Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUM skum4, sbst.1, n. (LPetri 4Post. 32 a (1555) osv.) ((†) r. l. m. Linc. B 2 b (1640), (Ekenberg o.) Landin 784 (1894: Sjöskum)); best. skummet (ss. r. l. m. skummen); pl. (numera bl. mera tillf.) =.
Ordformer
(skom 16981743. skum (-w-) 1578 osv. skumet l. skumen, sg. best. 15551780. skumm 17031889. skummet l. skummen, sg. best. 1650 osv. skuum 16641675)
Etymologi
[fsv. skum; jfr dan. o. nor. skum, nyisl. skúm, damm, mögel; möjl. av mlt. schūm, motsv. fht. scūm (t. schaum); jfr mnl. scume, schuum (holl. schuim), varav sannol. meng. scume (eng. scum); sannol. till den rot (med bet.: betäcka, hölja) som föreligger i SKUM, sbst.2, SKUM, adj. — Jfr SKUMPA, sbst.]
1) koll., om (vanl. mer l. mindre flyktig) anhopning l. mängd (med vit l. vitaktig färg) av gasfyllda (särsk. luftfyllda) vätskeblåsor l. vätskebubblor på ngts yta; stundom äv., i pl., i individuell anv. (jfr a), om flera (l. olika slag av) sådana anhopningar osv.; särsk. dels om sådan anhopning osv. som bildas i sjö l. hav l. vattendrag gm sjögång resp. vattnets snabba rörelse, dels om sådan anhopning osv. som bildas vid kokning av vissa födoämnen (o. som oftast innehåller orenlighet l. skadliga ämnen o. dyl. o. därför skummas bort med slev l. dyl.), dels om sådan anhopning bildad vid upphällning o. d. av vissa (i sht mousserande l. kolsyrehaltiga) drycker; jfr FRADGA, sbst., LÖDDER. Enligt grekisk mytologi föddes Afrodite ur havets skum. Han rodde så skummet yrde kring fören. Skummet i grytan, på den kokande lingonsylten avskummas väl. Skummet från forsen omvärvde oss. Vispa (l. slå) äggvitorna till (i sht förr äv. i) skum. Bilda skum, i sht förr äv. giva skum, förr äv. bliva i skum. LPetri 4Post. 32 a (1555). OMartini Läk. 26 (c. 1600: blijfwer uthi .. skum). Linc. (1640: Gifwa; under spumo). Wispa det hwijta af äggen alt i skum med lijtet såcker och Rosenwatn. Valleria Hush. 33 (c. 1710). Til raffinaden (av salt) hade boskaps blod warit tienlig som drar åht sig all orenlighet uti sitt skum. Polhem Invent. 38 (1729). Drick! de förflyga de susande / Pärlorna: drick! / Skynda! det ljufva, det ädla, det höga / Söker du fåfängt, sen anden förgick. / Dåren, som fäste vid skummet sitt öga, / Vatten, blott vatten, på läpparna fick. Franzén Skald. 1: 16 (1807, 1824). TT 1952, s. 318 (i pl., om olika slag). jfr: Vågorna rusade mot stränderna i täta hopar, löddriga och tuggande skum och fradga. Forsslund Djur 199 (1900); jfr c. — jfr AV-, BLOD-, BÖLJ-, CHAMPAGNE-, GRÄDD-, HAVS-, JÄST-, PURPUR-, PÄRL-, RÖDVINS-, SALT-, SILVER-, SJÖ-, VÅG-, YR-, ÄGG-, ÖL-SKUM. — särsk.
a) (†) i individuell anv., i sg.: vätskebubbla, vätskeblåsa. (Lat.) Bulla .. (sv.) Skum, Bledra. VarRerV 5 a (1579).
b) (i vitter stil) övergående till att beteckna havsytan ss. kommunikationsmedel, ”bölja” l. ”våg” l. dyl. Magellans Ericks-gata krom (dvs. Magellansundet) / Jag ååkte genom fort; och så förbij Olinda (dvs. Sāo Roque), / Ett långsamt stycke Wäg, på Hafwets salta Skom. Dahlstierna (SVS) 114 (1698).
c) om fradga som vid vissa sjukdomar l. vid stark upphetsning o. d. bildas av saliv i l. kring munnen (l. näsborrarna) på människa l. djur. Tugga skum, utföra tuggningsrörelser med munnen under skumbildning, tugga fradga (i sht om häst). Fallande Siuka är een Arth aff Slagh .. (varvid) sombliga oförseandes falla baklenges till Jorden, och een Skuum aff Munnen uthspy. Lindh Huuszapot. 28 (1675). (Vildsvinens) myckna hitzighet samlar sig i tänderna, när the blifwa förargade, och wisar sig i fradga och skumm. Orrelius Diurr. 44: 5 (1750). Det hvita skummet flög kring hans läppar under predikans ifver. Bremer GVerld. 2: 247 (1860). Där stod han (dvs. djävulen), där fnös han och tuggade skum / och gnistrade eld mot prästen. Hallström Skogsl. 22 (1904).
d) om lödder bildat på djurs (i sht hästs) hud vid stark svettning. Hästen var betäckt med skum. Meurman (1847). Blixt, dunder! det ädla djuret (dvs. v. Essens ridhäst) / Stod skälfvande, höljdt af skum. Runeberg 5: 74 (1860). Tröttridna hästar gråa av torkat skum. Macfie Lägereld. 164 (1936).
e) om lödder bildat av vätska med inblandat tvålmedel l. dyl. Tagh Venedisk Twåhl, och starck Luuth, smörg .. (hästen) där med under och öfwer, så Skummen och Fraggen står där effter. Rålamb 13: 144 (1690). Vatten, som blott innehåller en milliondel saponin, ger ett vitt skum vid skakning. 3NF 17: 355 (1932).
f) (i sht i fackspr.) för brandsläckning avsett skum framställt av kemikalier (ofta kallat kemiskt skum) l. av vatten (tillsatt med ett skumbildande ämne) o. luft blandade på mekanisk väg (ofta kallat mekaniskt skum). Skum för eldsläckningsändamål. Patent nr 46019, s. 1 (1919). En brandbil med ett inmonterat aggregat för framställande av mekaniskt skum. SvD(A) 1932, nr 12, s. 3. Skumsläckare träder i funktion därigenom att apparaten vändes, varvid de båda lösningarna blandas med varandra. Härvid bildas kolsyra, som utpressar ett i apparaten bildat segt skum. Hemskydd. 151 (1939). 2SvUppslB 26: 455 (1953: Kemiskt skum).
g) benämning på olika sekret som utsöndras av vissa djur o. bilda anhopningar i form av skum; jfr GROD-SPOTT. VetAH 1741, s. 225 (om spottstritens sekret). Äggen (av videspinnaren) läggas företrädesvis på barken och övertäckas med ett vitt skum, som hårdnar. Trägårdh Skogsins. 125 (1914).
2) i utvidgad anv. av 1.
a) om olika skumliknande l. porösa l. blåsiga massor l. ämnen (särsk. mineral l. utfällningar o. d.), i sht sådana massor osv. som ligga l. samlas på l. avskummas från en yta; utom i ssgn SJÖ-SKUM numera nästan bl. (metall.) om lätt o. skumliknande slagg som vid rening av metall gm smältning samlas på den smälta metallens yta. Linc. B 2 b (1640). Den lättare Lavan eller skumet, som flyter öfverst uppå när den rinner, brukas til hvalf och tak. Björnståhl Resa 1: 239 (1771). De (dvs. Satans änglar) funno, renade och sammansmälte / De svafliga och niterfyllda skummen; / Och fäste dem ihop med kolets gyttring / I svarta korn för eldens fattning snabba. JGOxenstierna 4: 213 (1815; i fråga om framställning av krut). Stundom samlar sig skum på toppen af göt af stål med hög kolhalt och där metallen under stelnandet hållits i rörelse genom att gas afskiljts. JernkA 1913, Bih. s. 261. TCNPubl. 5: 29 (1944). jfr BERG-, GLAS-, HAVS-, METALL-, RIK-, SALPETER-, SALT-, SILVER-, SJÖ-SKUM. särsk. metall. om var o. en av de omgångar av mineraliska ämnen som avskummas från ytan av en smälta vid utdrivning av silver ur verkbly. JernkA 1897, s. 135.
b) (ngt vard.) om champagne. Engström 1Bok 65 (1905). Vid ett glas skum eklaterades Hildurs förlovning med Vivve Peyron. Henning HbgMinn. 1: 150 (1950).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. med tanke på skummet ss. flyktigt l. liggande på ytan l. utgörande avfall o. d. Gif at ei min tro må wara blott ett men’skowerck och skum. Kolmodin Rök. 3 (1728). Hvarföre bortblanda vårt modersmål, och onödigt likna Engelskan, ehuru upodlat, dock ett skum af alla tungomål? Pfeiff Fynd 43 (1803). Förlorad är han redan som ett ägg, men nu skall han vispas till ett skum, upplösas i atomer och ingå som ingrediens i den stora pannkakan. Strindberg Dam. 317 (1898). Bakom mig reste sig tornen i Bou Denib, över vilkas murar ett skum av mandelblommor vällde fram. Dahl Forbes Kvinn. 256 (1935). (Bl. a. så här) utvecklar Harry Martinson bilden om vågen som rullar fram genom tidens hav: — Den aktuella och tillfälliga tillvaron är skummet på vågen. DN 1971, nr 278, s. 14. — jfr CHAMPAGNE-, ORD-, PURPUR-, PÄRL-SKUM. — särsk.
a) koll., om (grupp av) människor som (t. ex. socialt l. moraliskt) utgöra de lägsta l. sämsta individerna av sitt slag: avskum (se d. o. 2) l. drägg (se d. o. 4 b) l. utskum l. pack (se PACK, sbst.1 3) o. d. (särsk. dels föregånget av gen., dels i uttr. skummet av ngt l. ngra); äv. i individuell anv., om enskild person tillhörande sådan grupp; numera nästan bl. ss. senare led i ssgrna AV-SKUM, UT-SKUM. (Atens) nu mehra uthkörde Landzflychtige, odugelige och med alt thet som ondt war smittade skum och affskrap. Sylvius Curtius 699 (1682). Det hat, den afund och den delo-ande som upblåser skummet af folket i staden. Creutz Vitt. 93 (1759). Gyklare och sådant folkets skum. Liljestråle PVetA 1784, s. 25. Det är skummet af bofwar. Nordforss (1805). Du skum, du drägg, du ljuger! Hagberg Shaksp. 11: 168 (1851; eng. orig.: froth and scum). Med välberäknad skilnad, som sig bör, / emellan bättre folk och detta — skummet, / vår rätt omhuldar den (dvs. polisen) i främsta rummet, / och håller plebs på afstånd utanför. Sturzen-Becker 3: 108 (1861).
b) om tunt hölje bildat av de genombrutna spetsar som utgöra besättning l. dyl. på en elegant klänning l. dyl. Förtrollande ladyarmar, / nobless i hvarenda tum, / och pudrade, hvita barmar / sig höja ur spetsars skum. Fröding Eftersk. 1: 4 (1888, 1910). Stenelid KlarStjärn. 154 (1949).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skumma, v.1; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): SKUM-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3. Berndtson (1880).
-AVSKILJARE ~0200. tekn. = -separator. TNCPubl. 29: 34 (1958).
(1 e) -BAD. [jfr t. schaumbad] bad i skum från tvållösning l. dyl.; särsk. (i sht förr) om sådant bad ingående i avmagringskur. SvD(A) 1927, nr 309, s. 3. Därs. 1929, nr 88, s. 10.
-BAND. band (se band, sbst.1 34) av skum (särsk. i sjö l. hav). Bränningarnas lysande skumband. SvKryssKlÅ 1935, s. 78.
-BEGJUTEN, p. adj. (i vitter stil) begjuten med (havs)skum. Franzén Skald. 1: 288 (1824; om klippa).
-BEGJUTNING. begjutning med skum; särsk. till 1 f. Brandskydd 1921, s. 188.
-BEKLÄDD, p. adj. (i vitter stil) jfr -betäckt o. -klädd. Gumælius Engelbr. 131 (1858).
-BESTÄNKA. (i vitter stil) bestänka (ngn l. ngt) med skum; särsk. till 1 c. Hingstar stodo halft på språng, / Stång och betsel skumbestänktes. CVAStrandberg 2: 115 (c. 1859).
(1, 2 a) -BETONG. (i fackspr.) porös o. lätt betong erhållen gm tillsats av skumbildande medel. TNCPubl. 46: 39 (1971).
-BETÄCKNING. (numera bl. tillf.) konkret: av skum bestående betäckning. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 106.
-BETÄCKT, p. adj. (i sht i vitter stil) betäckt med skum; jfr -täcka. Adlerbeth Œn. 259 (1804; om havsbölja). Hemmer LermontovVTHjälte 261 (1926; om häst); jfr skum, sbst.1 1 d.
-BILDANDE, p. adj. som bildar skum. 2NF 25: 1240 (1917).
-BILDARE. [jfr t. schaumbildner] (i sht i fackspr.) skumbildande ämne; jfr -medel. 3NF 22: 137 (1936).
-BILDNING. bildning av skum; äv. konkret, om det bildade skummet. Fries Krutl. 8 (1869). Hylin Munn. 2: 317 (1933; konkret).
Ssgr (i fackspr.): skumbildnings-förmåga. jfr förmåga 3 a. JernkA 1918, s. 162.
-rum. för skumbildning avsett rum l. utrymme (i kärl o. d.). Bergström Vinb. 19 (1926).
-BLÅ, adj.1 (adj.2 se sp. 5337). (i vitter stil) blå o. skumtäckt l. skummande. Havets skumblå rand. Vetterlund SkuggSal 12 (1916).
-BLÅSA. blåsa ingående i skum; äv. bildl.; jfr -bläddra, -bubbla. Hjärne ÖsteurKris. 196 (1914; bildl.). Moberg Nybygg. 495 (1956).
-BLÄDDRA. jfr bläddra, sbst. 4, o. -blåsa. JournLTh. 1812, nr 233, s. 1.
-BOLL. boll av skum. Trolle Duvall 1: 20 (1875).
-BOREN, p. adj. [jfr t. schaumgeboren, gr. ἀφρογενής] (i sht i vitter stil) om gudinnan Afrodite: född ur havets skum. 2NF 8: 223 (1907).
-BROTT. skummande l. skumtäckt brottsjö. Skottsberg Båtf. 11 (1909).
-BRÄM. (i sht i vitter stil) bräm (se d. o. 3) av skum (i sht havsskum). SvNat. 1928, s. 77.
-BRÄMAD, p. adj. (i sht i vitter stil) försedd med skumbräm. Antarctic 2: 57 (1904; om vågor).
-BUBBLA. jfr bubbla, sbst. 1, o. -blåsa. Lindblad Long Björn. 1: 9 (1922).
-BÅRD. (i vitter stil) bildl.: rand l. kant av skum (särsk. havsskum). Böök SvStud. 46 (1913).
-BÄLTE. bälte (se d. o. 2) av skum; särsk. till 1 f. Mjukt glider .. (fartyget) genom skumbältet. VFl. 1913, s. 72. Skumbälten kunna ersätta brandgator. SvD(A) 1937, nr 32, s. 14.
-BÖLJA. (i sht i vitter stil) jfr -våg. Lagerlöf Drottn. 13 (1899).
(1 g) -CIKADA l. -CIKAD. [jfr t. schaumzikade] (†) = -strit. Holmström Ström NatLb. 4: 17 (1852: Skumcikaden, sg. best.). Stuxberg (o. Floderus) 1: 463 (1900).
(1 g) -DJUR. [jfr t. schaumtierchen] (†) = -strit. Fischerström Mäl. 210 (1785).
-DÄMPARE.
1) (förr) anordning för skumdämpning. Skummjölkskar med skumdämpare. TLandtm. 1900, s. 532.
2) (i fackspr.) skumdämpningsmedel. TNCPubl. 38: 145 (1967).
-DÄMPNING. (i fackspr.) dämpning (se dämpa, v.2 3) av skum l. skumbildning. LB 3: 295 (1902; vid separering av mjölk).
Ssgr (i fackspr.): skumdämpnings-fett. fett utgörande skumdämpningsmedel. VaruhbTulltaxa 1: 193 (1931; använt i jästfabrik).
-medel. medel (se medel, sbst. 13 b β) för skumdämpning. TNCPubl. 38: 145 (1967).
-FASTHET~02 l. ~20. (i fackspr.) förmåga att bibehålla skum; jfr -stabilitet. 2NF 34: 99 (1922; hos öl).
-FETT. fett erhållet ur det skum som fåtts gm skumning av spad o. d. vari fläsk o. d. kokats; jfr -flott. Warg 350 (1755).
-FLAGA. jfr flaga, sbst.1 2, o. -flak. Österling Bäckah. 22 (1909).
-FLAK. jfr flak, sbst.1 5, o. -flaga. Hedin Transhim. 1: 194 (1909).
-FLINGA. jfr flinga, sbst. 1, o. -flaga; numera nästan bl. med anslutning till flinga, sbst. 2. (Selmas ridhäst) gned .. sitt hufvud mot hennes skuldra, så att der stannade stora hvita skumflingor. Benedictsson Peng. 226 (1885); jfr skum, sbst.1 1 c, d. Vid forsstupet, / där skumflingor svingade. Lagerlöf Troll 2: 256 (1921).
-FLOTATION ~flotaʃω2n l. ~flωt-, äv. -atʃ-, r.; best. -en. [efter eng. froth floatation, froth flotation, av froth, skum, o. floatation (eg.: flytning), vbalsbst. till float, flyta (se flotta, v.2); med avs. på senare leden jfr äv. t. flotation, av eng. flotation (se ovan)] bergv. uppdelning av olika beståndsdelar i finmald malm vid anrikning gm att nyttiggöra deras olika förmåga att häfta vid skum o. flyta upp till ytan i vätskor innehållande ett l. flera skumbildande ämnen. Törnstrand Metall. 12 (1927).
-FLOTT. jfr flott, sbst.2, o. -fett. AHB 92: 89 (1876).
-FRADGA, r. (mera tillf.) skum. Johnson DrömRosEld 71 (1949; på vågryggar).
-FRADGA, v. (i vitter stil) fradga (se fradga, v. 1); särsk. bildl. (jfr fradga, v. 1 c). Köpenhamns brokiga sommarnattlif brusade förbi oss i lätta, doftande böljor, som skumfradgade af hvita damtoiletter. Wallengren Mann. 137 (1895); jfr skum, sbst.1 3 b.
-FRANS. (i vitter stil) jfr frans, sbst.1 2, o. -bräm. LfF 1887, s. 226 (på svallande vågor).
-FRANSAD, p. adj. (i vitter stil) försedd med en l. flera skumfransar. Björck Dikt. 122 (1865; om våg).
-FRÄSANDE, p. adj. (i vitter stil) om våg o. d.: som fräser (se fräsa, v.1 1 a α) av skum. Essén Brilj. 190 (1918; i bild, om ljudvågor). Palmqvist Oceaner 191 (1942; om vågor).
-FULL. (numera bl. tillf.) full av skum, skummig (se skummig, adj.2 1). Swedberg Ordab. (1722).
-FÅRA. (i vitter stil) skumtäckt fåra (se fåra, sbst.2 2 c). Quiding Hvidehus 174 (1899).
-GATA. (i vitter stil) jfr -fåra. Hornborg Antip. 73 (1915).
-GIVNING.
1) (†) till 1: åstadkommande av skum, skumbildning. Linc. Bbbb 3 a (1640).
2) (i fackspr.) till 1 f: avgivande (utspridning) av skum för eldsläckning. Brandskydd 1924, s. 14.
(2 a) -GJUT. [med avs. på senare leden se sjunk-gjut] metall. på gjutform: anordning för avskiljande av skum. TNCPubl. 5: 29 (1944).
(1, 2 a) -GLAS. [jfr t. schaumglas, eng. foam glass] (i fackspr.) om ett slags mycket porös glasmassa erhållen gm sintring av glaspulver o. använd ss. isoleringsmaterial o. d.; jfr -gummi, -metall, -plast. TT 1943, K. s. 8. —
-GLASS. (förr) glass bestående av fruset fruktmos l. dyl. vari nedrörts hårt gräddskum. Hagdahl Kok. 1037 (1879).
(1, 2 a) -GUMMI. [jfr t. schaumgummi, eng. foam rubber] porös o. lätt massa framställd av gummi (t. ex. gm att en emulsion av droppar av gummi (latex) bringas att koagulera under skumbildning) o. använd ss. stoppning o. d. Form 1951, Omsl. s. 123. Skumgummit är (i jämförelse med skumplasten) kvalitetsmässigt det bästa madrassmaterialet. SvD(A) 1962, nr 144, s. 20.
Ssgr: skumgummi-dyna. jfr dyna, sbst.1 1, o. -gummi-madrass. Form 1952, s. 214.
-madrass. madrass vars dyna l. stoppning består av skumgummi. GHT 1953, nr 72, s. 16.
-stoppad, p. adj. stoppad med skumgummi. Form 1956, Omsl. s. 209 (om sittdyna).
-stoppning. konkret: stoppning bestående av skumgummi. Motorför. 1955, nr 10, s. 15.
(2 a) -GÖT. (numera mindre br.) skumgjut. Bergman HbJärn 1: 177 (1918). SvTeknUppslB 2: 219 (1939).
(1 f) -HANDSPRUTA~020. (i fackspr.) handspruta för skumsläckning, skumpytsspruta; jfr -spruta. UNT 1934, nr 227, s. 7.
-HÖLJA. [jfr -höljd] (mera tillf.) hölja (ngt l. ngn) med skum. Östergren (1940).
-HÖLJD, p. adj.1 (p. adj.2 se sp. 5334). (i sht i vitter stil) höljd av skum, skum(be)täckt. Adlerbeth Œn. 41 (1804; om havsguden Nereus). En skumhöljd, svettig häst. Cederschiöld Manh. 84 (1916); jfr skum, sbst.1 1 d.
-HÖLJE. särsk. till 1 g. 2NF 10: 479 (1908; om hölje för gräshoppas ägg).
-JÄST. (förr) överjäst (pressjäst) framställd ur spannmålsmäsk vid brännvinsbränning gm en metod (skumjästmetoden) varvid huvuddelen av jästen steg upp till ytan i mäskkaren o. skummades av. Björkman (1889). 2UB 4: 573 (1899).
Ssg: skumjäst-metod. [jfr d. skumgærmetode] om den förr använda metod för framställning av pressjäst varvid skumjäst bildades. BtRiksdP 1903, I. 1: nr 22, s. 20. —
-KAKA.
1) (numera mindre br.) kaka (se kaka, sbst. 2 b, c) innehållande till skum slagna l. vispade äggvitor l. till skum slagen osv. grädde l. dyl. Sjöberg Singstock 225 (1832; om ett slags omelett).
2) kaka (se kaka, sbst. 5) av skum, skumflak l. dyl. StKokb. 598 (1940).
(1, 2 a) -KALK. [jfr t. schaumkalk] (†) oolitisk kalksten i vilken de i ett lerigt mellanskikt liggande ooiderna lösts ut, varigm bergarten fått ett blåsigt utseende. Scheutz NatH 346 (1843). Dalin (1854).
-KAM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5345). (i sht i vitter stil) skumhöljd l. skummande vågkam. Janson FörstaMänn. 197 (1906).
-KANT. av skum bestående kant (se kant, sbst. 9). LfF 1864, s. 170 (på havsvåg).
-KANTAD, p. adj. kantad med skum; jfr -kant. Båten plöjde en djup, skumkantad fåra i vattnet. Hillman Palacio Valdés MoM 191 (1895).
-KASKAD. kaskad (se d. o. 1 b) av skum. Fontänens skumkaskad. Flensburg Sång. 115 (1915).
(1 c) -KEDJA. [fradgan ur hästens mun sätter sig ofta på kedjan] (numera mindre br.) = betsel-kedja 1; jfr -rem o. kindkedja. KrigVAH 1829, s. 152 (: skumked). Östergren (1940).
-KLÄDD, p. adj. (i vitter stil) skum(be)täckt; jfr kläda 4 o. -beklädd. Ling As. 56 (1833; om sjörå).
-KOKNING. särsk. (förr) om salpeterkokning varvid skum bildades, som skummades bort för att senare undergå ny luttring; jfr -lut. VetAH 1763, s. 225.
-KRAN. [jfr t. schaumhahn, eng. scum-cock] (i fackspr.) i ångpanna: i skumrörets (se -rör 1) ända placerad kran. Ramsten 53 (1866).
-KRANS. krans (se d. o. 3) av skum (i sht på havsyta). Tavaststjerna Marin 12 (1890).
-KRANSAD, p. adj. kransad av skum; jfr -krans. Johansson RödaHuv. 1: 84 (1917; om bubblor).
-KRÖN. (i sht i vitter stil) skumtäckt vågkrön. TurÅ 1954, s. 159.
-KRÖNA. [jfr -krönt] (mera tillf.) förse med skumkrön. Östergren (1940).
-KRÖNT, p. adj. (i sht i vitter stil) krönt (se kröna 7) av skum; i sht om våg(topp) l. brottsjö o. d. Mellin Nov. 2: 154 (1849, 1867; om vågtopp).
-LAV. [den rikliga sorediebildningen hos släktet Lepraria gör hithörande lavar skumliknande] (†) sannol. om laven Lepraria variegata (Hag.) Ach. Acharius Lich. 8 (1798).
-LIK. jfr -liknande. Rinman 2: 262 (1789; om pimpsten).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar skum; jfr -lik. Hemberg JagtbDäggdj. 55 (1897; om blod).
-LIM. [jfr t. schaumleim, eng. foam(ing) glue] (i fackspr.) lim som i lösning vispats till skum. TNCPubl. 30: 67 (1958).
-LUT. (förr) av skum bestående salpeterlut erhållen vid skumkokning. Rinman 2: 509 (1789).
(3) -LÄRD, p. adj. (†) som har en ytlig lärdom; jfr -lärdom. GJEhrensvärd Dagb. 2: 102 (1780).
(3) -LÄRDOM. (†) ytlig lärdom; jfr -lärd. ÄSvBiogr. 1—6: 116 (1777).
(1, 2 a) -MADRASS. skumgummi- l. skumplastmadrass. JordbrFörenBl(C) 1957, nr 47, s. 19.
-MEDEL. [jfr t. schaummittel] (i sht i fackspr.) skumbildande medel; jfr -bildare, -ämne. Brandskydd 1924, s. 13; jfr skum, sbst.1 1 f.
(1, 2 a) -METALL. [jfr t. schaummetall] (i fackspr.) gm smältning under tillsats av skummedel o. efterföljande stelning framställd porös o. lätt metall. TT 1964, s. 220.
-MOLN. moln (se d. o. 3 a) av skum (i sht bildat i vattenfall l. av stor våg o. d.). Hirn Hearn Exot. 2: 23 (1903).
(2 a) -NAS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) koppar- o. zinkhaltig skärsten l. trottsten bildad då zinkförande sulfidisk kopparmalm smältes till skärsten (o. som förr icke kunde utnyttjas utan behandlades som slagg). Rinman (1789).
(1, 2 a) -OLJA. (förr) vid ugnskolning av träkol erhållen olja utgörande det översta skiktet av det flytande destillatet. JernkA 1908, s. 105.
-OMHÖLJD~02 l. ~20, p. adj. (i vitter stil) jfr -höljd. BEMalmström 6: 334 (1839; om skär i Mälaren).
-OMSTÄNKT~02 l. ~20, p. adj. (i vitter stil) omstänkt av skum. Runeberg (SVS) 2: 234 (1845; om häll vid havet).
-PISKA. (i sht i vitter stil) piska (ngt; se piska, v. 4) till skum; i sht i p. pf., om vatten l. hav l. vågor o. d. (Svanen) sträcker halsen till flykt, under det vattnet skumpiskas af hans fötter och vingar. SvNat. 1915, s. 87. Boberg FjällmF 89 (1930; i p. pf., om vattnet i brusande älvar).
(1, 2 a) -PLAST. [jfr eng. foamed plastic] porös o. mycket lätt plast framställd gm att åstadkomma skumbildning hos råmaterialet o. sedan låta det stelna (använd ss. isolerande medel, stoppning o. d.); jfr -glas, -gummi, -metall. Plastvärld. 1951, s. 50.
Ssgr: skumplast-dyna. jfr dyna, sbst.1 1, o. -plast-madrass. Byggmäst. 1958 A, s. 224.
-madrass. madrass vars dyna l. stoppning består av skumplast. LD 1959, nr 126, s. 9.
-produkt. produkt tillverkad av l. innehållande skumplast. SvByggkatal. 1955, s. 341.
-PRESS. (förr) vid sockerbruk: press (se press, sbst.1 2) använd för att avlägsna de orenligheter som i form av ett skumtäcke samlades på sockersaftens yta efter reningen med kalkmjölk. AB 1831, nr 281, s. 4.
(1 f) -PUMP. (i fackspr.) skumsläckningsapparat som tillföres skummedel från skumvätsketank o. vatten från en vattenpump. Brandskydd 1931, s. 170.
(1 f) -PYTSSPRUTA~020. (i fackspr.) skumhandspruta. Skumsläckn. 21 (1937).
-PÄRLA.
1) (†) skumvit pärla (se pärla, sbst. 1). NJournD 1858, s. 165.
2) skumblåsa l. skumbubbla (jfr pärla, sbst. 2 e); äv. oeg. l. bildl. (jfr pärla, sbst. 1 e). Tännforsen i Jämtland, denna jättestora skumpärla i ram av skog och sjö. SnoilskyVänn. 1: 274 (1885). Ölets skumpärlor glittrar i hans skägg. Moberg Rid 68 (1941).
-RAND. rand (se d. o. 2, 6) av skum (särsk. på yta av hav l. sjö). Antarctic 2: 71 (1904).
(1 c) -REM. (i fackspr.) till stångbett hörande smal läderrem fäst vid sidstängerna o. trädd genom en ring i kindkedjan samt avsedd att förhindra häst med benägenhet att tugga på betslet från att dra in sidstängerna i munnen o. därigm förhindra deras verkan; jfr -kedja, -stång, -träns. Balck Idr. 1: 216 (1886).
-RIK. rik på skum. PoetK 1818, 1: 39 (om mjöd).
-RYGG. (i sht i vitter stil) på våg: skumtäckt rygg (se d. o. 3 n); jfr -kam, sbst.1 Antarctic 2: 112 (1904).
-RYSCH. (i vitter stil) bildl., om det vid en strand liggande skummet. Thulin Boo Alla 210 (1934).
-RÅS-JÄRN. (†) rånjärn för bakning av rån av ingredienser som vispats till skum? BoupptHasslerör 14/6 1750.
-RÖK. av skumblåsor l. skumbubblor bestående rök (se rök, sbst.2 2). PT 1905, nr 133 A, s. 3. —
-RÖR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5346).
1) [jfr t. schaumröhre] (i fackspr.) i ångpanna: vid medelvattenståndet anbragt rör som står i förbindelse med en skumkran o. genom vilket orenlighet på vattenytan avlägsnas. Frykholm Ångm. 140 (1881).
2) (förr) i ugn för kolning av träkol: rör genom vilket skumoljan avleddes. JernkA 1908, s. 118.
3) (i fackspr.) till 1 f: rörformig skumsläckningsapparat i vilken med motorspruta frampumpat vatten o. luft förenas med (på olika sätt tillfört) skummedel, varvid skumbildningen sker i själva röret, kometrör. Götherström HlednIndBrandsk. 243 (1941).
-SALT. [jfr t. schaumsalz] (numera bl. tillf.) ur havsskum avsatt salt. Wallerius Min. 169 (1747).
(2 a) -SAMLARE. metall. anordning för (avskiljande o.) uppsamling av skum vid gjutning. Gjuteriet 1952, s. 143.
-SEGEL. (†) ledsegel (se d. o. 1) som riggades mycket lågt under fockråns spira o. skotades till vaterbommen (o. som användes i lugnt väder, emedan det vid fartygets rullning kom i vattnet), underledsegel; jfr vatten-segel. EDecker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 49. —
-SEPARATOR. tekn. i fråga om indunstning av sulfatlut vid framställning av papper enl. sulfatmetoden: apparat för avskiljning av (den ss. skum uppträdande) såpan ur svartluten; jfr -avskiljare. TNCPubl. 29: 34 (1958).
-SILIKON. tekn. poröst silikongummi (liknande skumgummi). TT 1955, s. 17.
-SKIKT. skikt av skum. Brandskydd 1922, s. 55.
(2 a) -SKIVA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5346). (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den första (med slagg o. orenlighet bemängda) kopparskivan som vid koppargarning avdrogs från garhärden. Swedenborg PhilMin. 2: 32 (1734).
(1 f) -SKYDD. (i sht i fackspr.) om anordning för skumsläckning ss. skydd mot brand. SvD(A) 1928, nr 166, s. 9.
-SLAGEN, p. adj. slagen till skum. Ekberg Hvad äta? 149 (1899; om äggvitor).
(2 a) -SLAGG. (i fackspr.) porös massa bildad gm att smält masugnsslagg avkyles med vatten (o. använd ss. isoleringsmaterial); jfr flott-sinder. Cronstedt Min. 249 (1758).
(1 f) -SLANG. (i sht i fackspr.) slang i skumsläckningsapparat; jfr -rör 3. Brandskydd 1931, s. 170.
-SLANG-LÄNS l. -SLANG-LÄNSA. (i fackspr.) med skum fylld plastslang använd för att hindra spridning av olja på vatten. LD 1958, nr 212, s. 7.
(1 f) -SLÄCKA. [jfr -släckning] (mera tillf.) släcka (brand o. d.) medelst skumsläckning. Östergren (1940).
(1 f) -SLÄCKARE. [jfr t. schaumlöscher, eng. foam extinguisher] skumsläckningsapparat. Brandskydd 1924, s. 14.
(1 f) -SLÄCKNING. släckning (av brand o. d.) medelst användning av (kemiskt l. mekaniskt) skum ss. aktivt medel. Brandskydd 1921, s. 188.
Ssgr: skumsläcknings-anläggning. jfr anläggning III 1 a α o. -släcknings-apparat. Brandskydd 1922, s. 10.
-anordning. jfr anordning 1 a δ o. -släcknings-apparat. 2NF 34: Suppl. 793 (1923).
-apparat. apparat (se d. o. 3 a) för skumsläckning, skumsläckare. Brandskydd 1922, s. 9.
-metod. metod för l. bestående i skumsläckning. Brandskydd 1928, s. 90.
(1 f) -SLÄCKT, p. adj. om brand o. d.: släckt medelst skumsläckning. SvD(A) 1933, nr 62, s. 20 (om brand).
-SLÖJA. (i sht i vitter stil) bildl.: slöja av uppkastat l. kringflygande skum (i vattenfall l. från havsvåg o. d.). Roos DjupSag. 67 (1901; i vattenfall).
-SOCKER. (förr) socker erhållet ur skum från sockerlösning. Almström KemTekn. 2: 253 (1845).
(1 f) -SPRINKLER. (i fackspr.) skumsläckningsapparat i form av sprinkler. SvD(A) 1937, nr 334, s. 5.
-SPRUT. framsprutande stråle av skum. Hülphers Ångermanl. 138 (1900).
(1 f) -SPRUTA. brandspruta för skumsläckning; jfr -handspruta. Brandskydd 1922, s. 58.
(1 f) -SPRUTNING. besprutning (av brandhärd) med skum ur skumsläckningsapparat. UNT 1933, nr 88, s. 4.
-STABILITET. (i fackspr.) skumfasthet. TT 1952, s. 320.
(1 g) -STRIT. [spottstritarnas larver omge sig ss. skydd med ett skum bildat av deras exkrementer o. ett sekret] (numera föga br.) spottstriten Philænus spumarius Lin., vanlig spottstrit; jfr -cikada, -djur o. grod-sput. Torén Rebau o. Hochstetter 119 (1851). SAOB G 956 (1929).
-STRUT. strut innehållande till hårt skum vispad äggvita. SFS 1960, s. 1637.
(1 c) -STÅNG. [jfr t. schaumstange; hästens fradga rann ned på stången] (förr) på stångbetsel: tvärstång som förenade de undre skänklarna på sidstängerna (o. var avsedd att stödja den ledade stången i hästens mun); jfr -rem. KrigVAH 1805, s. 159.
-STÄNK. av en l. flera skumblåsor bestående stänk. Backman Dickens Pickw. 2: 273 (1871; från porter).
-STÄNKT, p. adj. (i vitter stil) bestänkt med skum. VLS 160 (1887; om klippor vid havet).
-SÅS. kok. sås vars ingredienser (l. av vars ingredienser en l. flera) vispats till skum. Hagdahl Kok. 248 (1879).
-TAL. (i fackspr.) tal angivande förhållandet mellan en vätskevolym o. det därav bildade skummets volym. TT 1952, s. 320.
(1 f) -TANK. (i fackspr.) skumvätsketank. Östergren (cit. fr. 1936).
-TAPP. tapp av skum; jfr -flaga, -tott. FrSkog. 27 (1892; i pl., bildade av vågor).
-TOPP. topp av skum (på vågkam o. d.). Samzelius SkogFjällstig. 56 (1894).
-TOPPAD, p. adj. jfr -toppig. Rosberg Granö Altai 1: 323 (1919; om böljor).
-TOPPIG. försedd med en l. flera skumtoppar, skumtoppad. En halv kuling med rullande, skumtoppiga sjöar. Sparre Kryss 83 (1920).
-TOTT. jfr -tapp. Sjödin Undret 161 (1910).
(1 c) -TRÄNS. (förr) träns som samman med en oledad stång användes ss. bett i betsel (för att hästen skulle tugga o. fradga bildas, vilket ansågs ss. ett tecken på en alert häst); jfr tugg-träns. ÅgerupArk. Bouppt. 1743 (: skom trens).
(1 e) -TVÅL. [jfr t. schaumseife] (i fackspr.) tvål framställd gm att det smälta råmaterialet piskas till skum som får stelna. Möller (1807).
-TVÄTTA, -ning. tvätta med skum bildat av en vattenlösning med ett skumbildande rengöringsmedel (för att undvika onödig våtgöring); särsk. i fråga om tvätt av mjuka mattor o. ömtåliga textilier o. d. Arbetet 1956, nr 305, s. 3.
-TÄCKA, -ning. täcka (ngt l. ngn) med skum; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: täckt av skum, skumbetäckt, skumhöljd. Enckell o. Claesson Trub. 142 (1932; i p. pf., om hingst); jfr skum, sbst.1 1 d. Östergren (1940; i p. pf., om klippor). Under det ytan nedom fallet nästan helt skumtäckes. Därs.
-TÄCKE. täcke l. hölje av skum. Lindberg Ölbr. 128 (1885; på öl).
-VIN. [jfr t. schaumwein; efter fr. vin mousseux] (numera mindre br.) skummande (kolsyrehaltigt) vin, mousserande vin. Liedbeck KemTekn. 989 (1868). Collinder SvOrdhjälp 80 (1968).
Ssg: skumvins-industri. (numera mindre br.) industri för framställning av mousserande viner. Liedbeck KemTekn. 559 (1866).
-VIRVEL. vattenvirvel med skum på ytan. Lagerlöf Holg. 1: 106 (1906).
-VIT. vit av skum; äv.: vit som skum. Nyberg 1: 250 (1828, 1831; om ström av vatten). Heidenstam End. 123 (1889; i pl., om turbaner).
-VÅG. skummande l. skumtäckt våg. TIdr. 1882, s. 53.
-VÄGG.
1) (i sht i vitter stil) bildl.: vägg av skum. (Vatten-)fallets vita skumvägg. Lagerlöf Holg. 2: 258 (1907).
2) (mera tillf.) om det tunna vätskeskikt som omsluter luften i en skumblåsa. JernkA 1918, s. 163 (i fråga om skumflotation).
(1 f) -VÄTSKA. (i sht i fackspr.) för skumsläckning använd skumbildande vätska. Brandskydd 1931, s. 170.
Ssg: skumvätske-tank. (i sht i fackspr.) tank för skumvätska, skumtank. 2SvUppslB 26: 456 (1953).
-ÄMNE. (i sht i fackspr.) skumbildande ämne; jfr -medel. LAHT 1925, s. 532.
(1 g) -ÖRT. [jfr t. schaumkraut; spottstritens skum anträffas ofta på växternas stjälkar o. blad] (†) växten Cardamine pratensis Lin., ängskrasse, ängsbräsma; äv. i uttr. bitter skumört, om växten Cardamine amara Lin., bäckkrasse. Torén Rebau o. Hochstetter 119 (1851).
Avledn.: SKUMAKTIG, adj. till 1: skumartad l. skumlik. JBureus (c. 1628) hos Lindroth Bureus 104.
SKUMMA, v.1, SKUMMIG, adj.2, se d. o.

 

Spalt S 5324 band 27, 1974

Webbansvarig