| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKALLA skal3a2, v.3 -ade; o. (i bet. 1) SKALLAS skal3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) med huvudet, särsk. huvudets hjässparti l. (i sht) pannan rikta en stöt mot (ngn), särsk. en stöt som träffar honom i pannan l. ansiktet l. huvudets hjässparti l. annan del av huvudet, ge (ngn) en ”dansk skalle”; i abs. anv. o. ss. dep.: slåss med användande av sådana stötar. 3NF 3: 1033 (1925; ss. dep.). I en (boxnings-)match mellan en polack och en italienare blev den förstnämnde diskvalificerad för skallning. STSD 1934, nr 97, s. 13. (Olof) vände på mösskärmen för att kunna skallas bättre. Johnson Se 208 (1936). Hamnarbetare .. skallade poliser. SDS 1942, nr 12, s. 9. ÖgCorr. 1969, nr 10, s. 20.
2) sport. förpassa (boll, särsk. fotboll) i viss riktning gm att stöta till den med huvudets hjässparti l. (i sht) pannan, nicka (se NICKA, v. 4); jfr SKALLE, sbst.3 6. IdrB 1: 78 (1913). Karlsson lade upp en .. luftcentring. .. (Fot-)bollen .. tuchade målplankan, varefter Gunnarsson behändigt skallade den i nät. AB(A) 1916, nr 184, s. 7. SvD(B) 1945, nr 180, s. 14.
SKALLA IN10 4. sport. till 2: gm skallning förpassa in (boll, särsk. fotboll, i mål); äv. abs. IdrBl. 1924, nr 77, s. 2 (abs.). —
SKALLA OPP, se skalla upp. —
SKALLA UPP10 4, äv. OPP4. (i vissa trakter, mera tillf.) till 1: klå upp (ngn) gm skallning. SoS 1913, s. 220.
Spalt S 3428 band 25, 1969