Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIMULTAN sim1ulta4n l. si1m-, adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. r. (Schackvärld. 1939, s. 27, osv.) l. n.
Etymologi
[jfr t. simultan, eng. simultaneous, fr. simultané o. mlat. simultaneus, låtsad, fingerad; till lat. simultas (gen. -tātis), fiendskap mellan likar, rivalitet, tävlan, till similis, liknande (se SIMILE, sbst.); ordets bet. har i de moderna spr. anslutits till simul, samtidigt (adv. till similis). — Jfr SIMULTET]
I. (i sht i fackspr.) adj.: samtidig l. liktidig; i sht ss. förled i ssgr äv. närmande sig l. övergående i bet.: gemensam. Simultan kontrast, se KONTRAST 2 b. Trana Psych. 1: 65 (1843; om moment i själsverksamhet). Simultana (samtidiga) observationer .. utföras en gång på dygnet. Rubenson Meteor. 59 (1880). Simultan (dvs.) liktidig, gemensam. Östergren FrämOrd (1918). I Karlsschaktet arbetade man under 1660-talet simultant på två ställen. Lindroth Gruvbrytn. 1: 252 (1955). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] el.-tekn. om system för television i färg: som kännetecknas av att färgerna överföras samtidigt. SEN R 4203: 17 (1945).
b) handel. o. jur. om bildning av bolag: som innebär att stiftarna teckna samtliga aktier; motsatt: successiv. Hernberg Rättsh. 330 (1922). Ur bekvämlighetssynpunkt visar det sig ofta fördelaktigare att bilda ett bolag simultant och därefter placera aktierna hos allmänheten. HandInd. 113 (1926).
c) teat. om (anordning av) teaterscen: som kännetecknas av att olika lokaliteter presenteras samtidigt bredvid varandra i samma dekoration; i sht ss. förled i ssgn SIMULTAN-SCEN. Montelin VLittH 3: 123 (1933; om medeltida förh.).
d) (numera bl. tillf.) filos. om förnuft: som innehåller samtidiga begrepp. Biberg 2: 96 (c. 1820).
e) (föga br.) om presens: som har avseende på det större l. mindre tidsmoment inom närvarande tid som för tillfället är föremål för den talandes yttrande. Noreen VS 5: 672 (1912).
f) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] mat. i utvidgad anv., om ekvation i förhållande till annan ekvation: på samma gång giltig; jfr SAMTIDIG 2 b. Lindelöf AnGeom. 171 (1864).
II. spelt. sbst.; elliptiskt för sådana ssgr som SIMULTAN-MATCH o. SIMULTAN-SPEL; särsk. i uttr. spela simultan. TSchack 1902, s. 216 (: spelade). Schackvärld. 1939, s. 27.
Ssgr (till I): (I b) SIMULTAN-BILDNING. handel. o. jur. bolagsbildning där stiftarna teckna samtliga aktier i bolaget; motsatt: successivbildning; jfr -grundning. 2NF 12: 462 (1909).
-FÖRESTÄLLNING~0020. i sht spelt. föreställning (se d. o. 3 a) i simultanschack. TSchack 1902, s. 24.
(I b) -GRUNDNING. [jfr t. simultangründung] (tillf.) = -bildning. HandInd. 113 (1926).
-IAKTTAGELSE~00200. meteor. om var o. en av de meteorologiska observationer som anställas samtidigt på olika punkter; i sht i pl. NF (1890).
-KAPACITET. psykol. om förmågan att utföra en uppgift, vid vilken flera olika psykiska funktioner (ss. minne, kombinationsförmåga o. logiskt tänkande) samverka. 2SvUppslB 9: 952 (1948).
-KONTRAST. [jfr t. simultankontrast] fysiol. o. psykol. simultan kontrast. Löwegren Oftalm. 563 (1923).
-KYRKA. [jfr t. simultankirche] kyrkl. kyrka som gemensamt användes av olika religiösa samfund. Gynther ConvHlex. (1848).
-MATCH. i sht spelt. jfr -parti. Schackvärld. 1923, s. 59.
-MÄTNING. (i fackspr.) om var o. en av två l. flera samtidigt (parallellt) utförda mätningar. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 49.
-PARTI. i sht spelt. parti i simultanschack. TSchack 1902, s. 50.
(I c) -SCEN. [jfr t. simultanbühne] teat. SvScenk. 2: 580 (1940; om medeltida förh.).
-SCHACK. i sht spelt. schackspel där ngn spelar mot flera motståndare samtidigt; jfr -match, -parti, -spel. BonnierKL 10: 194 (1927).
-SKOLA. [jfr t. simultanschule] (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) skola där lärjungar av olika trosbekännelse undervisas samtidigt. Dalin (1871).
-SPEL. [jfr t. simultanspiel, eng. simultaneous play] i sht spelt. = -schack. SD(L) 1901, nr 121, s. 2.
-SPELARE. [jfr t. simultanspieler] i sht spelt. schackspelare som samtidigt spelar mot flera motståndare. Schackbl. 1907, nr 3, s. 8.
-TOLKA, -ning. tolka l. översätta (ett yttrande) till ett annat språk i omedelbar anslutning till framförandet; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv., om presterad tolkning; jfr -översätta. GbgP 1957, nr 120, s. 11 (ss. vbalsbst., konkretare). GHT 1959, nr 281, s. 8.
-UPPVISNING~020. i sht spelt. uppvisning i simultanschack. Schackvärld. 1945, s. 333.
-YMPNING. [jfr t. simultanimpfung] med. samtidig aktiv o. passiv immunisering. 2NF 25: 196 (1916).
-ÖVERSÄTTA~0020, -ning. = -tolka. LD 1958, nr 224, s. 11 (ss. vbalsbst., konkretare). SvD(A) 1961, nr 64, s. 9.
Avledn. (till I): SIMULTANEITET101004 l. 0101— l. SIMULTANITET10104 l. 010—, r. l. f. (-eitet 1799 osv. -itet 1926 osv.) [jfr t. simultaneität, eng. simultaneity, fr. simultanéité] (i fackspr.) samtidighet l. liktidighet; stundom närmande sig l. övergående i bet.: gemensam närvaro; äv.: sammanträffande av händelser o. d. Lutteman Schulze 210 (1799). Simultaneitet .. (dvs.) gemensam tillvaro, liktidigt inträffande, liktidighet. Dalin (1871). Simultaneitet, (dvs.) sammanträffande af händelser; samtidighet. Ekbohrn (1904). (Lessing hävdade) att simultaneiteten (bredvidvartannatvarat) i bilden måste upplösas i succession (eftervartannatvara). Wrangel Dikten 14 (1912). särsk. konst. om framställningssätt som går ut på att komponera ihop olika rumsliga l. tidliga moment i samma bild; jfr simultanism. Romdahl ModMål. 89 (1926; i fråga om futurismen).
SIMULTANISM1004 l. 0104, r. [jfr fr. simultanéisme] konst. futuristisk konstriktning som karakteriseras av att olika rumsliga l. tidliga moment komponeras ihop i samma bild. Flamman 1917, nr 2, s. 16. 2SvUppslB 7: 95 (1948). jfr: Dagens och morgondagens ismer — expressionism, kubism, simultaneceism (möjl. felaktigt för simultaneism). Pauli Paris 158 (1912, 1915).
SIMULTANITET, se simultaneitet.

 

Spalt S 2520 band 25, 1967

Webbansvarig