Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVABB skvab4, n.; best. -et.
Ordformer
(skvabb (sku-, squ-) 1749 osv. sqwab 17121749)
Etymologi
[sv. dial. skvabb, stänk, något vått l. söligt l. sladdrigt, svag dryck, löst o. fett hull (jfr Hof DialVg. 274 (1772)); jfr nor. dial. skvabb, fuktig, mjuk massa, porös ved; till SKVABBA. — Jfr SKVABBIG, SKVABBTALL]
(numera bl. i vissa trakter, vard.) om svag (särsk. med vatten starkt utspädd), mindre välsmakande dryck l. tunn soppa o. d., blask, lank; jfr SKVAL 2, SKVALP, sbst.1 4, SKVALT, sbst.1 2, SKVIP 2. Spegel 476 (1712). I stället för mitt röda (vin) kommer (mamsellen) upp med det der sqvabbet, som — jag kör henne ur huset om tre veckor. Almqvist Amor. 235 (1839). — jfr TE-SKVABB.

 

Spalt S 5390 band 27, 1974

Webbansvarig