Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄKE slä3ke2, sbst.2, l. SLÄK slä4k l. SLEKE sle3ke2, sbst.2, r. l. m. l. f. (Rietz 630 (1866) osv.) l. n. (Näsström FornDSv. 1: 35 (1941) osv.); best. -en resp. -et; l. SLÄKA slä3ka2 l. SLÄCKA släk3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sleke 1909 osv. släcka 1953 (: släckor, pl.) osv. släcke 1731. släk 1768 osv. släka 1745 (: Bläka, felaktigt för Släka) osv. släke 1752 osv.)
Etymologi
[sv. dial. släke, m. l. f., släka, släkka, slekå, f. (Spegel 445 (1712: släcka; från Gotl.)), släk, släkk, m. l. n.; avledn. av SLAK, adj. (jfr Fries SvVäxtn. 51 ff. (1975)). — Jfr SLAK, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll. (l. i pl.), om havsväxter (särsk. blåstång l. bandtång) som ryckts loss från sin växtplats (o. spolats upp på stranden), (ilandfluten) tång; i sht om havsväxter i mer l. mindre förtorkat l. förruttnat tillstånd (använda ss. gödslingsmedel). HdlCollMed. 14/4 1731. Hafwet omkring Öland och Gottland upkastar til stranderne en myckenhet af et slags Sjögräs, kalladt Släke. SvSaml. 3: 85 (1764). ”Sleke” är kollektivbeteckningen för allt hvad hafvet aflämnar på de gotländska stränderna af sin flora, och som gotlänningen tillvaratager som åkergödsel. TurÅ 1909, s. 63. En svag sälta (kändes) i luften och en knappt märkbar lukt av släke, ruttnande tång. Edqvist MännÖ 11 (1971).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SLÄK-TÄKT, se B.
B: SLÄKE-DY l. -DYE. [sv. dial. (Gotl.) släk(u)döje; senare ssgsleden är dy] = -dya. Den som utan ägarens lof och minne kiör uti thes släkedyar och något borttager, böte 16 öre (silvermynt). Ymer 1936, s. 132 (1775). Säve ÅkSag. 27 (1876).
-DYA ~dy2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (släke- 1752 osv. släko- 1876) [sv. dial. (Gotl.) släkodöia, släkedöiå; senare ssgsleden är dya (se dy)] strandområde där havsväxter spolas upp ur havet o. lägger sig i högar (i fråga om ä. förh. särsk. om ett gm markering angivande ägorätt avgränsat stycke av sådant strandområde); hög av havsväxter. Släkedya till 50: à 60: Lass. BeskrChartBunge 112 (1752). VetAH 1800, s. 151 (i pl., om högar). Hemmanet har andel i släkedya. PT 1903, nr 131 A, s. 4. (På en karta från 1705) ha (lottägarna i en viss åker) var sin släkedya. Ymer 1932, s. 312.
-DYE, se -dy.
-FODER. (†) om ss. foder använda havsväxter. Sjögräset eller hafstången, som .. (på Gotl.) kallas Släkefoder. VetAH 1800, s. 150.
-GÖDSLAD, p. adj. gödslad med mer l. mindre förtorkade l. förruttnade havsväxter. TurÅ 1966, s. 109 (om betesvall på Gotl.).
-HOP. (släke- 1868 osv. släko- 1876) jfr -hög. GotlArk. 1931, s. 65 (1868).
-HÖG. hög av ilandflutna havsväxter. SvD(A) 1967, nr 14, s. 10.
-SLAG. jfr slag, sbst.2 1. Det .. vanligaste slekeslaget är .. tång. TurÅ 1909, s. 63.
-STRÄNG. sträng av ilandflutna havsväxter. TurÅ 1909, s. 63.
-TÄKT. (släk- 1972 osv. släke- 1909 osv.) om handlingen att hopsamla ilandflutna havsväxter; äv. övergående i bet.: rättighet att hopsamla sådana växter (på visst område); äv. konkret, dels om resultatet av sådant hopsamlande, dels om plats där sådana växter hopsamlas. Till hemmansdelen hör .. ett ganska gifvande fjällfiske samt släketägt, som under gynnsamma förhållanden lemnar 100 parlass årligen. PT 1909, nr 38 A, s. 1. Enligt skattläggningskartans beskrivning uppskattades släketäkten vid Stux (på Gotl. 1752) till 200 lass årligen. SvGeogrÅb. 1956, s. 99. (Det hade varit ett) självklart samspel .. (mellan bönderna). Med vägar. Med gärdesgårdar. Med fiske. Med släketäkt. Edqvist MännÖ 217 (1971). Fornv. 1972, s. 187 (om plats där ilandflutna havsväxter hopsamlas).
C: SLÄKO-DYA, -HOP, se B.

 

Spalt S 7169 band 28, 1978

Webbansvarig