Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOLIOS skol14s, äv. skå1l-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. sc-)
Etymologi
[jfr t. skoliose, eng. scoliosis, fr. scoliose, nylat. scoliosis; av gr. σκολίωσις, till σκολιοῦν, kröka, till σκολιός, krokig (se SKOLIE)]
med. abnorm ryggradskrökning i sidled, ryggradssnedhet, snedrygg. Svalin Ordl. (1847). Det är allra hufvudsakligast för befordrandet af sidokrökningen, skoliosen, som man riktat skarpa anklagelser mot skolan. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 85. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 138 (1952).
Ssgr (med.): SKOLIOS-BEHANDLING. medicinsk behandling av skolios. FörhLäkS 1897, s. 212.
-BILDNING. särsk. abstr.: uppkomst av skolios. 2NF 23: 1340 (1916).
Avledn.: SKOLIOTISK, adj. [jfr t. skoliotisch, eng. scoliotic, fr. scoliotique, nylat. scolioticus] med. om person: som lider av skolios; om ngt sakligt: som sammanhänger med l. beror på l. avser skolios. Tholander 1Ordl. (1847). Skoliotiska patienter. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 85. Wide MedGymn. 385 (1896; om kroppshållning).

 

Spalt S 4583 band 26, 1972

Webbansvarig