| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLAVISK sla4visk, adj.1; adv. -T.
som är slav (se SLAV, sbst.1) l. tillhör l. härstammar från l. avser (en slav l.) slaver(na) l. deras område l. det l. de språk dessa talar (se särsk. slutet) l. som är gemensam för l. består av l. är avsedd l. utmärkande för slaver(na). Schroderus Os. 2: 349 (1635). Sundevall Zool. 30 (1864; om folk). Uttrycket (hos tjeckerna i Prag) är ett slags slaviskt vemod, som är hopkrympt till missnöje. Hallström Skepn. 232 (1910). Arv 1945, s. 17 (om sagor). — jfr PAN-, SAM-, SYD-, VÄST-, ÖST-SLAVISK. — särsk. om språk l. dialekt o. d. som talas av slaver(na); äv. om ord o. d.: som tillhör l. avser (något av) dessa språk. De slaviska språken är nära besläktade med de baltiska och utgör en familj av de indoeuropeiska språken. Thet Wenderne nw tala är Slawisk tungomål. OPetri Kr. 10 (c. 1540). Palmblad HbGeogr. 1: 89 (1826; om ord). Lundström UngVet. 3 (1900; om språkvetenskap). (Professor) i slaviska språk. SvStatskal. 1973, s. 632. jfr LETTO-SLAVISK.
1) (mera tillf.) slavisk (se slavisk, adj.1) kvinna, kvinnlig slav (se slav, sbst.1). Östergren (1941).
2) språkv. i sg., sammanfattande, om de språk som talas l. talats av slaverna, slaviska språk; ss. senare led i ssgr äv. betecknande för slaver(na) gemensamt ä. språk; numera i sht ss. senare led i ssgr; förr äv. inskränktare, om slovakiska; jfr slavonska 2. Indiskt-persiska (dvs. indoeuropeiska) språk, såsom tyska och slaviska. Palmblad HbGeogr. 1: 96 (1826). KonvLex. 4: 159 (1864; om slovakiska). Östergren (1941). jfr forn-, kyrk-, sam-, ur-slaviska.
Spalt S 6497 band 27, 1976