| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
om fågel: ge ifrån sig ett läte l. [möjl. delvis utgående från SKVÄTTA, v.2 10] med vingarna åstadkomma ett ljud som närmast kan återges med ”skvätt” l. ”kvätt” l. dyl.; äv. opers.; i p. pr. äv. i överförd anv., om läte. Rosenius SvFågl. 1: 185 (1916; opers.). Aldrig hörde jag något läte från .. (grönsiskorna), annat än skvättandet av deras vingar. Därs. 2: 49 (1921). De små gärdsmygarna, som .. hälsade mig med sina skvättande läten. Bergman ÖarFjärrÖst. 144 (1931).
Spalt S 5437 band 27, 1974