Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRIDSKO skrid4skω l. skri4dskω l. (vanl.) skris4, äv. 32 (skriddsko, fam(iljärt) skrissko Weste (som synes ha känt båda accentueringssätten); skrissko Moberg Gr. 105 (1815); skri´ddsko (i dagligt tal: skri´sko) Dalin; jfr LoW (1889, 1911; med uppgift om alternativ accentuering 32)), förr äv. SKRITTSKO, r. l. m.; best. -n; pl. -r.
Ordformer
(skri- 1750c. 1815. skrid- 1681 osv. skridz- 16791705. skris- 17381749. skrit- 16521805. skrits- 17841821. skritt- 16501815)
Etymologi
[sv. dial. skrisko, skresko, skrittsko; jfr ä. d. skridsko, skridtsko, skredsko (i bet. 1 o. 3), (ä.) nor. skridsko (i bet. 1 o. 3), mlt. schrītschō; ssg av SKRIDA o. SKO, sbst.; möjl. är ordet i de nord. språken urspr. lån från mlt. l. (med senare ombildning av förleden i anslutning till SKRIDA) från ä. t. schrittschuh (varav gm ombildning t. schlittschuh), av fht. scritescuoch, till scrit, skridande, steg (se SKRITT); jfr SKRICK-SKO, SKRILL-SKO, SKRINN-SKO]
1) för färd på is avsett (under färden vid skon fastgjort l. vid en för ändamålet särskilt avsedd känga fast monterat) fortskaffningsredskap med vars hjälp man tar sig fram glidande över isen, i äldsta tid bestående av en benpipa l. dyl., i senare tid av en till foten avpassad platta l. till fotens olika delar (främre delen av foten resp. hälen) avpassade plattor l. en ställning för foten av metall, vanl. järn l. stål (förr äv. en platta av trä), med en mot plattan resp. plattorna osv. kantställd, jämförelsevis smal (stundom dubbel) skena; jfr IS-LÄGG, RÖR, sbst.3 3 k, SKENA, sbst.2 4, STÅL-SKO. Åka (i sht förr äv. löpa) skridsko(r), äv. (numera i sht i södra Sv.) (i sht förr äv. åka l. löpa) på skridskor, i sht förr äv. löpa på skridsko. Sätta på sig skridskorna. Konståkning, hastighetsåkning på skridsko. Clasz wgla .. brukar sigh (dvs. sysselsätter l. roar sig) reda (dvs. den 10/12) med skrittskoer. Ekeblad Bref 1: 66 (1650; rättat efter hskr.). Om i wiste att iagh i går war uthe och försökte till att löpa på skritsko, så (osv.). Dens. BrClEkeblad 86 (1652). Twå som löpa på Skridskor. Rudbeck Atl. 3: 114 (1698; lat. texten: qui soleis ferreis super glaciem currunt). Hasselquist Resa 575 (1750: åkt på skriskor). Almqvist AMay 21 (1838: löpa skridsko). Nutidens skridskor med trädstomme och underlag af jern härstamma från Holland. Lundvall KonstSkridsko 3 (1858). Skridskorna måste slipas ofta, ty det duger ej att träna med slöa skridskor. Berglund HastÅknSkridsk. 37 (1920). När vi ej längre kunde åka skridsko på Nybroviken om vårarna promenerade vi till Skansen så gott som alla dagar. Bonde TroMig 101 (1936). Han hade hjälpt henne att spänna fast skridskorna. Gustaf-Janson SommVind 71 (1970; om förh. 1901). (Frans G. Bengtsson) var .. skicklig i en då (dvs. c. 1910) övlig form för flickumgänge, paråkning på skridsko. Harrie LegBengtsson 32 (1971). — jfr FJÄDER-, KONSTÅKNINGS-, REM-, RÖR-, SEGEL-, SKRUV-, STÅL-, TRÄ-SKRIDSKO m. fl. — särsk. (ngt vard.) i överförd anv. (l. elliptiskt för ssg med SKRIDSKO ss. förled), om skridskoåkning ss. idrott l. sportgren. Lottningen i skridsko. IdrBl. 1924, nr 11, s. 1. Aldrig tidigare har svensk skridsko registrerat ett sådant säsongbokslut. SvD(A) 1962, nr 76, s. 19.
2) om för färd på snö avsett (under färden vid foten fastgjort) fortskaffningsredskap bestående av ett jämförelsevis kort, kälkmedsliknande föremål; i ssgn SNÖ-SKRIDSKO.
3) (†) = SKIDA, sbst.3 1. Verelius 226 (1681). (Fin.) Suxi .. (Lat.) solea nivalis .. (sv.) skijda, skridsko. Juslenius 361 (1745).
4) om rullskridsko; numera bl. i ssgn RULL-SKRIDSKO o. elliptiskt för denna ssg. Norman GossLek. 43 (1878). — jfr HJUL-SKRIDSKO.
Ssgr (i allm. till 1): (1, 4) SKRIDSKO-BALETT. balett utförd av personer som åka skridsko l. rullskridsko. Norman GossLek. 43 (1878; i fråga om rullskridskor).
-BANA. [jfr t. schlittschuhbahn] isbana för skridskoåkning; dels om sådan bana som iordningställts för dylikt ändamål på en sjö l. annan vattensamling med naturlig is, dels om sådan (utomhus- l. inomhus-)bana med konstfrusen is; jfr rink 1. Linder Tid. 301 (i handl. fr. 1876). När isen låg höllo prinsarna och den unga societeten gärna till på Kungliga skridskobanan vid Kastellholmen. Därs. 295 (1924). En stor konstfrusen skridskobana. SvD(A) 1937, nr 252, s. 17.
-BILJETT. entrébiljett till skridskobana. Östergren (1939).
-BRAGD. (numera bl. tillf.) skickligt utförd skridskoåkning betraktad ss. en bragd. Lenngren (SVS) 2: 131 (1795). TIdr. 1882, s. 40.
-DAG.
1) (lov)dag använd till skridskoåkning. SD(L) 1902, nr 69, s. 3.
2) om var o. en av de dagar som en skridskobana (under en säsong o. d.) användes l. kan användas för skridskoåkning. NordIdrL 1901, s. 137.
-DANS. ss. dans utförd konståkning på skridsko. IdrBl. 1924, nr 12, s. 4.
-DROTTNING. om synnerligen skicklig skridskoåkerska, särsk. konståkerska; jfr drottning 2 a β o. -prinsessa, -stjärna. Swing 1923, nr 5, s. 12.
-DRÄKT. dräkt avsedd att användas vid skridskoåkning (särsk. vid konståkning på skridsko). Freja 1874, s. 19.
-FABRIKANT. jfr -fabrikation. TIdr. 1881, s. 55.
-FABRIKATION. fabriksmässig tillverkning av skridskor. Schulthess (1885).
-FARARE. [jfr t. schlittschuhfahrer] (numera föga br.) = -åkare. Böttiger 2: 144 (1857). Lagerlöf Saga 245 (1908).
-FART. [jfr t. schlittschuhfahrt] (numera föga br.) skridskofärd, skridskotur. (Min väns) äldste son .. hade par dagar för min ankomst rändt neder sig under skrittskofart på svag is. DTilas (1756) i HH XXXVIII. 1: 260. Palmgren Munch-Petersen o. Hartmann (1954).
-FÄLT. (mera tillf.) isfält lämpligt för skridskoåkning. Falk Skolp. 33 (1903).
-FÄRD. färd på skridsko, skridskotur; särsk. om sådan färd företagen gemensamt av ett antal personer. En munter skridskofärd på isen med facklor. Knös Elfv. 101 (1852). Langlet Husm. 1030 (1884).
-FÖRBUND. om sammanslutning av föreningar som bedriva skridskosport. Internationela skridskoförbundet. TIdr. 1892, s. 405.
-FÖRE. om isens beskaffenhet med hänsyn till möjligheten att åka skridsko på den, före för skridskoåkning; ofta pregnant, om gott sådant före. Ekeblad BrClEkeblad 47 (1652). Det var det bästa tänkbara skridskoföre. Lagerlöf Herrg. 139 (1899).
-GÅNG. (numera bl. tillf.) skridskoåkning. Dalin (1854). CVAStrandberg 5: 240 (1862). Östergren (1939).
-GÅNGARE. (numera bl. tillf.) skridskoåkare. Wikforss 2: 516 (1804). TIdr. 1886, s. 59. Östergren (1939).
-GÅNGERSKA. (numera bl. tillf.) kvinnlig skridskoåkare. Strandberg Scribe Profet. 30 (1852; om kvinna som i skådespel åkande rullskridsko föreställde skridskoåkare). Östergren (1939).
-GÄNGARE. (numera föga br.) = -gångare. Holmberg 2: 337 (1795). NordIdrL 1902, s. 31. Böök Storsk. 67 (1940).
-GÄNGERSKA. (föga br.) = -gångerska. Östergren (1939).
-IDROTT~02 l. ~20. jfr -sport. TIdr. 1883, s. 94.
-INSTRUKTÖR. instruktör som meddelar undervisning i skridskoåkning. SvD(A) 1967, nr 336, s. 23.
-IS. is att åka skridsko på; is på vilken man åker skridsko (vid ett tillfälle); ofta om is med tanke på lämpligheten att åka skridsko på den, särsk. (pregnant) om is som är tillräckligt bärig l. i övrigt lämplig för skridskoåkning. God, dålig skridskois. Nordenskiöld Vega 1: 477 (1880). Såsom vanligtvis är fallet har man i mellersta Europa haft skridskois i år långt innan vi ens fått känna kyla. NordIdrL 1900, s. 9. Siwertz Förtr. 51 (1945).
-JACKA. jfr -dräkt. Kuylenstierna-Wenster Ber. 137 (1898).
-JÄRN. (numera bl. tillf.)
1) skridskoskena. Lundvall KonstSkridsko 16 (1858). Cannelin 379 (1938).
2) oeg., om var o. en av de om en skridskoskena (i bet. 1) påminnande skenor som äro fästa under en isjakts underrede o. på vilka isjakten glider fram; jfr skrid-järn. 2NF 12: 1007 (1909).
-KAPPLÖPNING~020. (numera bl. tillf.) = -kappåkning. Carlén Köpm. 1: 319 (1860).
-KAPPSEGLING~020. (numera bl. mera tillf.) tävling i skridskosegling. PT 1888, nr 12 A, s. 2. NordIdrL 1900, s. 43.
-KAPPÅKNING ~020. (numera bl. mera tillf.) tävling i hastighetsåkning på skridsko. TIdr. 1884, s. 196.
-KLINGA. (†) skridskoskena. TIdr. 1881, s. 55.
-KLUBB. klubb som idkar skridskosport. Lundvall KonstSkridsko II (1858).
-KONST. (numera bl. tillf.) konststycke utfört vid konståkning på skridsko; i sg. best. äv.: konsten att åka skridsko. Næss Skridsk. 7 (1882). Blanck NordRenäss. 154 (1911).
-KONSTNÄR. (numera bl. mera tillf.) skicklig skridskoåkare, särsk.: konståkare. Lundvall KonstSkridsko 4 (1858). VL 1901, nr 36, s. 3.
-KONSTNÄRINNA. (numera bl. mera tillf.) jfr -konstnär. Bergquist MolandGrev. 97 (1919).
-KONSTÅKARE~0200. (numera bl. tillf.) konståkare (på skridsko). NordIdrL 1901, s. 45.
-KOSTYM. jfr -dräkt. Freja 1885, s. 180.
-KUNG. om synnerligen skicklig skridskoåkare (konståkare l. hastighetsåkare), särsk. skridskoåkare som anses vara l. officiellt korats till den främste vid en tävling l. inom en krets o. d. TIdr. 1884, s. 53. IdrBl. 1935, nr 11, s. 7.
-KÄNGA. känga avsedd (o. särskilt utformad) för användning vid skridskoåkning. Björkman (1889). SvSkoT 1927, s. 87.
-LANDSKAMP~02 l. ~20. landskamp i skridskoåkning. SvD(A) 1962, nr 55, s. 17.
-LOPP. [jfr t. schlittschuhlauf] jfr -löpning. IdrBl. 1924, nr 17, s. 2.
-LOV. (i sht förr) skollov avsett att användas till skridskoåkning. TIdr. 1887, s. 35.
-LÖPANDE, n. = -löpning. Lundvall KonstSkridsko 3 (1858).
-LÖPANDE, p. adj. jfr -löpning. Hellberg Samtida 10: 189 (1873).
-LÖPARE. [jfr t. schlittschuhläufer] skridskoåkare; särsk. om hastighetsåkare på skridsko. Strandberg Scribe Profet. 30 (1852; om person som i skådespel åkande rullskridsko föreställde skridskoåkare). Lundvall KonstSkridsko I (1858). NordIdrL 1900, s. 427.
Ssg: skridskolöpar-märke. idrottsmärke som tilldelas person som fullgjort vissa prov i hastighetsåkning på skridsko. StadgSvSkridskoF 20 (1944).
-LÖPERSKA. jfr -löpare. Forssman Gret. 160 (1897).
-LÖPNING. [jfr t. schlittschuhlaufen] skridskoåkning; särsk. om hastighetsåkning på skridsko. BvBeskow (1833) hos Stiernstolpe ESkr. 41. Berglund HastÅknSkridsk. 35 (1920).
-MAKARE. (numera bl. tillf.) person som hantverksmässigt tillverkar skridskor. Dalin 2: 241 (1843).
-MAN. i sht sport. = -sportsman. IdrBl. 1924, nr 15, s. 4.
-MATADOR. i sht sport. om synnerligen skicklig skridskoåkare; jfr -kung. Swing 1923, nr 51, s. 5.
-MEDALJ. (tävlings)medalj för hastighetsåkning på skridsko. NFSportlex. 6: 341 (1946).
-MÄRKE. idrottsmärke som tilldelas person som gjort viss prestation l. fullgjort visst prov i skridskolöpning l. konståkning på skridsko. IdrFinl. 3: 165 (1906).
-MÄSTARE. mästare (se d. o. 7 slutet) i skridskoåkning, särsk. hastighetsåkning. SvD(A) 1919, nr 33, s. 11.
-MÄSTARINNA. jfr -mästare. SvD(A) 1919, nr 32, s. 9.
-MÄSTERSKAP~102, äv. ~200. mästerskap (se d. o. 3 slutet) i skridskoåkning, särsk. hastighetsåkning; ofta i överförd anv., om tävling för sådant mästerskap. Norges skridskomästerskap 1900 afhålles af Trondhjem sköiteklub den 10 och 11 februari. NordIdrL 1900, s. 28.
-MÖSSA. (numera bl. tillf.) jfr -dräkt. AB 1889, nr 281, s. 1.
-NYCKEL. nyckel (se d. o. 3) som vid bruk av äldre typ av skridskor användes att därmed skruva fast skridskorna vid skorna. PT 1899, nr 87 A, s. 1. —
-PAR. par av skridskor. Lundvall KonstSkridsko 21 (1858).
-PARTI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sällskapligt evenemang varvid man samlades för att åka skridsko; jfr parti 11. TIdr. 1883, s. 24. Lundin StockhMinn. 1: 79 (1904).
-PLATS. (numera bl. tillf.) plats för skridskoåkning, (plats med) skridskobana. Lundin NSthm 673 (1890).
-POLSKA. (numera bl. tillf.) jfr polska, sbst.2, o. -dans. Balck Idr. 3: 74 (1888).
-PRINSESSA. jfr prinsessa 4 a o. -drottning. Sonja Hennie — Norges lilla skridskoprinsessa. IdrBl. 1924, nr 15, s. 6.
-REKORD. rekord (se d. o. 2) uppnått vid skridskotävling (i hastighetsåkning). NordIdrL 1900, s. 58.
-REM. (numera bl. vid vissa typer av skridskor använd) rem varmed skridsko fastspännes. Jolin Ber. 6: 262 (1881).
-RESULTAT. resultat uppnått vid skridskotävling (särsk. i hastighetsåkning). SvD(A) 1962, nr 76, s. 3.
-RÖR. (numera föga br.) rörskridsko. IdrBl. 1924, nr 8, s. 1.
-SEGEL. [jfr t. schlittschuhsegel] segel för användning vid skridskosegling. TIdr. 1881, s. 23.
Ssg: skridskosegels-fodral. fodral för skridskosegel. Östergren (1939).
-SEGLA. [retrograd bildning till -segling] (mera tillf.) bedriva skridskosegling. Carlsson Stockh. 91 (1915).
-SEGLARE. [jfr t. schlittschuhsegler] person som bedriver skridskosegling. TIdr. 1884, s. 14.
Ssgr: skridskoseglar-, äv. skridskoseglare-klubb. klubb som bedriver skridskosegling ss. sport. NordIdrL 1901, s. 121.
-märke. idrottsmärke som tilldelas person som gjort vissa prestationer ss. skridskoseglare. SvIdrott 1936, s. 574.
-SEGLATS. skridskoseglingstur. Östergren 5: 1238 (1938).
-SEGLING. [jfr t. schlittschuhsegeln] skridskoåkning varvid den åkande är utrustad med ett segel, med vars hjälp han drives fram av vinden. TIdr. 1881, s. 30.
Ssgr: skridskoseglings-förbund. sammanslutning av föreningar som bedriva skridskosegling ss. sport. Svenska skridskoseglingsförbundet. 2NF 27: 1046 (1918).
-tävling. NordIdrL 1902, s. 33.
-SKENA. smal järn- l. stålskena (med skarpa kanter) som är anbragt under den till foten avpassade plattan l. ställningen l. de till fotens olika delar avpassade plattorna i en skridsko o. vars undersida vid skridskoåkning glider på isen. TIdr. 1885, s. 55.
-SKOLA. skola för utbildning i skridskoåkning; äv. om sammanfattningen dels av de figurer som höra till figuråkning (jfr skola, sbst.2 9), dels av de skridskoåkare som tillhöra en viss skola (se skola, sbst.2 7). ”Framåt ytterskär”, som numera räknas till skridskoskolans abc. TIdr. 1885, s. 39. Skridskoskola för ungdom. NordIdrL 1900, s. 52. (Lassahn) är den mest begåfvade af de yngre krafterna inom den internationella skridskoskolan. Därs. 1903, s. 75.
-SKÄRPARE. (numera bl. tillf.) = -slipare; särsk. = -slipare 2. GHT 1898, nr 285, s. 2.
-SLIPARE.
1) person som (yrkesmässigt) utför skridskoslipning. SvD 1969, nr 73, s. 20.
2) apparat för skridskoslipning. IdrBl. 1935, nr 149, s. 12.
-SLIPMASKIN~102, äv. ~200. maskin för skridskoslipning. DN(B) 1959, nr 17, s. 12.
-SLIPNING. slipning av undre sidan (glidbanan) på skridskoskena. Upsala(A) 1919, nr 20, s. 5.
Ssg: skridskoslipnings-apparat. DN(B) 1959, nr 8, s. 18.
-SMED. (†) = -makare. TIdr. 1884, s. 205. Balck Idr. 3: 35 (1888).
-SPEL. (numera bl. tillf.) i pl., ss. sammanfattande benämning på större skridskotävlingar (ss. evenemang). IdrBl. 1924, nr 12, s. 3.
-SPETS. (främre) spets på skridskoskena. TIdr. 1883, s. 10.
-SPORT. om skridskoåkning (hastighets- l. konståkning) ss. sport l. om sportgren vari man åker skridsko (t. ex. ishockey). Næss Skridsk. 3 (1882).
-SPORTSMAN~02 l. ~20. man som idkar (o. har stor erfarenhet av) skridskosport. En verklig skridskosportsman. Lieberath 15År 218 (1935).
-SPRINTER. på korta sträckor snabb skridskoåkare. IdrBl. 1924, nr 1, s. 1.
-STJÄRNA. om synnerligen skicklig skridskoåkare; jfr -drottning, -kung, -prinsessa. IdrBl. 1924, nr 5, s. 5.
-STÅL. (numera bl. tillf.) (hårt) stål (av det slag) som användes till skridskor. Rinman Jernförädl. 295 (1772).
-SÄSONG. säsong för skridskoåkning. NordIdrL 1901, s. 137.
-TID. jfr -säsong; äv. (sport.): i tid uttryckt resultat vid tävling i hastighetsåkning på skridsko. IdrBl. 1924, nr 12, s. 4.
-TRUPP. trupp av skridskoåkare, särsk. av deltagare i skridskotävling l. i träningsläger för sådana. IdrBl. 1924, nr 5, s. 5.
-TRÄNARE. person som tränar (blivande) deltagare i skridskotävlingar. SvD(A) 1968, nr 71, s. 18.
-TRÄNING. träning i skridskoåkning (för deltagande i tävlingar). IdrBl. 1935, nr 2, s. 9.
-TUR. tur företagen på skridsko; jfr -färd. NordIdrL 1900, s. 18.
-TÅG. (numera bl. tillf.) tåg bildat av ett antal skridskoåkare, särsk. av deltagarna i en skridskoutfärd. Bremer Brev 1: 485 (1838).
-TÄVLAN. jfr -tävling. TIdr. 1882, s. 39.
-TÄVLING. abstr. o. konkretare: tävling i skridskoåkning, särsk. i hastighetsåkning. TIdr. 1882, s. 40.
-TÖS. skridskoåkande flicka; särsk. om flicka som deltar i skridskotävling. UNT 1937, nr 47, s. 10.
-UTFÄRD~02 l. ~20. utfärd på skridskor. TIdr. 1887, s. 35.
-VÄDER. om väder med tanke på dess lämplighet för skridskoåkning; särsk. pregnant, om lämpligt sådant väder. Gott, dåligt skridskoväder. TurÅ 1955, s. 262.
-VÄRLDSMÄSTARE~0200. världsmästare i skridskoåkning, särsk. hastighetsåkning. DN(B) 1946, nr 38, s. 12.
-ÅKANDE, n. = -åkning. Hellberg Samtida 10: 189 (1873).
-ÅKANDE, p. adj. som åker skridsko; ofta substantiverat. Fries i 2SAH 23: 221 (1847; i pl. best. substantiverat).
-ÅKARE. person som åker skridsko. Nordforss (1805).
-ÅKERSKA. kvinnlig skridskoåkare. Lundvall KonstSkridsko 10 (1858).
-ÅKNING. åkning på skridsko; äv. om sådan åkning ss. sport(gren). Weste FörslSAOB (c. 1815). På få ställen i Europa står skridskoåkningen så högt som i Wien. TIdr. 1881, s. 23.

 

Spalt S 4814 band 26, 1973

Webbansvarig