Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKJUTUT l. SJUTUT, m. l. r.; l. SKJUTUTA l. SJUTUTA, f. l. r.; pl. -or (Linné).
Ordformer
(sjutut (siu-) 1746—1897. skiututa 1745 (: Skiututor, pl.))
Etymologi
[sv. dial. sjutut; jfr sv. dial. skuta; jfr äv. sv. dial. (Finl.) stjututå, skututa, skogsduva; efter lätet; detta har associerats med imper. sg. av SKJUTA UT (jfr GotlOrdb. 872 (c. 1850), Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXVIII, XXXVII (1868))]
(†) fågeln Columba palumbus Lin., ringduva. Skogs-Dufworna flugo hopetals i skogen och esom oftast Ringdufwor, hwilka senare kallades af sielfwa lätet Skiututor. Linné Öl. 142 (1745). Dens. Fauna nr 175 (1746: Siutut; från Öl.). Kolthoff o. Jägerskiöld 154 (1897; från Öl.).

 

Spalt S 4300 band 26, 1971

Webbansvarig