid namn Bremer) proponerade genast att köpa en Tunna krita för att räkna ut slägtskapet. Bremer Brev 1: 15 (1821). Ur Konungaföljet (utgår) en Adel, hvars värdighet grundas på konungatjenst, likasom den äldsta Adelns på konungslig börd och slägtskap. Nordström Samh. 1: 151 (1839). Först lång och förtrolig bekantskap (damer emellan) berättigar till ett ”du”, eller också släktskap. Nilsson FestdVard. 50 (1925). Den galante gamle herrn hade intet emot att besegla släktskapet (med kusinens änkas brorsdotter) med en smällande kyss på hennes rosiga kind. Munthe SMich. 435 (1930). Komplicerade släktskaper. Elgström (o. Runnquist) SvMordb. 72 (1957). — jfr AGNAT-, HALV-, HEL-, SAM-, SIDO-, SLADDER-SLÄKTSKAP. — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. vara i släktskap (med ngn), vara besläktad (se d. o. 1 a) (med ngn); äv. bildl., i uttr. vara i släktskap med ngt, vara besläktad (se d. o. 1 c, 2) med ngt. The woro nära i slächtskap. Broman Glys. 1: 52 (c. 1730); jfr NÄRA, adv. o. adj. 4 b α. Af .. (en uppbygglig berättelse) fick jag en frimodighet, som icke en gång war i släktskap med förmätenheten. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). Han är litet i slägtskap med mig. Schröderheim Fjäsk. 21 (1791). Krossa synes tydligen vara i slägtskap med ordet kras. Leopold i 2SAH 1: 15 (1801); jfr 2 c. SvTyHlex. (1851, 1872).
b) (numera mindre br.) övergående i konkret anv., om släkt. Det var knappt, att han hade talat om för Kattrinna en gång, att han hade så hög släktskap (som Björn Hindriksson o. hans familj). Lagerlöf Kejs. 45 (1914).
c) i utvidgad l. allmännare anv., dels om frändskap mellan olika folk l. nationer o. d. (jfr SLÄKT, sbst. 2 a), dels om blodsförvantskap mellan djur (jfr SLÄKT, sbst. 2 d). Bruzelius Forns. 13 (1850). LmUppslB 55 (1923).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 1 a): (nära) samhörighet l. överensstämmelse l. likhet, inre frändskap l. samband; äv. i uttr. andlig släktskap (jfr a); jfr SLÄKT, sbst. 3. Påvisa släktskap mellan två stilriktningar, idéströmningar, diktare. Berch Hush. 237 (1747). Alla .. (K. IX:s) känslor hade för nära slägtskap med vreden. Geijer I. 2: 102 (1832). Ett stemma .. måste .. (om en text föreligger i flera handskrifter) upprättas, hvaruti icke blott handskrifternas inbördes släktskap utan öfver hufvud deras relativa värde angifves. Wisén i 3SAH 4: 241 (1889). (En viss lapsk) sägentyp visar släktskap med den ryska formen, ej med den svenska eller germanska. Rig 1957, s. 58. Genom sina klassiska studier .. (o.) sin förtrogenhet med medeltida fromhetsliv .. var (Y.) Brilioth skickad att med något av andlig släktskap närma sig den anglikanska kyrkan. KyrkohÅ 1959, s. 15. — särsk.
a) (om romersk-katolska förh.) i uttr. andlig släktskap (jfr huvudmomentet), betecknande den förvantskap som vid dop uppstår dels mellan fadder (se d. o. 1 a) o. dopbarn (se d. o. 1) o. barnets föräldrar, dels mellan faddrarna sinsemellan, dels mellan dopförrättaren o. ovan nämnda parter. Geijer SvFolkH 1: 200 (1832). Det är .. väl kändt, att den kanoniska lagens stadgar om vare sig andlig släktskap eller blodförvantskap såsom äktenskapshinder .. (omkr. år 1300) ingalunda åtnjöto så hög vördnad. Cederschiöld Erikskr. 129 (1899). SvUppslB 1: 1037 (1929).
b) om förhållandet att djur l. växter är besläktade (se BESLÄKTAD 2 a); äv. konkretare, om enskilt drag varigm djur l. växter visar sig vara besläktade. När man .. betracktar örterna och deras släcktskap, så (osv.). Bergman Jordkl. 371 (1766). Slägtskapen emellan syrsor och gräshoppor. Weste FörslSAOB (c. 1815). I det artificiella systemet söker jag olikheter, characterer; i det naturliga söker jag likheter, slägtskaper. Agardh Vextsyst. 40 (1858). Vi höra så mycket talet om släktskap mellan arterna, men detta var bra ofta rent konventionelt, så t. ex. rörande de s. k. släktena. Almquist Ärftl. 40 (1912).
c) om förhållandet att språk l. ord är besläktade (se BESLÄKTAD 1 c); äv. om förhållandet att språkljud liknar varandra l. står varandra nära (till bildningssättet). Högström Lapm. 76 (1747). Lät osz .. uppsöka .. Språkens inbördes slägtskap, för at lära Swenskans närmare äller fjärmare slägter. Brunkman SvGr. 23 (1767). Man har af gammalt för förhållandet och slägtskapen mellan .. (sv. språkets vokal-)ljud uppställt åtskilliga figurer. Aurén Ljudl. 9 (1869). — jfr ROT-, SPRÅK-SLÄKTSKAP. — särsk. övergående i konkretare anv., om enskilt drag varigm språk visar sig vara besläktade; förr äv. konkret, om ord i förhållande till ett l. flera besläktade ord, släkting (se d. o. 2 b). Leopold i 2SAH 1: 19 (1801). Ingen måste vara så enfaldig, at tro alla ords böjningar och slägtskaper böra tecknas med samma, eller närskylda vocaler. Schulzenheim SvSprSkrifs. 20 (1807). Adertonde århundradets semitologer gjorde det klart, att hebreiskan, arameiskan och arabiskan hafva vissa gemensamma slägtdrag .. inom öfriga kända språk hade man ännu ej märkt dylika genomgående slägtskaper. Claëson 1: 228 (1858).
d) mus. om samhörighet mellan olika ackord l. tonarter l. toner. Vogler HarmKänn. 6 (1794). (Vissa) ackorders slägtskap är allt för aflägsen, för att kunna såsom sådan angifva något harmoniskt enhetsförhållande. Fröberg Harm. 115 (1878). Tonkonst. (1957).
Ssgr (i allm. till 1): (1 c) SLÄKTSKAPS-AVEL. husdj. i fråga om husdjur: avel (se d. o. 7) varvid parning sker mellan sinsemellan besläktade djur; jfr -parning o. in-avel 1. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 5, s. 78. —
-AVSTÅND~02 l. ~20. avstånd i fråga om släktskap. Fatab. 1969, s. 196.
-BAND. av släktskap betingat band (se band, sbst.1 2 b), släktband; äv. bildl. (jfr släktskap 2). Wallin Rel. 2: 64 (1818, 1827; bildl.). Agardh Vextsyst. 62 (1858; bildl.). HallHist. 1: 346 (1954).
-BENÄMNING. språkv. jfr -ord 1. Titlar och slägtskapsbenämningar brukas i singularis vanligen utan artikel och utan böjning. Lidforss TyGr. 184 (1860).
-BEVIS. jur. om (ett av myndighet utfärdat) bevis (se d. o. 3) angående persons släktskap med ngn. PT 1908, nr 4 A, s. 2. —
-DRAG. drag av släktskap, släktdrag; äv. oeg. l. bildl. (motsv. släktskap 2), om drag av inre frändskap o. d. I den aning, som inom dig svallar, / Du har med mig ett nära slägtskapsdrag. Atterbom 1: 197 (1824).
-FÖRBINDELSE. släktförbindelse; äv. i uttr. stå l. träda i släktskapsförbindelse (med ngn), vara resp. bli släkt (med ngn); äv. konkretare (särsk. i pl., om relationer inom en släkt l. mellan släkter); äv. oeg. l. bildl. (jfr släktskap 2). (J. v. Düben var) måg af Ärke-Biskopen H. Spegel, och denna slägtskapsförbindelse med en Poet, tyckes ensamt hafva bestämdt honom, att .. våga några försök på Rimmarebanan. Hammarsköld SvVitt. 1: 194 (1818). Huset Saxen Lauenburg stod (på G. II A:s tid) i flerfalldig slägtskapsförbindelse med Swenska konungaätten. Fryxell Ber. 6: 203 (1833). Två släkttavlor .. (rörande personer nämnda i uppsalakalendariet av år 1344) ger en föreställning om slägtskapsförbindelserna. KyrkohÅ 1939, s. 133. Träda i släktskapsförbindelse. IllSvOrdb. (1955). särsk. (numera föga br.) konkret, om släkting. (Mina indiska följeslagares) närmare eller aflägsnare slägtskapsförbindelser och mörka fruntimmersbekanta voro .. mycket efterhängsna att få sluta sig till mitt .. hushåll. Lundgren MålAnt. 2: 149 (1872).
-FÖRHÅLLANDE. av släktskap betingat förhållande (se d. o. 5); jfr släkt-förhållande. Invecklade släktskapsförhållanden. Strinnholm Hist. 1: 468 (1834: slägt- och vänskapsförhållanden); möjl. till släkt-förhållande. Reuterdahl SKH 1: 440 (1838). särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr släktskap 2). Hartman Fl. Förord V (1832). PedT 1950, s. 74.
-GIFTE. giftermål mellan släktingar. SvNaturv. 1962, s. 295.
-GRAD. grad av släktskap; äv. bildl. (jfr släktskap 2); jfr -led 2 o. släkt-grad. Alla Israeliter i gemen, hwilke strängeligen woro befalte, at icke gifta sig .. uti wisza slägtskaps grader. Bælter JesuH 4: 547 (1757). Kellgren (SVS) 5: 719 (1794; bildl.).
-GRUPP. grupp av besläktade personer; äv.: grupp av familjer, kännetecknad av släktskap mellan föräldrarna; äv. oeg. l. bildl. (jfr släktskap 2). Lundborg Rasbiol. 42 (1914). Karsten NatF 145 (1928). NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 41 (om grupp av växter).
-HINDER. jur. äktenskapshinder som består i för nära släktskap. Björling CivR 230 (1908).
-INTYG~02 l. ~20. jur. jfr -bevis. PT 1908, nr 4 A, s. 2. —
-JÄV. jur. skyldskapsjäv. Boström 3: 367 (1843).
-KÄNSLA. släktkänsla; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr släktskap 1 c, 2). Rosman BjärkSäb. 3: 80 (i handl. fr. 1838). En djupgående nationell slägtskapskänsla .. fäster oss (dvs. tyskarna) vid Österrike. SD 1893, nr 3, s. 5. Såsom andlig social faktor bidrager (det musikaliska) konstverkets reproduktion till danandet av en samfundskänsla, en själslig släktskapskänsla, som ger tonkonsten en social betydelse långt utöver själva reproduktionsögonblicket. Norlind AMusH 1 (1920).
-LED.
1) (numera föga br.) om släktlinje (se d. o. 2); jfr led, sbst.1 10 b. Enligt .. (ett franskt) Decret skola .. alle personer, som födde utomlands i någon slägtskaps-led härstamma ifrån en Fransos eller Fransyska, som för Religionen skull lämnat sit Fädernesland, förklaras för borne Fransoser. PT 1791, nr 1, s. 3.
2) = -grad; jfr led, sbst.1 10 c. Lindblom 1234 (1790). Vår nu gällande rätt känner ingen begränsning af arfsrätten inom vissa släktskapsled. Björling CivR 293 (1910).
-LINJE.
1) (†) om släktledning l. släktföljd; jfr släkt-linje 1. Efter denna Släktskaps-linien war .. (Birger Brosas hustru) K(ung) Måns Erlingsons Moders kötsliga Syskonebarn. Lagerbring 1Hist. 2: 195 (1773).
2) (tillf.) linje (se d. o. 11 e) som bygger på släktskapsförhållanden. Jämfört med vissa kommunala tjänstetillsättningar, där partilinjen, släktskapslinjen, bekantskapslinjen smusslats in, .. är .. skolan en av de mest opartiska .. samhällsinstitutioner, som .. existera. TSvLärov. 1955, s. 75.
-ORD.
1) språkv. till 1: ord som betecknar släktskap; jfr -benämning. Rydqvist SSL 5: 35 (1874).
2) (†) till 2 c, = släkt-ord, sbst.1 SP 1801, nr 156, s. 2. Möller (1807).
(1 c) -PARNING. (i fackspr., i sht husdj.) parning (se d. o. 2 b) av besläktade husdjur; stundom äv. allmännare, om parning (se d. o. 2 a) mellan besläktade (vilda) djur; jfr -avel o. släkt-parning. Juhlin-Dannfelt 174 (1886). I en mängd fall är slägtskapsparning i naturen regel. LAHT 1894, s. 219.
-SAMMANHANG~102, äv. ~200. jfr sammanhang 5 (d) o. -förhållande; särsk. bildl. (jfr släktskap 2). VäxtLiv 2: 338 (1934; mellan växter). För studiet av de fossila ryggradsdjurens släktskapssammanhang är framförallt kranialanatomien av grundläggande betydelse. VetenskIDag 411 (1940).
-TAVLA. (numera bl. mera tillf.) släkttavla. Lagerbring 1Hist. 2: 96 (1773). Lundborg Rasbiol. 10 (1914).
-TITEL. (numera föga br.) = -ord 1. Linder Regl. 89 (1886).
-TRÄD. (†) släktträd (se d. o. 2). Nordström Samh. 2: 218 (1840).
-TYCKE. = släkt-tycke; i sht oeg. l. bildl. (jfr släktskap 2), = släkt-tycke slutet. Landet har (vid Greifswald) alldeles samma utseende som Skåne. .. Detta slägtskapstycke utmärker ock invånarnes physionomier. Atterbom Minn. 24 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
(1 c) -VÄRME. (†) om värme l. kärlek som kommer besläktat folk till del. Atterbom Minn. 94 (i senare bearbetat brev fr. 1817: slägtskapsvärma). Dens. i PoetK 1818, s. XXI (: slägtskapsvärma).
Avledn.: SLÄKTSKAPLIG, adj. till 1, med sakligt huvudord: som förekommer l. råder hos personer i släktskap l. som anstår personer i släktskap o. d. Blef .. (den gamla) någongång illamående, straxt kände sig hela slägten till den grad välmående (vid tanken på arvet), att till och med gummans .. skumma ögon icke kunde undgå att märka dessa föga slägtskapliga sympatier. Blanche Tafl. 479 (1842, 1845). Att .. (den eleganta damen) stod i någon som helst släktskaplig relation till Martin Bölow (var svårt att föreställa sig). Gustaf-Janson LastHäxa 187 (1969).

 

Spalt S 7209 band 28, 1978

Webbansvarig