Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRANK skraŋ4k, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. skranker; jfr äv. sv. dial. skrank, mygga med långa ben, nor. dial. skrank, mager o. knotig person; sannol. i avljudsförh. till SKRYNKA, v. — Jfr SKRANKIG, SKRANKLIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) ojämn (se d. o. 2) l. sned l. skev l. dyl. Den (mycket stora) äkta Gudbrandsdalskringlan .., som .. glaserades och skars i bitar, som lades skrankt. ÖgCorr. 1969, nr 253, Bil. s. 2.
2) gänglig (se gänglig, adj.2 2), skranglig. Landsm. XVIII. 8: 36 (1900; skolpojksuttr. från Uppsala).

 

Spalt S 4750 band 26, 1973

Webbansvarig