Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENKLARE l. SENKLER, sbst.1, l. SEMKLARE, m.; pl. = (HSH 31: 35, Tab. 3 (1663), RullaÄmbSthm).
Ordformer
(semklare 1663. senckler 1666. sencklere 1671. sinchlare 1613. sämklare 1671)
Etymologi
[av t. senkler l. mlt. senkler, senkeler, avledn. av senkel (se SENKEL)]
(†) = SENKEL-MAKARE. 3SthmTb. 8: 358 (1613). RullaÄmbSthm 1671, fol. 49.

 

Spalt S 1910 band 25, 1967

Webbansvarig