Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄGEL, r. l. m.; best. -n; pl. släglar (KlädkamRSthm 1719, s. 198 (: Puuksläglar)).
Etymologi
[av t. schlägel, schlegel, hammare, slägga, klubba, slagträ, trumpinne m. m., till schlagen, slå (se SLÅ, v.)]
(†) trum- l. pukpinne; äv.: hammare. Lijten Slägel af bly (till vävstol). Thorman KunglBorddam. 49 (i handl. fr. 1698). Annerstedt UUH Bih. 3: 35 (i handl. fr. 1699; om trumpinne). VetAH 1819, s. 216 (1794; om pukpinne). — jfr PUK-SLÄGEL.

 

Spalt S 7165 band 28, 1978

Webbansvarig