Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENATOR sena3tor2, stundom 040 (sena`tor Weste; sena`tårr Dalin), m.||ig.; best. -n (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.) ((†) -en DA 1771, nr 118, s. 2, SP 1792, nr 80, s. 3); pl. -er sen1atω4rer l. se1-; förr äv. (i bet. 1 b) SENATÖR, m.||ig.; best. -en; pl. -er (BrinkmArch. 2: 71 (1814)).
Ordformer
(senator 1617 osv. senatör (-teur) c. 16401814)
Etymologi
[jfr t. o. eng. senator, fr. sénateur; av lat. senator, till senatus (se SENAT, sbst.1); formen senatör är lånad från fr.]
(förutvarande) ledamot av senat (l. av församling som i äldre tid benämnts ”senat”).
a) motsv. SENAT, sbst.1 1 a. Eberhardt AllmH 2: 346 (1768). Senatorerna utgjorde i senare tider ett särskilt stånd. Deras utmärkelsetecken voro en tunika med bred purpurbård samt en guldring och röda skor. Lindroth RomAntikv. 6 (1916).
b) motsv. SENAT, sbst.1 1 b. Ther näst hafwer (konung Sigismund) .. förnekat stilleståndet, som .. aff hans senatorer .. är confirmerat wordet. Gustaf II Adolf 148 (1617). Det säges att Bonaparte rest ifrån Paris sedan han arresterat ett par Senateurer. BrinkmArch. 2: 71 (1814). Alexandri .. utnämndes 1878 till (rumänsk) senator. NF 19: 159 (1895). SDS 1964, nr 36, s. 8 (om amerikanska förh.). — särsk.
α) (†) motsv. SENAT, sbst.1 1 b α; anträffat bl. om ledamot av det svenska riksrådet. Huru skole vij svara .. (sändebudet från Brandenburg), ty inthet kan dhet skee aff oss såsom Senatorer simpliciter, uthan dhet moste skee på H:s M:tz vegner. RP 3: 208 (1633). Crusenstolpe Mor. 1: 16 (1840).
β) (icke i officiellt spr.) motsv. SENAT, sbst.1 1 b β: ledamot av den svenska riksdagens första kammare, förstakammarledamot. Nilsson Kabb. 149 (1916). Senatorer blixtinkallades i natt. AB 1962, nr 337, s. 6.
γ) (i Finl., förr) motsv. SENAT, sbst.1 1 b γ. FinlStatskal. 1858, s. 62. NordT 1920, s. 383 (om förutvarande medlem av den finska senaten). jfr JUSTITIE-SENATOR.
δ) motsv. SENAT, sbst.1 1 b δ. DA 1771, nr 118, s. 2 (i Hamburg). Hedberg Mann Budd. 1: 157 (1904; om ä. förh. i Lübeck).
Ssgr (företrädesvis om utländska förh.): A (numera bl. tillf.): SENATOR-SKRUD, se B.
B: (a) SENATORS-BRÄM. (numera bl. tillf.) (purpur)bård på romersk senators dräkt; äv. metonymiskt, om romersk senators dräkt l. värdighet. Rydberg Dikt. 1: 228 (1882; metonymiskt).
-BÄNK. (numera bl. tillf.) bänk avsedd (ss. hedersplats) för senator; äv. bildl., om hedersplats. BEMalmström 8: 330 (c. 1844; bildl.).
(a) -CENSUS. jfr census 1 b. Centerwall Fornk. 182 (1883).
(a) -DRÄKT. dräkt som bars av romersk senator till tecken på hans värdighet; jfr -skrud samt -bräm, -sko, -toga. Lindfors RomAntiqv. 67 (1814).
-PLATS. jfr plats, sbst.1 (4 a o.) 7 a, samt senats-plats. SvT 1852, nr 19, s. 3 (om franska förh.).
-RANG. jfr rang 4; särsk. till a. Almquist VärldH II. 2: 350 (1931).
(a) -SKO. röd sko tillhörande en romersk senators klädedräkt. Senatorsskon .. (var) en sko med fyra remmar, hvilka snördes om benet upp mot vaden .. röd till färgen, under det remmarna voro svarta, och .. (försedd med) en särskild prydnad .. en agraff af elfenben i form af en halvmåne. Elmqvist Stoll FornrBild. 226 (1882).
(a) -SKRUD. (senator- 1877 osv.) (i sht i vitter stil) senatorsdräkt. Rydberg Dikt. 1: 200 (1877, 1882).
-STOL. (numera bl. tillf.) stol för senator (vid senatssammanträde); jfr -taburett. Rydberg Sägn. 47 (1874; om fornromerska förh.).
(a) -STÅND. om det samhällsstånd som de fornromerska senatorerna (o. deras familjer) bildade. Säve Thomsen RomAntiqv. 18 (1870).
-TABURETT. taburett avsedd för senator vid senatssammanträde (jfr -stol); vanl. oeg., ss. symbolisk beteckning för senators ämbete. Schaumann 6Årt. 2: 379 (1893; om finska förh.; oeg.).
-TID. tid under vilken ngn är l. varit senator. Estlander 11Årt. 2: 11 (1921; om finska förh.).
(a) -TOGA. toga buren av romersk senator. Rydberg Dikt. 1: 214 (1882).
(b) -UNIFORM. (om ä. utländska förh.) uniform buren av senator. Grotenfelt NFosterl. 7 (1918; om finska förh.).
-UTNÄMNING~020. Centerwall Fornk. 383 (1884; om fornromerska förh.).
-VAL. val av senatorer (l. senator); jfr senats-val. Callerholm Adam 1: 3 (1843; om fornromerska förh.).
-VÄRDIGHET~102, äv. ~200. värdighet l. ställning ss. senator. Eberhardt AllmH 2: 347 (1768; om fornromerska förh.).
Avledn. (företrädesvis om utländska förh.): SENATORIAL, adj. [jfr eng. senatorial, fr. sénatorial] (†) till a (o. b): senatorisk. Senatorial grandezza. Bremer GVerld. 2: 281 (1860).
SENATORISK, se d. o.
SENATORLIG1040, adj. (numera bl. tillf.) senatorisk; särsk.
a) till a, = senatorisk a. Callerholm Adam 1: 3 (1843).
b) till b β: förstakammar-. VL 1906, nr 54, s. 1 (om kretsar av personer).
SENATORSKA1032 l. —40, f. till b (särsk. b γ): senators hustru l. änka. FoU 16: LXIV (1903; i Finl.).
SENATORSKAP, n. [jfr eng. senatorship] (numera bl. tillf.) ledamotskap av senat; särsk. till 1 b β: ledamotskap i den svenska riksdagens första kammare. Östergren (cit. fr. 1919).

 

Spalt S 1899 band 25, 1967

Webbansvarig