Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÖKA ʃø3ka2, f.; best. -an; pl. -or (Luk. 15: 30 (NT 1526) osv.) ((†) -er G1R 25: 103 (1555), Lucidor (SVS) 201 (1672)).
Ordformer
(skek- c. 1755. skiöck- i ssg 1632 (: skiöckestycke). skök- (siö-, skiö-, sköö-) 1526 osv. -a c. 1630 osv. -er, pl. 15551672. -ia (-ja) 1526c. 1765)
Etymologi
[fsv. skökia; jfr fd. skøkiæ (d. skøge), nor. skjøke, fvn. skǿkja; jfr äv. mlt. schȫke, mnl. schoeke (holl. scheuk); av omstritt urspr.; formen skeka sannol. uppkommen gm anslutning till SKEKA, v.]
(i sht i högre stil l. med ålderdomlig prägel) kvinna som (mot betalning) bedriver yrkesmässig otukt, prostituerad kvinna (jfr GAT-FLICKA, GLÄDJE-FLICKA, HORA, sbst. 1; äv. i uttr. offentlig sköka); äv. allmännare: otuktig l. lösaktig kvinna (som har l. haft en l. flera lösa könsförbindelser), slinka, slyna; ngn gg äv. om prostituerad homosexuell man (särsk. i uttr. manlig sköka). Luk. 15: 30 (NT 1526). Fast Potiphar war godh, war Hustrun lell en Sköka. Achrelius Jos. B 4 a (1692). Emellan Frillan och en sköka .. (var före kristendomens införande) stor skillnad. Botin Hist. 2: 182 (c. 1790). Geijer SvFolkH 2: 77 (1834: offentliga skökor). Antonius (om Cleopatra). .. Tredubbla sköka, det är du, som sålt mig / Åt denna lärling (dvs. Octavius Cæsar). Hagberg Shaksp. 12: 245 (1851). Koch GudVV 2: 191 (1916: de manliga skökorna). Ulrika i Västergöhl, den vedervärdiga skökan, som Djävulen givit en fager kropp för att hon därmed skulle locka männen till hordom. Moberg Utvandr. 182 (1949). Lo-Johansson Förf. 40 (1957). — jfr TEMPEL-SKÖKA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Then som wijsheet elskar han frögdar sin fader, men then ena skökio föder han kommer ifrå sina äghodelar. SalOrdspr. 29: 3 (öv. 1536). Syl i en Säck, stråå i en Skoo, och Skiökian i Fönstret, dhe låta giärna see sigh. Grubb 777 (1665). Att bada skökan och en korp är fåfäng flit; / ty skökan blir ej kysk, och korpen icke hvit. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) bildl.; företrädesvis om ngt som håller sig falt (se FAL, adj.1 I 2) l. som kännetecknas av otuktigt leverne (särsk. om stad); i sht (oftast i uttr. den stora l. babyloniska skökan, äv. skökan i Babylon) i l. med syftning på Upp. 17, om en förvärldsligad kyrka l. om den hedniska världsmakten Rom l. om ngt som jämställes härmed (jfr BABYLONISK c, särsk. c α, o. HORA, sbst. 1 c); äv. föregånget av gen. betecknande det för vilket ngt håller sig falt (jfr HORA, sbst. 1 b). Then stora skökian, then medh sitt bolerij haffuer förderffuat iordhena. Upp. 19: 2 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). KyrkohÅ 1902, MoA. s. 38 (i handl. fr. c. 1595: then babyloniske skiökian; om J. III:s liturgi). Babyloniska skökan .. är alla falska Christna, som bola med djefwulen och werlden. Murbeck ChristelPred. 2 (1766, 1785). Hur likt en ung och dårlig slösare / Far ej ett wimpladt skepp ur hemlandsbugten, / Af skökan luften smekt och famnadt om? Hagberg Shaksp. 12: 321 (1851). Lagergren Minn. 4: 268 (1925: skökan i Babylon). Martinson Kap 81 (1933: ”sköna skökan”; om staden Rio de Janeiro). GHT 1945, nr 234, s. 6 (: maktens sköka; om rättvisan i Tyskl. under nazisttiden). Neapel, gamla sköka, åldriga stad. Edfelt Slagf. 86 (1952). SvD 1971, nr 326, s. 3 (: ”den vita skökan”; om björken). — särsk. (†) i fråga om strålblomstrig växt, om var o. en av de enkönade honblommorna runt diskblommorna: strålblomma, kantblomma. Möller PrincBot. 20 (1755: siökiorna, pl. best.).
Ssgr (i sht i högre stil l. med ålderdomlig prägel): A: SKÖK-DANS. (sköke- 1618) (numera bl. tillf.) otuktig dans (utförd av sköka l. liknande en skökas dans). (Herodias’ dotters) lettferdigha skökedantz. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 b (1618).
-GESTALT. (skök- 1848. sköks- 1833) gestalt (se d. o. 2 b) av (en) sköka; jfr sköko-hamn. Frihetsgudinnans sköksgestalt. Törneros (SVS) 4: 220 (1833).
-REGEMENTE. (sköke- 1635) (numera bl. tillf.) regemente (se d. o. 1) utövat av en sköka l. skökor. Schroderus Os. 2: 535 (1635).
-SMIL. bildl.: falt (se fal, adj.1 I 2 a) smil. Phosph. 1811, s. 110 (: Dårskapens .. skök-smil).
-VIT, se D.
-VORDEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som blivit sköka. Fröding Gralst. 59 (1898).
B (†): SKÖKA-LÖN, se D.
C (†): SKÖKE-DANS, se A.
-HUS, se D.
-LAG. koppleri (se d. o. 2); jfr lag, sbst.3 13 d, 15. Schroderus Os. 2: 332 (1635).
-REGEMENTE, se A.
-SON, se D.
-STYCKE. om hor l. horsbrott. VRP 1632, s. 462, 463.
-TIMMER. rum l. hus där en sköka l. skökor utövar (utöva) sin hantering; jfr sköko-hus. Rudbeckius Starcke C 2 b (1624).
-UNGE. = sköko-barn. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 b (1618).
-ÄNNE. = sköko-panna; anträffat bl. i det bildl. uttr. hava ett skökeänne, vara oblyg l. skamlig. Schroderus Os. III. 2: 322 (1635; lat. orig.: meretriciam .. frontem).
D: SKÖKO-ANSIKTE~020. om skökas ansikte; äv. bildl.: otuktigt l. fräckt ansikte (som icke ger uttryck åt blygsel för sin otuktighet); förr äv. metonymiskt, om ngt sakligt som kännetecknas av skamlöshet. Jer. 3: 3 (Bib. 1541; bildl.). Swedberg Cat. 139 (1709; metonymiskt).
-BARN. barn till sköka. Hos. 1: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: barn av en trolös moder). Moberg Rid 90 (1941).
-DOK. eg.: dok för l. buret av sköka (för att ge sken av anständighet); anträffat bl. bildl., i pl., om kläderna (med tanke på att de dölja människokroppens naturliga sensualitet). (Jag drömmer om) ett naket folk, för stolt för ok, / för rent för dräkternas skökodok. Fröding Stänk 102 (1896).
-DRÄKT. dräkt för l. buren av sköka; särsk. bildl. Kalff AUggla C 4 a (1643).
-FAMN. skökas famn (se d. o. I 1); äv. bildl. Ståhlberg ChristFlyttn. 31 (1792).
-HAMN. i uttr. i skökohamn, i en skökas skepnad l. gestalt; jfr skök-gestalt. Lind 1: 480 (1749).
-HANTERING. om den kvinnliga prostitutionen ss. näringsfång. Carlstedt Her. 1: 188 (1832).
-HJÄRTA. om skökas hjärta l., bildl., om otuktigt l. trolöst l. falt hjärta. (Israels folk) haffua itt skökio hierta, och sköta intet om Herran. Hos. 5: 4 (Bib. 1541).
-HUD. skökas hud; särsk. metonymiskt, övergående till att beteckna en otuktig l. syndig människa. Wist häder denne (dvs. Jesus) Gud, / Som låfwar ängla-glantz åt sölad sköko-hud. Kolmodin QvSp. 2: 155 (1750).
-HUS. (sköke- 15911747. sköko- 1591 osv.) (hus som är en) bordell. Lælius Jungf. D 5 a (1591). Jer. 5: 7 (Bib. 1917).
-INSTITUTION. om den offentliga (legaliserade) kvinnliga prostitutionen ss. institution. Koch GudVV 2: 191 (1916).
-JOLLER. (numera bl. tillf.) joller om skökor l. om otukt, otuktigt joller. SvLitTidn. 1815, sp. 699.
-KLÄDER, pl. kläder burna av sköka l. skökor. Schultze Ordb. 2326 (c. 1755).
-KLÄDNAD. (numera föga br.) jfr -kläder. Ordspr. 7: 10 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 2328 (c. 1755).
-KROPP. Hagberg Shaksp. 8: 202 (1849).
-KÄRLEK. (numera bl. tillf.) kärlek (sådan) som en sköka ger, otuktig kärlek. Lind 1: 473 (1749).
-LEM. (numera bl. tillf.) lem (se d. o. 1) hos sköka; särsk. bildl., dels: otuktig lem, dels motsv. lem 2, i pl., i l. utgående från 1Kor. 6: 15, om de kristna ss. (tänkta) otuktiga medlemmar av Guds l. Kristi kyrka. Skulle iagh nu tagha Christi lemmar, och göra ther skökio lemmar aff? 1Kor. 6: 15 (Bib. 1541). (Den dygdige) skal sitt fat i helgelse / Städz hålla, så at ei må skiee / Thet warder skiökio lemmar. Swedberg Ps. 1694, 325: 9. Igenom otuktiga och orena drömmar warda Christi Lemmar gjorde til skjöko-lemmar. RättBegrDröm. 22 (1786).
-LEVNAD. om skökas skörlevnad l., allmännare, om otuktig levnad, skörlevnad, horeri. Lind 1: 75 (1738). BL 11: 12 (1845; allmännare). Om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgar hon sin fader. 3Mos. 21: 9 (Bib. 1917).
-LIV. liv (se d. o. I 2) ss. sköka; äv. motsv. liv I 3, om skökolevnad. Schulthess (1885). Hon hade bekänt hela sitt fruktansvärda skökoliv. Lo-Johansson Kungsg. 607 (1935).
-LÖN. (sköka- 1851, 1872. sköko- 1541 osv.) lön (för otukt) erhållen av sköka; äv. oeg. l. bildl. 5Mos. 23: 18 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Staden Tyrus) skal åter komma til sijn skökio löön, och bedriffua bolerij medh all Konungarike på iordenne. Jes. 23: 17 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Hedén 4: 78 (1919).
-NÄSTE. jfr näste, sbst.4 2 b, o. -hus. LPetri 1Post. N 4 b (1555). Rudin OrdUngd. 3: 76 (1903).
-NÖJE. (numera föga br.) om (sinnlig njutning erhållen gm) otukt bedriven av l. med en sköka; jfr nöje 4 c. Murbeck CatArb. 1: 450 (c. 1750).
-PANNA. om skökas panna; jfr sköke-änne. Kolmodin QvSp. 2: 140 (1750).
-PARFYM. jfr parfym 2. Koch GudVV 2: 219 (1916).
-PEST. (tillf.) om syfilis. NatEvang. 27 (1904).
-PORT. (numera bl. tillf.) särsk. bildl., i pl., om öronen ss. portar varigenom otukten inkommer i en människa. Murbeck CatArb. 1: 409 (c. 1750).
-SON. (sköke- 15451575. sköko- 1541 osv.) [fsv. skökio son; jfr mlt. schȫkensöne] son till en sköka; äv. ss. okvädinsord. 5Mos. 23: 2 (Bib. 1541). Skråordn. 257 (1575; ss. okvädinsord).
-STIG. (numera bl. tillf.) i uttr. på skökostigen, bildl.: under utövandet av skökans otukt. Bäckström DramStud. 26 (1870).
-SÅNG. jfr -visa; äv. bildl. Wachter eder grant för syndens söta smicker; / För hennes skökiosång, och slemma tråldoms dricker. Kolmodin QvSp. 1: 312 (1732). Thomander 3: 500 (1826).
-VIS. i uttr. på skökovis, på en skökas l. skökors vis. Siwertz JoDr. 390 (1928).
-VISA. visa som handlar om l. besjunger en sköka l. skökor l. otukt bedriven med en sköka l. skökor, otuktig visa. Jes. 23: 15 (Bib. 1541).
-VIT. (skök- 1935. sköko- 1935) särsk. om ansikte: vit(pudrad) som en skökas. Lo-Johansson Kungsg. 204 (1935).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. skökas l. skökors väsen; äv. bildl.: liderligt väsen; äv. konkretare, om samhällstillstånd kännetecknat av befintligheten av skökor l. skökohus o. d. Rudin 2Evigh. 2: 354 (1883, 1889). Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och bliva uppfyllt av skändlighet. 3Mos. 19: 29 (Bib. 1917). DN 23/10 1966, Söndagsbil. s. 2 (om den förvärldsligade kyrkan); jfr sköka b.
-YRKE. om skökans yrke; särsk. i sg. best. Molin Adès o. Josipovici 224 (1920; i sg. best.).
E (†): SKÖKS-GESTALT, se A.
Avledn. (i sht i högre stil l. med ålderdomlig prägel): SKÖKAKTIG, äv. SKÖKOAKTIG. (skök- 1561 osv. sköko- 1928 osv.) [jfr d. skøgeagtig] som liknar l. påminner om en sköka(s); otuktig, liderlig. Een skökiachtigh quinno, kenner man på hennes skörska vpsyyn och ögnaläte. LPetri Sir. 26: 9 (1561). Antiken har .. aldrig haft denna nakna .., skökoaktiga vithet, som dessa moderna .. (marmorpalats) plåga människornas ögon med. Neander Nilsson GrekVard. 98 (1928).

 

Spalt S 6061 band 27, 1975

Webbansvarig