Publicerad 1975   Lämna synpunkter
Ordformer
(skjett- (sie-) 1754 (: siettefallswäf)1809 (: skjettefallssärkar). skätt- (sjä-, skiä-) 1797 (: Skiättestohl), 1802 (: osjättader, p. pf.), 1852 osv. skät- 1782 (: skätefalsgarn))
Etymologi
[sv. dial. skätta, motsv. d. skætte; avledn. av ett vbalsbst. till SKAKA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i skildring av ä. förh.) skäkta (lin o. d.). Lin kan skättas för hand eller med maschin. SvT 1852, nr 185, s. 4. Skättegille (hölls), då linet skättades. Nilsson FestdVard. 64 (1925). jfr: Osjättader Hör. BoupptVäxjö 1802.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i skildring av ä. förh.): A: SKÄTT-AVFALL~02 l. ~20. skäktavfall. SDS 1918, nr 292, s. 4.
B: SKÄTTE-FALL. [jfr d. skættefald] = skäkt-fall 1. LdVBl. 1818, nr 49, s. 4.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i skildring av ä. förh.): skättefalls-garn. skäktfallsgarn. BoupptVäxjö 1782.
-särk. särsk av skäktfallsväv. Svensson SkånFolkdr. 328 (cit. fr. 1809).
-tyg. jfr -falls-väv. FoF 1923, s. 41.
-väv. skäktfallsväv. ÅgerupArk. Bouppt. 1754.
-FOT. [jfr d. skættefod] skäktfot. Wistrand NordMAllmog. 11 (1909).
-GILLE. (förr) skäktgille. Nilsson FestdVard. 64 (1925; om ä. förh.).
-KNIV. [jfr d. skættekniv] skäktträ; jfr skäkt-kniv 1. Wistrand NordMAllmog. 11 (1909).
-STOL. skäktstol. BoupptVäxjö 1797.
-TRÄ. [jfr d. skættetræ] skäktträ. Nilsson HallMus. 47 (1902).

 

Spalt S 6056 band 27, 1975

Webbansvarig