Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYGGE ʃyg3e2, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. SKYGG, n.; best. -et; pl. = (Leopold 2: 392 (1815)).
Ordformer
(skygg 16991815. skygge (-ÿ-) c. 1580 osv. skygget, sg. best. c. 1645 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skygg(e), n.; till SKYGGA, v.2]
1) motsv. SKYGGA, v.2 1 a, d, = SKYGD, sbst.1; utom i bygdemålsfärgat spr. numera bl. (tillf.) om skydds- l. skärmtak (över dörr o. d.). (Lat.) Vmbraculum .. (t.) Schirmbredt .. (sv.) Skÿgge. VocLib. avd. 31 (c. 1580). Är Gud hos osz, så stå wi trygge / .. Hans wingar gifwa osz et skygge. Kolmodin Dufv. 111 (1734). Almen fordrar bläst och öpet fält, Asken lugn och skygge. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 35. Skulle .. mot Wåren solen på någon warm dag, skina starkt på (bi-)kuporne eller (bi-)stockarne; så sättes .. skygge af bräder eller dylikt utan för dem. Lindström Bi 26 (1780). (För) försåtställare .. (finnas på slätter) tillräckliga skyggen .. på de flesta ställen. Emanuelsson Polyb. 1: 392 (1833). Skygge .. (dvs.) skyddstak. Collinder SvOrdhjälp 164 (1968). — jfr SOL-SKYGGE. — särsk. (†)
a) om tyg- l. läderstycke o. d. använt ss. skyddande l. skylande klädesplagg; särsk. dels om förkläde, dels om höftkläde hos vissa naturfolk; jfr SKYGD, sbst.1 a. Då merendels alle Nationer bära ett slags skygge, såsom en fölgd af deras begrep om blygsamhet, så (osv.). Cook 2Resa 257 (1783). Nordforss (1805; äv. om höftkläde). SvTyHlex. (1872; om förkläde).
b) i (tautologisk) förb. med (be)skydd; särsk. bildl., i uttr. under ngts skydd och skygge (jfr c), i skydd av ngt; jfr SKYGD, sbst.1 b. Jag .. (har) meent .. mehra reputerligt vara under pacternes skydd och skygge att holla där (dvs. i Danzig) ett skep såsom licentcammer uthan våldh, intill E. Kongl. M:tt tächtes och hadhe tilfälle att holla där en flåta anten på redden eller i negdhen. AOxenstierna 6: 479 (1631). Alt hwad som kräker, går, och flyger har här (dvs. under trädet) Boo, / Spijs, skygge och beskydd, frij tilflycht, frijd och roo. Stiernhielm Jub. 100 (1644, 1668).
c) med bestämning utgörande en genitiv (jfr b) l. ett prep.-uttr. med av, angivande ngt som skyddar (mot ngt); särsk. i uttr. under skygge av ngt, i skydd (särsk. lä) av ngt; jfr SKYGD, sbst.1 c. (När man vill anlägga en trädgård bör man) häller utsökia dän ort som ligger emot middagen och under skygge aff edt hus äller en högd, än som dän där ligger under ypna nordanwädret. Rosenhane Oec. 90 (1662). Maskarne hafva et så til sägande, omedelbart skygge af de på alla sidor kring om dem sittande blad. Modeer SvarVetA 26 (1769). jfr RELIGIONS-SKYGGE.
d) bildl., i uttr. taga sitt skygge bakom ngt, söka skydd bakom ngt. 2RARP 14: 290 (1743).
e) med bestämning utgörande ett prep.-uttr. med (e)mot, angivande vad ngn l. ngt skyddas mot; jfr SKYGD, sbst.1 e. Hastfer Får 148 (1752: emot solwärman). En gardin, en skärm till skygge mot solen. Weste FörslSAOB (c. 1815).
f) bildl., liktydigt med: levebröd, bärgning. Min lille bokhandel börjar efterhand fästa sig och lofvar framdeles et litet skygge för mig och de mina. CCGjörwell (1776) i HH XXXII. 1: 48.
2) [eg. specialanv. av 1] (numera i sht i vitter stil l. i vissa trakter) om del av huvudbonad tjänande till att skugga för ansiktet l. skydda det (l. viss del l. vissa delar därav) mot sol l. regn l. kyla o. d.; särsk. dels om skärm på mössa, dels (o. vanl.) om brätte på hatt. Linné Öl. 123 (1745; på hatt). En Waxduks-Cachette med C. F. L. på skygget .. borttappades. LdVBl. 1826, nr 5, s. 3. Männerna (hos ostjakerna) buro höga, spetsiga mössor med vida, öfver öronen nedhängande skyggen. Castrén 2: 111 (1845). Vinden .. knep i näsa och öron och stack med tusen nålar i kinderna. .. Olle drog ned skyggena på sin mössa, så att blott en liten strimma av hans ansikte syntes. Nylander PojkMets. 13 (1908). Hon drog åt schaletten .. och vek den som ett skygge över ögonen mot blåsten. Spong Österg. 245 (1926). — jfr HATT-SKYGGE.
Ssg (jfr skygga, v.2 ssgr): (2) SKYGG-BRUTEN, p. adj. (numera föga br.) om hatt: som har (sönder)brutet brätte. Sturzen-Becker 2: 150 (1857, 1861).
Avledn. (till 2): -SKYGGAD, p. adj. i ssgr, = skyggig, adj.2 1; jfr bred-skyggad.
SKYGGIG, adj.2 (numera i sht i vitter stil l. i vissa trakter)
1) i ssgr: som har (så l. så beskaffat) skygge; jfr bred-, vid-skyggig.
2) om hatt: försedd med (brett) brätte l. (breda) brätten. Bredberg BortBerg. 55 (1916).

 

Spalt S 5514 band 27, 1974

Webbansvarig