Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIBYLLIN sib1yli4n l. si1b-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sibyllinen, pl., eng. sibylline; av lat. sibyllinus, substantivering av sibyllinus, adj. (se SIBYLLINSK)]
(i fackspr.) om var o. en av de sibyllinska böckerna; i sht i pl. best.: de sibyllinska böckerna. De af hr Bang funna likheterna mellan sibyllinerna och Völuspa. Rydberg Myt. 2: 494 (1881, 1889). 2NF 25: 341 (1916).

 

Spalt S 2108 band 25, 1967

Webbansvarig